Hos optikern

Igår var vi och hämtade mina linser som lämnats in på specialrengöring och naturligtvis var vi tvungna att ta en bild tillsammans med vår glasögonkompis, som för övrigt är Winsons Army Friend. Vår vän frågade mig om jag tog med mig bilden hem till Sverige och visade mina föräldrar, skulle de då komma ihåg honom? Tror väl det - någon som sålt prima glasögon till en hel familj till rena välgörenhetspriset, det vill säga fyra par till samma kostand som hälften av ett billigt par skulle kosta i Sverige - honom glömmer man inte!

Helgfrukost

Vi har precis varit och ätit frukost och det här är lite av en favorit jag kommer att sakna; Baozi, en slags ganska smaklös, ångbakad, lite klibbig bulle fylld med t.ex. vitkål, morötter,gröna bönor eller bambu som på bilden nedan. Naturligtvis finns de med kött också. För övrigt har vi två dagars allmän helgdag här i Taiwan vilket innebär att jag har W hemma från jobbet både idag och imorgon. Trevligt!

Klassfoto

Igår var sista dagen i skolan men man skulle kunna säga att vi hade vårt avslutande kalas redan förra torsdagen då vi helt enkelt skippade lektionen. Visst kallade vi det fältstudie och visst fick vi fylla i papper och grejjer för att intyga att samtliga i klassen tänkte närvara vid studiebesöket på historiska museet, men att där sedan råkade finnas ett mysigt Café att slå sig ner på och vi valde att sitta där lite väl länge och skvallra om flickvänsjakter och andra bravader (ja, bravaderna var det ju mest pojkarna som stod för), det var det ju ingen på skolkansliet som visste. Jag kommer sakna den här klassen speciellt, dels för att det var min sista grupp och dels för att den bestod av så många roliga karaktärer som alltid lyckades bidra med underhållande diskussioner att distrahera gramatikplugget med. Kanske är det för att vi alla varit här ett tag, alla pratar hyfsad nivå kinesiska för att överhuvudtaget kunna prata om något vettigt eller så för att de flesta av oss var västerlännigar och hade likartade reaktioner över erfarenheterna här i Taiwan - eller så var det vår oerhört frågvisa lärare som jämt kom på sätt att fråga killarna vad de skulle ta sig till om flickvännen gjorde slut för att sedan använda informationen till att öva specifika meningstrukturer - hur som helst, jag kommer alltid minnas dem med ett leeende!
(F.v: min lärare, jag, Sharon från USA, Pieremichele från Italien, Jin från Japan, Daniel från Kanada och så finländaren som jag bara kan hans kinesiska namn... Två klasskamrater lämnade klassen tidigare, en tjej från Polen och en tjej från Schweiz)

Time to move on

Idag har jag avslutat min sista termin på Shidas Mandarin Training Centre. Jag har pluggat här i elva månader. Från stadiet av en fullständig alfabet är det här jag utvecklats till att ganska hyfsat behärska det grundläggande i kinesiskan. Kanske kommer jag en dag tillbaka. Kanske inte. Jag är så fantasitskt glad över att ha spenderat ett år här i Taipei tillsammans med Winson och att ha haft möjligheten att ägna mig åt språkstudier på heltid.

Om en vecka stänger jag min fullpackade resväska och checkar in på Taoyuan flygplats med slutdestionation Köpenhamn. Jag kan inte förstå att det är ett helt år sedan jag var i Sverige. Ett helt år sedan jag gick där på gatorna i Ystad, ett år sedan jag var hemma hos Mormor och Farmor. Men samtidigt kan jag inte tydligt minnas hur mitt liv var innan jag kom till Taiwan. Det ter sig liksom suddigt och som om något fattas. Som om jag fattades den här erfarenheten. Och som om jag aldrig kan gå tillbaka.

Jag har verkligen sett fram emot att åka tillbaka till Sverige och mitt kära Skåne. Naturligtvis är det männsikorna jag saknar och längtar efter. Men jag har även längtat efter den svenska miljön. Och det känns ganska ofattbart att jag faktiskt kommer att vara där om lite mer än en vecka. Jag tror att det kommer innebära en omställning att komma tillbaka. Kanske en omvänd kulturkrock? Men det känns inte outhärdligt sorgligt att lämna Taiwan. För jag vet att det inte är för alltid. Och just nu är det dags att gå vidare. Och det känns oerhört roligt att nästa epok, som troligen kommer bli längre än alla jag haft sedan gymnasiet, kommer utspelas i Sverige!

Tuantuan och Yuanyuan

I fredags var jag och Lee på Taipei Zoo, "bara för att" få en glimt av av de berömda pandorna som i en anmärkningsvärd vänskapsgest flögs hit från det kinesiska fastlandet i slutet av december förra året. Eftersom både Lee och jag lämnar Taiwan om cirka två veckor kände vi att det var på tiden att åka dit och hälsa. Att få dem på bild var dock inte helt lätt; övre bilden visar otåligt vankande strax innan stängningstid då de väntar på att bli släppta genom porten, nedre bilden visar slumrande panda med nosen bortvänd från glasväggen. (Brodern låg i detta ögonblick i liknande pose i andra änden av rummet)

Skolavslutning

Igår hade vi avslutning med svenskagruppen på Europeiska Skolan. Egentligen är det en månad kvar till innan deras sommarlov börjar men eftersom både jag och läraren Marie-Louise flyttar hem till Sverige om två veckor så blev gårdagens lektion den sista. Detta firades med att leka charader!

Alltså...

Jo, den där filmen filmades alltså igår och trots att taiwaneserna är kända för sin effektivitet kan den omöjligt finnas på youtube - än....

Det oroar mig lite att jag faktiskt inte alls förstår hur de ska använda materialet. Om ni nu någonsin får se tagningen i sin helhet så kommer ni förstå vad jag menar. Annars kan ni ju berätta för mig vad de kom fram till.

Jag har liksom slutat göra upp föreställningar när det gäller att ha och göra med taiwaneser. Inte ens de jag känner väl slutar att överraska mig. Med att bli överraskad är inte längre något överraskande. (Till exempel: min pojkvän satte just på värsta disco-skiten i stereon. Klockan är 23.20, jag tänkte typ borsta tänderna.)

Om tre veckor är jag i Sverige igen. För första gången på ett helt år.
Det ska bli spännande att se vilka överraskningar det kommer innebära!

Tvål med lamfett, någon?

Kolla in det här:

" Hej allihopa!

Jag är xxx. Min mamma jobbade för den svenska kungafamiljen i över 40 år. Hon är prinsessan Viktorias personliga betjänt. Man kan säga att det är hon som har hand om prinsessan Viktorias vardagliga liv.

Sedan prinsessan Viktoria var barn har hon haft en känslig kropp, hon har haft lätt för allergier, speciellt huden. För varje ny årstid förändras Viktorias ansikte, huden blir röd, flagnar eller torr.

Hennes hud blev också rynkig, på grund av brist på fuktighet och så fort hon gick ut i solen blev huden solbränd och fräknig. På grund av detta så stannar hon inomhus och blir isolerad.

Kungens privata doktor har provat alla möjliga medeciner, bade ätbara och salvor, men inget har varit till hjälp. Efter en tid och många tester uppfann deras egen kosmetolog och aromaterapeut 「Rose soap」.

På grund av att tvålen innehaller rosor, lamm fett and mikroproteiner så visades en tydlig förbättring av huden efter att prinsessan hade använt tvålen i 3 veckor. Nuförtiden använder därfor Viktoria tvålen över hela kroppen. Efter ett halvår blev prinsessans hud extremt vit, fuktigare och fastare. För att tacka kosmetologen och aromaterapeuten gav kungen dem en speciell tillåtelse att sälja 「Rose soap」 till allmänheten och märka tvålen för kunglig användning och att varje tvål är märkt med en kunglig stämpel.

「Rose soap」 innehåller följande: extrakt från en ros som heter 「Bulgaria rose」, lamm fett och mikroproteiner. Därför är den så effektiv för att den kontrollerar hudens oljighet, gör den ljusare, lenare, kompaktare och bevarar huden fast och fuktig. Det som gör den här tvålen så speciell är att den dessutom kan tvätta bort smink. På grund av att tvålen innehåller dessa unika ingredienser kan den ersätta många rengoringslotions, lätt tvätta bort smink och rengöra på djupet. Det är den ända magiska tvålen som kan rengöra, förbättra och bevara huden vacker.Tvålens bubblor är små och det ar en skön och mjuk känsla när man tvättar ansiktet, och har också en lätt doft av rosor. I Sverige har kungafamiljen till vanligt folk någongång testat Rose soap. På grund av att tvålen är billig, endast 1000nt dollar for 6st tvålar, så darför kan vi också använda tvålen för hela kroppen och också få en ljusare hy och torr hud blir fuktigare och fastare.Tvålen är nu också väldigt populär i nöjesbranschen I både Amerika och Korea. Om du vill ha lika fin hud som mig, rekommenderar jag dig verkligen att använda Rose Soap. "

För några dagar sedan fick vi ett samtal, en kompis till en kompis behövde en svensk som kunde prata inför en kamera och göra reklam för den mycket kända Scandinavian Lanolin Egg white Soap. Jag skulle få 2000 NTD och det skulle max ta en halvtimme förhoppningsvis, inget svårt, snälla snälla snälla det vill väl Emma gärna vara med på...? Först sa jag nej eftersom jag inte alls ville ha besväret att översätta texten från kinesiska. Men snubben gav sig inte, skaffade en annan översättare och fortsatte ringa till W och tjata om jag kanske inte kunde ställa upp i alla fall...? Jag behövde inte lära mig texten utantill, de skulle trycka upp ett stort papper som jag kunde läsa ifrån, det hela skulle bli så enkelt för mig, absolut inte mer än en timme skulle det ta och de kunde hämta mig vid skolan vilken tid som passade mig. Och jag kände att det var ju ändå lite lockande att åka dit och inte bry sig ett skvatt om deras vansinniga påhitt och bara precis göra det jag var tillbedd.

Killen som jagat mig så förtvivlat hade inget som helst ansvar för innehållet. Hans jobb var att filma.
Mitt jobb var att prata.

Men ärligt talat... var får tokiga människor alla tokigheter ifrån?!
Lite efterarbete med Googles hjälp avslöjar att lanolin är ett slags fett som finns i lammull.
Det vet nog alla tvål fantaster.
Och att Victoria använt tvålen för att få vitare hy, det är säkert något alla taiwaneser skulle intresseras av.
Om de av en händelse förstod svenska.

Om detta någonsin visas för en svensk publik kommer jag möjligen dö.
Men troligen skratta likt något fullständigt hysteriskt okontrollerat tjut.

TOP

Idag har jag skrivit Test Of Proficiency Hua-Yu, som är ett färdighetsprov i kinesiska. Det finns fyra svårighetsnivåer och jag hade anmält mig till den andra, Basic, en nivå som för mig fortfarande är lite av en utmaning. Provet påminde en del om nationella proven eller Högskoleprovet, för den delen. Man sitter i en knäpptyst sal med en massa okända människor, lyssnar på instruktioner från folk iklädda särskilda västar och fyller sedan i sina manualer med förtryckta A-D alternativ.

Ungefär halva provet består av hörförståelse och den delen var betydligt svårare än på skiva jag fått att öva på. Framförallt för att de pratade mycket fortare och att man sedan hade begränsad tid på sig att hinna med att fylla i svaren innan nästa fråga kom. I övrigt handlade det mycket om att avgöra det mest passande svaret, inte så mycket om rätt eller fel. Läsförståelsedelen var lättare eftersom jag tydligen lättare kom ihåg betydelsen av de nya tecknena jag pluggat snarare än vad de uttalade orden betydde. (Vilket är två helt skilda saker när man lär sig kinesiska...)

Ska bli spännande att se på resultatet. Jag väntar mig inget högt eftersom det verkligen var på en nivå jag inte var mogen för än. Hur som helst var det väldigt roligt. Jag har alltid gillat sådana här grejjer. Till skillnad från de flesta andra jag känner. Så när jag vill skrämma er i framtiden så säger jag: Haha, högskoleprov på kinesiska!

Arbetarnas Dag

Idag är det den första maj. I Sverige känner vi denna dag som lovdagen efter Valborg, men vi vet också att det är en allmän helgdag tillägnad arbetarna. Jag blev lite förvånad när jag förstod att man håller helg den första maj av precis samma anledning här i Taiwan. Så nu har vi glatt oss och sett fram emot en extra dag ledigt.

Men igår sa min lärare åt oss att inte glömma komma till skolan imorgon. Många har ju lov, men inte vi. Vad i...? tänkte jag och var tvungen att fråga W så att han inte helt misstagit sig.

Nej då. Men. Det är arbetarnas dag. Inte studenternas.

W ligger fortfarande och snarkar. Och jag ska bara borta tänderna innan jag sticker till skolan.