Värme och kyla

Tunnelbanans transferpassager tillhör stans varmaste ställe.

Tågen tillhör de svalaste. 

På väg till skolan måste jag byta mellan tre olika linjer. 

Station, tåg, station, tåg, station, tåg, station.

Värme, kyla, värme, kyla, värme, kyla, värme.

Pust...

Langugae partner sökes

Jag letar efter language partner. Det funkar som ett språkutbyte och jag kan få hjälp kinesiska av någon som i gengäld vill förbättra sin engelska.

Eller letar o letar, har iaf bestämt mig för att jag skulle vilja ha en.

Men Winson då? Nej. Varför? Ett: han är för upptagen. Två: jag vill ha en kompis utanför den här familjen.

Roligast skulle vara om jag hittade någon som ville lära sig svenska. Jag vet att det skickas en del taiwanesiska utbytesstudenter till Sverige varje år. Men hur får jag tag i dem??

Jag kände på mig...

...att nånting skulle hända! Så att jag idag skulle komma med gnälliga nyheter: Ingen fältstudie. Istället tre förvirrade gäststudenter som eventuellt ska delta i våra lektioner. Detta gav ju oss andra naturligtvis ett ypperligt tillfälle att öva våra kunskaper. Vad heter ni, var kommer ni från, vad tycker ni om, har ni syskon....

Kanske på fredag. Men först ett "quis" (stavas det såå?? Jag menar prov alltså)

Vad man inte lär sig på lektioner...

I morgon ska vi, hör och häpna, ut på stan med vår klass och lärare. Strosa runt, titta på saker och inte minst köpa mat tillsammans. Tror jag iaf....

"Jag kan inte leva i Taiwan! Livet är så fattigt här, jag kan inte göra något utan någon annans hjälp. Jag känner mig som en femåring som måste hålla en vuxen i handen, men jag är faktiskt 25! Jag kan inte köpa mat eftersom personalen inte kan engelska och jag kan inte förklara vad jag vill ha och det finns inga bilder jag kan peka på. Jag kan inte åka buss, för jag vet inte när jag ska betala innan resan eller efter resan, och ibland måste man betala två gånger. Jag har ingen bil, inga vänner, ingen familj, jag kan inte se på TV, jag har ingen telefon. Jag vet vad jag vill göra men jag kan inte för jag förstår inte språket och ingen på gatan förstår mig.  Jag har aldrig träffat så otrevliga människor. Om jag försöker prata med någon fnissar dom åt mig och tittar bort. Jag har varit i Spanien, Dubai, i Amerika utan att kunna språken men alltid fått hjälp. I Tyskland hade vi hjälpt er, om vi inte kan engelska så pratar vi tyska, men vi pratar iaf med er! Jag är handikappad och får ingen hjälp. Jag försöker fråga men ingen förstår mig, folk ser att jag behöver hjälp men ingen hjälper. Jag känner mig totalt utanför och avskärmad."

Ungefär så där lät det när min klasskamrat Sassi under dagens lektion kom in på ett litet sidospår. "Och inte får vi någon hjälp av skolan heller! Varför kan vi inte gå ut tillsammans? Äta mat, handla, gå på gatorna och lära oss hur man beter sig här?"

"OK" sa vår lärare. "Tomorrow, let's go."

(uppföljning utlovas...)

Typhoon Holiday

Ovädret drog hyfsat obemärkt förbi. Med obemärkt menar jag att jag inte märkte annat än TV:n non-stop visningar från katastrof ställen runt om i landet. Utanför vardagsrumsfönstret kunde man se lite regn och blåst men då jag mest spenderade dagen på vårt rum (som saknar fönster ut) kändes den hela "stanna inne dagen" mest märklig. Ännu lustigare kändes det då vi framåt kvällen allihop körde iväg till ett stort köpcentrum och strosade runt några timmar. Min stora shopping blev ganska mycket väldigt europeisk mat som oliver, fetaost, surdegsbröd och yoghurt. (Jag bara måste)

Busväder

Idag har busvädret sakta dragit in över staden. Det har regnat och blåst mycket. Förrutom en tur till gymmet och ett besök på en japansk restaurang har vi bara varit hemma och slappat. I morgon (måndag) är det ledigt. Kanske en Tyfon kommer på besök.

Lustiga saker

Taichung

Luce Memorial Chapel, Tunghai University

Under lördagen blev det en dagstur till Taichung för mig och Nicole. Med High Speed Railway tog det 50 minuter att ta sig dit från Taipei. Vi åkte genast ut till hennes college där en av hennes förra klasskamrater ställde ut sitt examensarbete. Nicole har studerat industridesign och igår fick vi se resultatet av ett projekt för multifuntionella duschar. 

Att besöka campusområdet var en upplevelse i sig. Det ligger i utkanten av staden och ett fantastiskt naturskönt område. Det är enormt stort med många olika instutioner, fritidsanläggningar, bostäder för både lärare och elever, stora gräsytor och gigantiska alléer. På området finns också en kyrka designad av en av Asiens mest framgångsrika arkitekter Ieoh Ming Pei som även designat pyramidhuset i Louvren. 

Det var en väldigt trevlig dag och jag fick träffa en härlig klick av Nicoles vänner från universitetstiden. Kvällen tillbringade vi på Night Market där man kan titta på alla möjliga lustiga saker.  

Grattis!

Tre personer som ska gratuleras:

* Min mamma som fått ett jobberbjudande

* Min kusin Billy som fick sitt körkort igår

* Min "storasyster" Linda som kommit in på veterinärutbildningen i Oslo

Kan tyckas vara tre mycket skilda saker men jag vet att de har en viktig sak gemensamt: de har alla jobbat mot sina mål under lång tid och haft nedslående motgångar. 

Ni är nu alla tre exempel på att man måste fortsätta kämpa för sitt mål - och att det ger resultat. 

Det är nu jag känner genuin glädje och vill bara krama er, baka en tårta och ropa till alla som passerar hur bra ni är. För ni är värda spotlights. 

Grattis - o all lycka framöver!

Lite sällskap finns ju...

Hon heter Mimmi och är den märkligaste katt jag träffat. Kanske är hon min vän trots allt, men jag kan inte säga att jag litar på henne...

Thank God it's Friday

Idag åkte jag till immigrationsverket för att förnya mitt visum. Efter mycket klurande hade jag rätt papper med mig och såg fram emot att få det hela överstökat. Men icke. Jag var för tidigt ute. (Tydligen kan man vara det också.) Jag kände mig så hopplöst värdelös - varför hade jag inte lyckats reda ut villkoren innan jag åkte dit? Och ensam, lilla jag alldeles själv i denna stora okända värld, och visste inte var jag skulle ta vägen. Hem till en tom liten lägenhet där ingen skulle hålla mig sällskap på ännu några timmar? 

Så hittade jag vägen till Taipei Botanical Gardens - nu kan vi prata om en oas mitt i stan - jag satte mig på en bänk och tog upp mig bok men då kan man säga att jag fick sällskap. Det visade det sig snabbt att myggor, flugor och annat osynligt stickande flygfä hittade mig. Jag åkte hem till duschen och kände mig rätt nöjd ändå.

Helgen ska jag tillbringa i Taichung tillsammans med Nicole. Hon och hennes f.d klasskamrater ska visa mig runt sin gamla universitetsstad och vi ska gå på en examensutställning. Det ska bli så kul o intressant o spännande! 

Update

Jag har haft problem med internet i dagarna. Stööörigt

I kväll har Winson och jag haft en ledig kväll tillsammans. Bara stannat hemma, ätit middag och kollat på tv. Jag funderar på om det är första gången så här mitt i veckan sen jag kom hit? Kanske inte första men vi är helt klart den upptagna sorten!

Jag har en väldigt öm punkt på ryggen strax under höger skuldra. Är det konstiga handväskor eller för mycket skrivande som gett oönskat resultat? Hur bota?

Ett annars hett issue är visum förlängning. Mer om detta senare....

Heja Sverige!

Kusinerna

I kväll har vi umgåtts med "kusinerna". Winson har tre kusiner som han står väldigt nära och de är alla som äldre syskon för honom och Nicole. När jag säger "kusinerna" brukar detta dock menas "brodern" Jacky och hans fru Jessie. De är underbart trevliga men jag avskyr att umgås med dem. Anledningen är enkel: jag känner mig så avskyvärt utanför. Eftersom de fyra är så nära varandra har de alltid mycket att prata om och när de träffas är det aldrig tyst och när de kommer hit stannar de gärna hela kvällen. 

Varje gång någon tilltalar känns det så konstruerat och avigt. Kanske gör de verkligen sitt bästa o kanske gör jag inte alls mitt bästa o kanske är detta bara en förbannat destruktiv känsla jag fastnat i men jag hatar verkligen dessa situationer!

Jag vill bara skrika och gråta, fly därifrån eller stanna och vara otrevlig, jag vill gärna förnedra eller förlöjliga. Jag vill inte se bilder från deras shoppingresa i Japan (de åker dit fyra gånger per år och råshoppar - jag lovar visa en bild på bagaget) jag vill inte höra om den nya kameran som kan si eller så och jag vill inte veta om detta eller detta märke som tydligen är jätteberömt. 

Allt jag känner är att jag vill bort från eländet och aldrig mer se dem...

En stor playground

Alla har varit någon stan. Alla är på väg till något nytt. Eller så roar man sig genom att bara röra sig i smeten. Alla hittar sitt sätt ha trevligt en lördag. 

Söndag

Igår kom halva Nicoles klass från High School på besök. Vi satt inne i ett par timmar i ett mörklagt vardagsrum och kollade på film. Precis så som man gör när solen skiner en ledig sommardag i Taiwan. När klockan närmade sig fyra gav vi oss iväg i bil till Yangming Mountain. Efter en timmes färd undrade Terry om vi var på väg till någon "mountain climbing" eller om det var "mountain driving" som gällde. Men jodå, vi kom fram till en rastplats med en fullsmockad parkering och vi promenerade i mer än en halvtimme. 

Naturen var helt fantastisk! Insekterna var så högljudda så det skar i öronen - så som det bara gör på tropiska ställen. 

För er som funderar på att resa hit kan jag bara säga att natursköna platser finns här många storslagna men att föreställa er besöken som fridfulla och lugna i bemärkelsen stillsamma och med lite folk kan ni bara ge upp. Minsta landsväg är på helgen lika trafikerad som ringleden i Ystad efter att en färja anlänt. Jag har för länge sen släppt taget, det är så här det är och vill man åka till fina platser får man helt enkelt vara inställd på att dela med sig av sin stund. Detta medför ju också att man får se lite mer: igår såg jag t.ex en man som var ute och luftade sin burfågel (japp, han strosade omkring parken med sin lilla bur under armen). 

På vägen hem blev det ett stopp på Shilin Night Market - men detta var jag alldeles för trött för. Finns det något ställe man där man lite extra måste dela sina kvadratmeter så är det här... men det gick ganska snabbt, vi fick lite kaloripåfyllning och Terry gjorde ett rekordsnabbt skoköp.

Problem med Hotmail??

Vi har ofta problem med dålig internet uppkoppling. Särskilt problem har jag med att logga i på min hotmail. Jag har länge trott att det har med varandra att göra men nu börjar jag ana andra grodor i mossen...

Varför är det alltid just på min dator och varför gäller det alltid just hotmail?

Någon som är expert på MSN-live för Mac eller Safari i allmänhet?

Som data-mongo själv litade jag starkt på MAc-fansens omdöme när jag köpte min dator. Ingenting är ångrat men detta är lite störigt... 

Spännande dag

Det ligger en tyfon över Taiwan just nu. Det känns ju...eh...spännande? Enligt cnn ska det ge lots and lot of rain idag.

Vad som också blir spännande är middagen i kväll som ordnas av svenska exportrådet på den svenska restaurangen Flavors och som Winson och jag tänkte gå på. Jag har ingen aning om hur en sådan tillställning ser ut.  Som sagt, livet i Taipei är spänande.

Jag bor i en bastu

Så till det där med vädret - jag har sagt det förr och säger det igen - här är varmt som i en bastu. Och då menar jag inte bara temperaturmässigt, jag menar värme i form av vattenånga. I dag har det ösregnat i stort sett hela dagen. En snabb blick genom fönstret säger sommar-Sverige en riktigt dålig sunkdag i augusti 2004. Men inte. Här sitter jag i en bastu. Och försöker plugga.

Dax för paus var det...

Paus...

Medans jag sitter här och funderar på om jag ska gå på kvällens pass i BodyCombat upptäcker jag att jag redan har träningsverk. I höger underarm. Jag har övat för mycket. Det finns visst ganska många skrivtecken man kan öva sig på. Och det där med att jag skulle ha fallenhet för att komma ihåg dem har visst tagit paus idag. 

Vår lilla gata

Den här lilla målningen fann jag på ett vykort under ett besök på Taipei Fine Arts Museum. Ett ganska bra porträtt av vilken gata som helst i Taipei kvällstid, inte minst där det hålls "night market".  Inte heller olik de mer stillsamma gatorna som vår egen lilla Xing-an Street.

Making progress

Jag (sträcker på mig lite malligt) tror jag har en viss fallenhet för att lära mig de kinesiska tecknen. Och det är en inte så liten tröst här i uttals-helvetet!  Jag har upptäck att jag inte alls glömmer bort i vilken särskild ordning man måste dra de där strecken för att skapa den lilla bilden. Och när jag sen lärt mig en ny blid så blir jag förbluffad över hur ofta jag ser den på stan och att jag faktiskt kommer ihåg både vad den heter och vad den betyder. 

Och här har jag gått omkring o trott att allt det här med kinesandet låg inom cirkeln för omöjligheter - att det var kunskap man inte bara kunde lära sig - o att jag var en idiot som bestämt för att slösa bort min tid här...

nej, jag rockar helt enkelt!

Också lite oväntat...

Jag trodde inte det var såå viktigt för mig att ha mjölk i teet. Jag har längtat så otroligt, utan att fatta det, och igår fick jag ett infall och köpte en hel liter och nu känner jag mig starkare än någonsin. Det var också lite oväntat....

Lite oväntat...

Lektionen är slut och alla reser sig.  Medan mina klasskamrater går ut smyger en taiwanesisk kille in i klassrummet. Jag är sist med att plocka ihop mina saker och jag ser hur han vänder sig mot min lärare och frågar med svengelsk accent om det finns "nån Swedish" i den här klassen.  Läraren ser förvirrad ut, jag känner mig minst sagt confused men eftersom jag är Swedish gör jag en ansats att svara. 

Precis då vänder han sig mot mig och säger på klingande stockholmska "Är du svensk?". Nu känner jag mig verkligen förvirrad och svarar tveksamt "Yes. E du... också det?"

Det visade sig att hans taiwanesiska föräldrar flyttade till Sverige när de var unga. Han ä i Taipei för att plugga över sommaren och eftersom han har det hela lite i blodet ville han bara säga hej och erbjuda mig sin hjälp. Så trevligt!

Öppna vyer

Igår gjorde vi en road trip i omgivningarna. Vi åkte först upp genom bergsområdet Yangmingshan och sedan ut mot kusten och genom Danshuei in i stan från andra hållet. Det var härligt att se lite vyer; i bergen är vegetationen tät och växternas gröna färg upplever jag som mycket intensivare än i skogen hemma i Sverige. På bilden här syns en av alla de varma källor som finns i omgivningarna. (svavelkällor som luktar - nej stinker!). 

Dagens höjdpunkt var ändå kuststräckan; få saker ger mig sådan energi som att se solen reflekteras i havet! Det var här jag insåg att det är en öppen himmel som jag verkligen saknar i storstan. När jag vandrar omkring här bland alla höga byggnader känner jag att jag förlorar kontakt med himlen. (som många andra saker lät detta mycket fånigare nu när jag skrev det på svenska jämfört med hur det lät när jag sa det på engelska) 

Det är en spirituell känsla som jag inte kan förklara på något annat sätt.

Fredagskänsla?

Här sitter jag och filosoferar och är glad över att jag äntligen lyckats logga in på hotmail igen. Winson kommer snart hem från jobbet men så vitt jag vet ska han iväg till skolan sen...

Så här såg det ut genom mitt skolfönster idag. Skyfall och kraftig åska. Dessutom rapporterade mina klasskamrater om att de känt av jordbävning. Det händer mycket i den här stan!

Om tonerna

Mandarin har fyra olika tonaccenter plus ett tonlöst läge. Detta innebär att man måste skilja på fem olika sätt att uttala samma ord.  Det finns en hög ton, en fallande, en stigande och en som går ner och sedan upp.  Att prata på toner är ganska likt att sjunga – man måste höra den musikaliska skillnaden och distinkt kunna återskapa den.  Att skilja på tonerna är absolut nödvändigt eftersom dessa indikerar ordets betydelse. När vi sitter där och övar ljud känns det genast som om jag är tillbaka till någon Lucia-övning på högstadiet. Den som gillar och har sinne för sånglektioner har en klar fördel när det gäller att lära sig prata mandarin. 

Jag är hes i halsen av allt övande (jag är inte alls förkyld! =) och min lärare sa idag att det var fullt normalt och att man fick räkna med att det känns konstigt under första månaden man lär sig ett nytt språk. Skönt att höra (eller inte...?)

Luftfuktighet eller feber?

Jag tror inte alls att jag är sjuk. Det är värmen som blivit ännu fuktigare. Nu på morgonen känner jag mig pigg och utvilad i kroppen, men utsida är fortfarande - eller återigen såhär 30 sek efter duschen - kallsvettig. Vad är meningen med svett?  Att hjälpa kroppen att hålla sin normala temperatur? I Taiwan är det varmt och detta innebär massor av svett för att kyla ner kroppen många grader...

AC-förkylning?

Jag känner mig lite trött och hängig. AC:n gör mig kallsvettig och när jag stänger av den känner jag mig febrig. Men jag känner mig ändå inte som när jag har feber, och det är skillnad! Munblåsor, snuva och trötthet - kroppen säger vila tack - förhoppningsvis bara för i kväll, men vila blir det. Detta kan ju tänkbart även vara klimatomställningen som gör sig påmind, sådär någon vecka efter ankomst? Nog spekulerat, day off träning i alla fall!

Vår klass på sju reducerades snabbt till fyra. Svenske killen försvann spårlöst - ingen vet var - och amerikanska flickan och kanadensiska pojken valde att byta till intensivkursen. Jag och Sassi tittade på varandra och skakade på huvudet - två timmar om dagen, it's enough! Så idag fick vi tillökning av en egyptier som nyss på minuten landat i Taipei och var total nybörjare och en vietnames som inte kunde ett ord engelska med istället verkade duktig på att gissa kinesiska. Det var nu jag insåg att vi faktiskt lärt oss en del på en veckas tid!

Häromdagen provade jag att baka ut den där rågbrödssatsen som jag tidigare köpt på IKEA och det funkade faktiskt ganska bra. Det var enkelt och inget fastnade i formen som jag varit rädd för men brödet jäste lite dåligt och förblev lite för degigt i mitten. Jag spekulerar i om det är leksaksugnens fel eller helt enkelt klimatet och den fuktiga luften som gjorde att det inte kunde torka ordentligt? Men det blev gott och jag kände mig trygg och belåten - riktigt bröd!

Ytterligare nyhet på matfronten är att jag hittat naturell yoghurt (duger precis som filmjölk!) som tillretts helt enligt alpböndernas tradition men som ännu bättre är - den är närproducerad här i Taiwan! 

Om att studera mandarin

Det var kanske inte helt oväntat att jag som västerlänning skulle uppleva det som en stor utmaning att plugga kinesiska.  Jag har studerat flera olika främmande språk förut men enbart europeiska språk där man använder latinska bokstäver och alfabeten inte skiljer särskilt mycket. Nu gäller detta något helt nytt – mandarin är ett språk som inte ens har ett alfabet!

Istället får man börja lära sig ett fonetiksystem som beskriver språkets alla 37 ingående ljud.  Varje ljud betecknas med ett litet tecken som ser ut som ett grovt förenklat kinesiskt skrivtecken.  Förutom detta MPS (Mandarin Phonetic Symbols) – system används det ett parallellt system – Pinyin (betyder ”stava ljud”) skrivet på latinska bokstäver. Detta är till för att vi utlänningar lättare ska förstå oss på de olika ljuden och ha något att relatera till. Det som gör det hela lite rörigt är ”vi utlänningar” kommer från olika länder med olika språk och genom våra olika alfabet har olika sätt att uttala de latinska bokstäverna. Ytterligare rörigt blir det när man tänker på att det finns olika Pinyin-system, t.e.x hanyu pinyin som är det vanligaste och används i fastlandskina skiljer sig från det som jag lär mig här i Taiwan. Hur som helst gäller det att så snabbt som möjligt se till att få in MPS-systemet i ryggmärgen och se till att neuronerna är kvicka och har en bra förbindelse till både öra, gap och tunga.

Alltså: 37 ljud att lära sig uttala, 37 tecken att lära sig skriva och – viktigast av allt – komma ihåg vilket ljud som tecknas med vilket tecken.  Sen kan vi börja snacka!

Mandarin har 16 vokaler och dessa är hyfsat lätta att ta till sig eftersom de påminner mycket om svenska och engelska vokaler (eller diftonger komponerade av dessa). För mig är den största utmaningen de två sista grupperna av sammanlagt sju konsonanter.  Uttalet påminner om ett slags s- eller sj-ljud och jag kämpar så hårt för att överhuvudtaget kunna höra någon skillnad på dem. Jag har avancerat så pass att jag förstått att det handlar om att placera tungan mot gommen eller mot framtänderna och att det handlar om att med eller utan lufttryck, men när lärarinna dikterar känner jag mig fortfarande rätt så chanslös. När jag sedan själv försöker uttala orden hör jag inte själv någon skillnad på den gången jag sa rätt mot den gången jag sa fel….

Welcome to Taipei

Welcome to Taipei - any time!

Get-away från city

I lördags blev det en heldag med bad och sol. En timme från Taipei City stannade vi på ett resortkomplex. På området fanns fint pool område och bevakad (välstädad, livräddare mm) strand. 

Väldigt avkopplande dag!

Hemlängtan

Ikväll har jag haft hemlängtan. Detta firade jag genom att äta fem skorpor, varav tre med krusbärsylt och två med jordnötsmör (man tager vad man haver). Vid ett stökigt skrivbord och en opålitlig Skype-uppkoppling testades mitt oändliga tålamod och resultatet blev ett vackert familjemöte. Vi hörs snart! Go'natt så länge...

Taipei in a bubbla

Ibland är jag trött och ibland när jag är trött blir jag grinig o ibland när jag är grinig blir jag arg... 

Detta hände idag, för första gången sen jag kom hit, och jag märkte snabbt att vad jag önskade mig var vingar och ett fönster att flyga genom. Jag skulle snabbt ta mig hem till sandskogen där fåglarna kvittrar, träden doftar, barren doftar, blommorna - ja, hela skogen doftar gott - och där man kan lyssna på havet o man kan lyssna på lugnet... Fridfulla ensamhem!

Efter alla min år som flitig student har jag ett välutvecklat inlärningssystem som jag vet ganska bra hur jag ska använda. Plötsligt är jag i en skola då jag inte alls kan använda mig av detta. Jag måste börja på nytt, lära ny ord som ska minneskopplas till ovana bilder och ovan ljud. Allt är annorlunda, ingenting "makes sense"! Jag kände mig så trög, så dum, så bortom - och så blev jag arg så arg...

Kanske blev jag grinig - eftersom jag ju också var ganska trött - men det var i denna stund på tunnelbanan på väg hem från skolan (då jag i mitt förvirrade tillstånd dessutom lyckades med att åka åt fel håll) som jag ville sätta tankekraften på prov. Det man tänker får man mer av. Jag önskad mig vingar, jag ville flyga iväg för en paus...

Taipei är som en tjock gummibubbla. Här inne stinker det - jag vet inte vad det är - det är den där tofun, det är nån sötsliskig kaffeskit (?), det är avgaser och åter avgaser och dessa gör att allt känns liksom så mycket skitigare än hemma i Sverige. Här inne väsnas det - mopeder (mååååånga!) som kör ikapp, bilarna är bra dom med, vägarbete, tåg, blingblong-ljud från diverse dörrar o andra apparater...

....o sen  e här ju en sån himla massa kineser överallt!  Dom tjattrar o tjattrar, dom knuffas o fnissar, dom stirrar och ibland känns dom bara så himla långt borta från mig. Och ändå är dom så nära och trängs. Detta är Taipei "in a box" - eller en bubbla - och kontentan är att jag är i bubblan, här är jag fast och jag fattar ingenting. 

Once again: Viva la vida!

Så kan en skolgård se ut

National Taiwan Normal University

Körövning

Den här första veckan har dom satt in en extra lektion varje dag - "Pronounciation class". Lärarinna pratar enbart kinesiska och jag fattar inte vad hon säger men hoppas att kontentan är att härma ljuden och tonerna med resten av klassen. Som alltid när det är körövning hjälper det när det sitter en oblyg kamrat bredvid och tar i för full hals. Jag tror det var en korean och det väcktes goda minnena från alla koreanpajaser jag träffade i Australien.

Vår klass har utökats med en Carlos från Columbia. Det är verkligen en skara från spridda länder. Lite ironiskt är det dock att det i min klass finns ytterligare en svensk elev samt en europeisk tjej som kommit till Taiwan för att läsa kinesiska eftersom hon har en taiwanesisk pojkvän. Det var väl just de här två sakerna jag trodde att jag skulle vara ensam om =)

Min första lektion

Gillar ni utmaningar? 

Gillar ni att känna er hopplösa? 

- då föreslår jag en kurs vid Mandarin Training Centre.

Vi fick säga vem vi var, var vi kommer ifrån och öva på alfabetets konsonantljud. I två timmar. Jag känner mig under noll-läge. 

Min klass består av sex personer: jag, Viktor som också är från Sverige (är det sant liksom?), Sassi från Tyskland, Michelle från San Fransisco, Eui Mi (typ) från Sydkorea och Faraaz från Canada. Och en taiwanesisk lärarinna. Hon kan prata engelska men det ville hon inte låtsas om den första timmen. 

Detta är lite scary.