Min nya lärare gav oss den värsta tänkbara läxan:
Att ringa till hennes telefonsvarare och prata in ett meddelande.
Jag insåg inte hur nervös jag var inför detta.
Jag tycker att jag med åren duktigt bearbetat min telefonskräck.
Men det hjälpte tydligen inte när jag nu skulle debutera på kinesiska.
I 30 sekunder, jag skrev manus och jag övade, jag märkte ut toner och lät Winson ringa upp i förväg för att kolla att det verkligen var svararen som gick in.
Herregud, vad min röst skakade.
Men nu har jag gjort det.
Och Winson sa i alla fall att det lät bra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Wow bra gjort!
Telefoner är scary stuff! jag är impad.. ska hälsa så mycke från en viss Lennart också.
<3
...jag vet ju att du inte gillar att prata i telefon på svenska så jag kan tänka mig att du har varit skräckslagen. Jag tror att du kände dig ganska lättad efteråt kanske du tom vågar svara i fam Changs telefon ????
Kram min "lilla gumma" saknar dig
Post a Comment