Mina pönnjåou

Kompis eller vän på kinesiska uttalas ungefär pönnjåou (egen transkribering =) Två goda pönnjåous som jag skaffat mig här är deutsche Johanna (t.v.) och american Lee (t.h.). I fredags hade vi en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans då vi åkte hem till Lee Nankang. Nankang är en förort till Taipei, tar ungefär en timme att ta sig dit med tunnelbana och buss, och området är väldigt annorlunda från mitt i city där jag bor. I Nankang är det mycket grönare, lugnare tempo - vad vi skulle kalla ett barnvänligt bostadsområde. Eftersom Lees mamma är från Taiwan bor hon där med sin mosters familj. Vi var även och hälsade på hennes mormor och morfar som bor alldeles i närheten. Lees morfar är vad jag vill kalla one of a kind, särskilt i Taiwan : 85 år gammal, bor i ett stort hus tillsammans med sin fru och kan prata en någorlunda bruklig engelska. När Winson kom och hämtade oss på kvällen sa han dock att han hade lite svårt att förstå hans kinesiska. Jag visste sedan tidigare att Lees morfar kom från Kina till Taiwan i samband med Chang Kai-Shek och tydligen pratar han fortfarande en fastlandsversion av mandarin.

Hur jag hamnade i Taiwan

Jag bad om önskemål och jag fick ett. Själv har jag tidigare tänkt att det nog inte finns några läsare som inte redan känner till historien. Men här kommer den, från början:

För ganska exakt två år sedan, på Winsons födelsedag den 8:e oktober, reste jag med mitt Working Holiday visum till Australien. Min resplan innebar åtta månader hemifrån, och mitt främsta syfte var att skaffa mig lite utlandserfarenhet. Jag ville se dessa långtborta platser som alla pratade om och många redan hade varit på. Men väl på plats insåg jag att planen för vad jag verkligen ville göra där varit ganska diffus. Men allt gick bra, jag trivdes på mitt äventyr och hamnade på Delta Backpackers, ett working hostel i Ayr utanför Townsville i QLD. Där plockade jag mango och fick många nya internationella vänner. En av dem var Winson.

Han föreslog att jag kunde följa med honom och de andra taiwaneserna till Tasmanien. Jag tänkte mest varför inte, det blir en lagom galen annorlunda upplevelse. Sagt och gjort, det var där jag insåg att jag verkligen trivdes med Winson men destu mindre med de andra taiwaneserna och hux flux så var det bara vi två som reste tillsammans. Under några månader jobbade vi på flera olika farmer, sparade pengar och sedan åkte vi till Nya Zeeland en månad. End of story...

...tänkte jag när jag åkte hem till Sverige. Det gjorde däremot inte Winson när han åkte hem till Taiwan. Vi höll kontakt, jag pluggade och han skaffade jobb och sen sa vi att det här funkar ju inte, jag får ju åtminstone komma och hälsa på. Så på jullovet reste jag till Taiwan och där planerade vi att jag skulle komma tillbaka till sommaren och plugga kinesiska ett år. Här är vi nu och planerar vidare inför att åka till Sverige nästa sommar. Fortsättning följer...

Communication

Winson:) säger: (16.09.21)
你好嗎
EMMA säger: (16.09.31)
bra!
EMMA säger: (16.09.42)
och du?
Winson:) säger: (16.09.45)
你在做什麼呀？
EMMA säger: (16.09.57)
inget..
EMMA säger: (16.10.36)
måste göra läxa

Hej igen

Torrt i bloggen, vått i Taipei - känns som om jag rimmat på de där associationerna förr... Sitter här, lyssnar på tyfonregnet och ska samtidigt skriva en krönika om varför jag älskar att vara i Taiwan och samtidigt göra poäng över att jag inte trivs... kontraster, vanor som skiljer sig, dåliga lukter - eller jag vet inte vad jag tänkte (?) så nu tänker jag igen och därför blir det dålig uppmärksamhet för stackars lilla bloggen...

Är det något ni undrar?
Ibland är det lättare att skriva på beställning =)

Xing-An Street, Zhongshan District, 104 Taipei

Fåglar sjunger i parken på andra sidan gatan. Bakom höghusen är himlen blekblå, ej ännu riktigt upplyst. Luften vilar nöjd med att trycket över staden fortfarande är lätt. På avstånd anas en stillsam trafikström under uppvaknande. Den sista restaurangen städas ut och längs trottoaren rinner ett vitt skum med vattnet ut mot brunnen. Kvar på serveringens plastpallar är två män i business suits som käkar Hongkong-style pekinganka med ris. Carporten till den traditionellt taiwanesiska frukostserveringen har varit öppen i mer än en timme men i köket är aktiviteten ännu i en rofyllt dämpad fas. Lukten av friterat bröd och sockrad seasampasta, vit bönvälling eller stekta ägg gör ett klent försök att tränga sig ut dit minnena från gårdagens trafik blandas med soporna som lastats på den skröppliga gamla mannens framvinglande cykelkärra.


De unga kvinnorna fäller upp färglada paraply för att skydda sina bleka kinder mot solens ilska. Himlen är klarblå men ingen vill se uppåt, alla skyndar fram. Trafikljusen lotsar bilar och scooters genom deras dagliga jäktande och parken är alldeles öde. Matos blandas med luftångor som bildas från den uppvärmda gatan. I ett fönster hänger grillade kycklingar med snedvridna huvud på rad. I väntan på att de ska styckas och packas i pappbox med wookade pakchoy och nudlar står hungriga i kö utanför. Mormödrar vankar sakta fram på den skuggade trottoaren, dragandes på rullkorgarfullastade med grönblad, lychees och bambu.


I snabb takt avtar ljusets intensitet. Solen har gömt sig bakom de högsta husen i väster och strålarna reflekteras ner från de blanka väggarna. Gubbar och gummor tjattrar i parken. Indonesiska husor skjuter rullstolar åt åldringar på deras dagliga utflykt. Aktivitetenär mättad och affärernas utbud avgörs på lukten. Otroliga vitaminpiller, vakuumförpackade fikabröd, vattenmeloner eller ägg kokta i thé. En och annan isande fläkt tränger sig ut genom dörrarna och kyler gångpassagerna under en bråkdels sekund. 7-elevens självöppnande ingång sjunger likt en speldosa. I sina ljusblå skjortor och blanka skor sitter männen och dricker iskallt ljusöl genom sugrör. Det ligger kort på borden, cigarettröken hjälper till att täta kvarteret ytterligare. På avstånd dånar ett rus av motorljud. Iklädda gula pikétröjor, kjol och svarta knästrumpor släpar småflickorna sina HelloKitty-väskor hem från skolan.


Kanske en enda stjärna, annars är färgen ovanför oss mörk och svart. Några enstaka neonljus har hittat sig hit och en bil letar längtansfullt efter en plats att parkera. Längs gatan är det fullt, här står mopederna på rad och med enkelt möblemang är gatan uppdukad för sena förbipasserare. I en köksvagn bubblar grönsaker sedvanligt enligt kinesisk hälsokonst och häromkring pladdrar släktingar intill långt efter andras läggdags. Någon tar sista chansen att köpa Bubble Milk Tea i en pappmugg med sig upp. I några fönster väntar ilskna lysrör på att få släckas ut från en stad som aldrig riktigt sover.

Absolut Vodka...

...kan man köpa på 7-eleven i Taiwan, naturligtvis till ett förmånligt pris. Bara så ni vet.

The sun is back!

Idag har det inte regnat, solsken tillbaka, värmen mest behaglig....riktigt nice faktiskt!
I våra klassrum är det tydligen tradition att dra gardinerna för fönsterna så ni kan gissa om jag var soltörstade efter lektionen idag!

Tog en promenad med wode pengyou (kompis/ar), shoppade lite nödvändigheter (typ ny tandborste) och åt...ja, vad det nu kan kallas för något, men middag i alla fall med LEE. Lee och jag brukar babbla ganska bra när vi umgås (idag mest om taiwanesers oförmögenhet att dekorera hus men entsiasm över IKEA, snabbt om amerikanska valet och svenskt mode -typ) och plötsligt var klockan nästa fem och därför finns nu läxorna kvar + plus att vi planerat ett besök på gymmet...men jag gillar när det är lite busy!

Det regnar fortfarande

50 timmar senare.

Regn är en underdrift. Borde finnas ett annat vokabulär men det enda jag kommer på är ÖSregn.

Om någon undrar varför det är så torrt i Sahara, så vet jag varför. Allt vatten är här.

Impressive Hongkong

Väderprognos

Sådär en femton timmar efter spannen öses det fortfarande cats and dogs från ovan.
På tv ser vi en karta över Taiwan o en tyfon med diameter stor nog att täcka två öar.
Den rör sig långsamt, vilket inte innebär att den är mild men att den kommer ta god tid på sig att passa området. Den där BBQ:n i eftermiddag blir nog nått annat...

Höst? Höst!

Jag skulle ta en promenad. Trodde jag.
Mindre än två min utanför porten hade någon från ovan hällt en spann vatten över mig.
Jag borde sett de gå molnen! Jag såg dem faktiskt...
Men en spann vatten!
Jag var dyblöt, sprang hem, gjorde situps (comeback på yogamattan) o tjugo min efter spannen stod jag i en varm dusch. Så var min fredag. So far...

Välkommen till hösten i Taiwan?
I wish, det har iaf blivit lite svalare o mindre fuktigt (förrutom när man glömt paraply o står mitt i ösregnet då...)

Imorgon firas (kanske höstens ankomst, kanske något annat som har med mitten av lunar-kalendern att göra?) det som kallas Moon Festival. Verkar innebära BBQ med storfamiljen plus att man köper/ger bort/får/käkar den så kallade Moon Cake. Svenskarna i Taipei ska ha kräftskiva imorgon. Jag undrar viken av festligheterna som är mest konstig. Egentligen.

På den sträckta bänken

Sitter här o tänker att den där bloggen skulle nog må bra av lite Hongkong-bilder, lite roliga historier, lite lite lite nånting....

Min nya lärare är såå dryg, hon har ett påklistrat smajl som aldrig rubbas o när vi sitter där o fattar nada så nickar hon glatt och förklarar en femte gång på kinesiska hurra hurra o allt jag vill säga är - jag blir så arg - fattar hon inte; idoter måste talas till på idoters språk och i det här fallet engelska men nu är vi i Taiwan o princip princip princip så är det mandarin så gäller här - jävla frukter, jag önskade jag haft några i väska så jag kunde ta upp dem o kasta hårt mot de fördragna fönsterna så att gardinerna blir kladdiga o måste tas ner o tvättas o så jag kan ha solsken i nacken imorgon...

Jag tror jag vet vad läxan går ut på och jag vet att jag vet att jag inte gjort den än så därför har jag ännu en ursäkt för att inte sortera Hongkong-bilder. Sanningen är att jag hoppas Winson hinner göra det åt mig. Han och hans kameror, han skulle vara halv utan dem...

Bare, bear - hur stavas nu det?- with me

Tillbaka

Tillbaka efter resan, tillbaka i skolan, tillbaka till en ny chans.
Nytändning, jag känner alldeles på hugget, vill skriva, plugga, prata massa frukt, skaffa nya kompisar o allt jag kan!

Ny lärare, ny klass (tre gamla klasskamrater ingår fortfarande), skolan är full med nya elever, värmen börjar dämpa sig och det känns som om det är nu i andra svängen som allt kommer bli riktigt kul.

Jag planerar att behålla denna känslan.
Hela veckan.
Detaljer följer...

Said and done

Har varit lite upptagen.
En grej jag inte i detalj kan specificera.
Men det innefattar sight seeing på scooter och en videokamera.

Vi har också haft en ny kvällsvy från Yangmingsan.
Kollat hotell inför familjens besök.
Jag har postat ett paket till Sverige.
Och mitt skrivande och läsande avlöser varandra i en behaglig takt.
Så här efter Georgien-Ryssland matchen på tv (förlåt ett mkt dåligt skämt) känns det ironiskt att vi har "Ängeln i Groznyj" näst på vår lista. Jag uppslukas.

Min utvidgade bekantskap med utbudet på Starbucks Coffee sammanfattas:
Iced Chocolate - underbar för chokladälskare som jag
Green Tea Latte - inte att rekommendera sockerkänsliga

Nu sitter jag här nästa redo för en resa till Hongkong. Äter pepparkakor. Sparar liksom resten av packningen tills ikväll när Winson är hemma och det är mer på allvar. Jag hinner faktiskt gå till gymmet idag med.

Tidigt i morgon sticker vi.