Och i den heliga andens namn...

Idag inkluderade vår kvälls promenad (förutom vanligt daglig uppdatering; idag mestadels om hur Winsons chef deladt med sig av sin djupa kristna tro och ur detta en spinoff om vad vi själva tror, besök i videobutik och akvarieaffär) ett besök i ett tempel. Det var absolut inget planerat, vi bara råkade gå förbi - eller som Winson sa (han säger så mycket han) så var det Gud som ledde oss dit just ikväll. Här blev jag välsignad med lycka och välgång av en vis gammal dam i blå rock medans hon läste bön och viftade med rökelse runt hela mig.

Eftersom jag på sistone funderat en hel del över den andliga frånvaron i mitt liv tar jag tillfället i akt ett litet moment. Jag kände mig så ovan - jag menar hur ber man till Gud egentligen? Och i ett buddistiskt tempel, finns det andra regler där? - men här börjar jag trevande knäppa händerna (medan W håller ihop handflatorna och nickar tre gånger) Dear God, please give me strenght... ja just det, när jag inser att jag håller på att forma en bön på engelska så ler jag för mig själv och återkallar konversationen som jag och W just haft. Jag hade just berättat att min övertygelse är att Gud aldrig någonsin satte några regler för hur man ska tro och att min önskan är att vi ur alla religioner kunde mötas utan att döma varandra som olikar utan istället se till allt som vi har gemensamt.

Så jag gör på mitt vis. Vi står här en stund, en vers jag minns från Kyrkans barntimmar dyker upp i mitt huvud (Gud som haver...den är på svenska!) och när jag känner mig färdig (med vad?) säger W att vi ska vända oss mot den största guden, himlen. Kanske är det för att jag läser för mycket Paulo Coelho. Kanske är det för att jag inte kan släppa känslan av frid och tacksamheten som jag kände då vi bad bordsbön hemma hos Lee morföräldrar.

Att ägna en stund åt att känna tacksamhet över det man har.
Att lova sig själv att fortsätta vara tacksam för det goda som ska komma till en.
Det fyller ett syfte.

Jag föll på knä.
Det var väldigt konstigt, men det fanns inget hellre jag ville göra just då.
Jag tänkte på alla där hemma som jag jag inte kan träffa just nu.
Och det kändes inte alls konstigt.

Gud Välsigne Er Alla

Eller som man säger på svenska; Må väl och ta hand om er!
Med kramar och kärlek;
Godnatt