Titta på apan

Jag har allltid haft en creapy känsla när jag går på djurpark. Indianen inom vaknar till (om man säger så) - stackars krakar, släpp ut dem!
Idag besökte jag trots detta Taipei Zoo och jag måste säga att det var en oerhört fin park; ungefär som att vandra in i en vacker regnskog, där anständiga lekparker för alla världens tänkbara djur var vackert uppradade längs stigen.

Delivering Taipei

Livet e gött

Har en ny svensk kompis. Han heter Nils och är fem veckor gammal. Hade en fika stund med hans mamma i förmiddags. Efter att vi tagit en promenad i parken vid Sun Yat-Sen Mermorial Hall åkte jag för shoppingstrapats med min klasskamrat Sassi. På något sätt blev dagen full av aktivitet och när jag väl kom hem vid kl 18 var jag helt slut.

Nu; tittar på en dimmig nerladdning av Mamma Mia! dubbad till spanska.
Jag som trodde att mitt lov skulle bli ett totalt slöseri med tid.
Ägnat åt att känna mig ensam och onödig.
Jag njuter i fulla drag.
Livet e gött.

Rapport från soffan

Igår skrev jag, idag läser jag men imorgon ska jag förhoppningsvis vara lite social.
Dessutom planerar jag en liten present, funderar på att besöka gymmet ikväll igen och då passa på att strosa kring Taipei Main Staitions shopping och kanske, kanske jag också skriver färdigt gensvaren till mina kursares texter fast att det inte är deadline förrän imorgon. Jag har minsann att göra!

(men jag har ju ifs troget sällskap av katten och Winsons alla fiskar som har fått tolv bebisar vid det här laget =)

This is my life. Simply

Nu sitter jag här i soffan, uppgiften är ivägskickad och batteriet tickar åter på urladdning. Här luktar rök, jag är inte särskilt hungrig och katten sover som ett barn med tassarna i vädret. Jag funderar på what to do, har inte varit ute om dörren idag, det är svettig o jävligt och jag undrar om jag har något vettigt att blogga om.

I fredags hade Mamma Mia! premiär i Taipei, i lördags satt jag på första raden (nåväl tredje, men det är alldeles för nära det med) och kände hur jag efter en ensam tycka-synd-om-mig-själv-dag genast blev gladare.

När jag tittade på dessa vackra bilder från turkosa vatten i Grekland, tänkte jag på hur viktig miljön och omgivningen är för mig. Jag tänkte på hur mycket jag älskar solen när det finns ett vackert hav som glittrar inom räckhåll. Hur gärna jag simmar och låter mitt hår blekas under saltvattnets inpackning. Hur mysigt det är att äta färsk frukt och olivbröd under trädets skugga på en stenlagd yard. Hur charmigt det är när alla människor är ens vänner och att det inte gör något att man inte kan ta hand om sitt gamla skruttiga hus själv.

Konstaterande: Taipei saknar dessa kvaliteter. (Det vet ni nog vid det här laget.)

Visserligen råkar ju detta vara en, bokstavligt talat, solskens musikal - där det aldrig ens när det regnar tycks hota några moln från himlen - men när jag såg alla dessa lyckliga ansikten kände jag mig hemma med dem. Hur blir jag en av dem? Hur gör jag för att sätta själva livet – och inte livets händelser - i fokus? Jag kom inte till Taipei för att här är vackert eller för att det händer något viktigt här - vilket det och andra sidan gör - jag är i Taipei för att mitt liv pågår här. Just nu. Simply

(any questions?? Läs: jag vill ha kommentarer!!)

Dilemma

Problem: jag vill ta med mig datorn ut i vardagsrummet så att jag kan blicka genom fönstret och få lite dagsljus medan jag skriver men så behöver batteriet laddas och i soffan finns inget eluttag...

eller??

min paus ägnas åt att stryka kläder. bara så ni vet.

Quarter Vacation started

Idag är det lördag, W är i skolan och jag ägnar väl mesta delen av dagen åt att knåpa på min nästa skrivuppgift. Igår hade vi sista dagen med klassen, vi såg en märklig kinesisk film och sen var det hejdå till de flesta. Officiellt är jag nu på "quarter vacation" och har lov i två veckor. Känns lite konstigt, lov - vad ska jag med det till?

Ett smakprov

Det ligger handukar överallt. Brokiga färger, randiga med prickar, Kalle Anka och nakna brudar. Flipflops och solkräm faktor femton eller fyra, badringar med rosa flodhästar, cykelkorgar både stora och små. Solen är så varm som den sällan blir i norra Europa, solen är varm, varm, det rinner glass längs barnens kinder och överallt syns rödbrända kroppar. Från havet är brisen stilla, en liten segelbåt syn, en färja i fjärran inbjuder, jag längtar till en främmande plats.

Min handduk är svart. Inget mer, bara svart. Så fult, så tråkigt, så oerhört varmt - ett riktigt jäkla korkat val. Den skär sig i mosaiken, den passar platsen lika illa som jag passar gruppen, den sticker ut som ett skrik på hjälp. Men ingen ser, för alla ser det vackra, barnen som leker, solljuset som bringar avkoppling, Östersjövågorna som harmoniskt vaggar lyckliga semesterfirare.

Alla tycks ha något att fira, all verkar så nöjda, jag ser bara glädje och skratt, tindrande ögon och gemenskap. Som en enda stor familj firar vi detta ögonblick tillsammans och jag undrar stilla när min bleka hud ska bli vackert illröd, när mitt grå hår ska bli glänsande blont, när jag ska simma ikapp därute, när mitt namn ska ropas från andra sidan bukten.

(del av den uppgift jag skrev till skrivarkursen; här skulle vi gestalta miljön kring en person som känner sig ensam på en strand)

Room mate

Världens minsta gecko-ödla crawlade sig fram från bakom Winsons dator, upp i taket, tvärs över rummet och försvann in i garderoben. Mysigt....jag får kalla kårar när jag tänker på möjligheten att han en dag dinglar ner över en sovande Emma...

Hoppas iaf han gör sitt jobb väl; käkar upp alla elaka myggor. Eftersom han var så liten kan jag ju hoppas det betyder att han är hungrig!

På en vågskål

Jag har varit här i två månader nu. Igår pratade jag med mamma, idag har jag pratat med pappa och med mormor. Vi traskar vidare, på olika platser och ändå tillsammans. Jag saknar er mycket och jag trivs oerhört bra här.

Det är som att sitta på en vågskål. För det mesta i balans, men så tittar man lite för långt åt ena hållet - eller åt det andra - och bollas in i någon förvirring.

Kanske det går över? Eller så är det så här livet är? Inte alltid lätt, but I like it!

Jag tänkte bli författare

Så har jag avslutat min första uppgift på skrivarkursen!
Har jag berättat att jag ska ta en skrivarkurs under hösten? Jag deltar alltså på distans, via Österlens Folkhögskola. Det går till så att varje torsdag får vi en skrivuppgift som ska lämnas in följande måndag. Totalt är vi 40 deltagare som delats i grupper om fem pers och inom varje grupp ska man sedan läsa varandras texter och lämna gensvar och för detta gensvar är onsdagen deadline. Idag har vi avslutat första cirkeln och summa summarum tycker jag att det hela verkar mycket trevligt. Ganska laid back, enkelt men utamnande och inspirerande. Jag behöver denna sysselsättningen, jag behöver detta nöje!

En ny vecka

Jag sitter här och funderar på varför jag inte bloggar något under helgen?

I LÖRDAGS visade Winson vilken buss jag kan ta för att komma till skolan. Det tar ungefär halva tiden av vad tunnelbanan gör. Sedan tog vi en svettig långpromenad tillbaka. Eftermiddagen spenderade vi med studier hos Mr Brown. Jag har börjat min skrivarkurs denna veckan. Mest tid har gått åt att navigera sig genom vårat First Class community men vi har också haft vår första skrivuppgift som ska skickas in idag kl 15 svensk tid. Under lördagskvällen tog vi sen en tur på scotern, käkade sushi och besökte en galen night market med enbart kläder. Där fanns alldeles för mycket på en gång, så jag orkade knappt titta.

SÖNDAGEN spenderade jag hela dagen hemma. Winson var i skolan, jag ägnade lite tid åt plugg men mest tid åt att baka bröd och prata med Nicole. Jag är verkligen glad över att hon också finns här, hon är inte bara W's syster utan en riktigt god vän till mig. Hon har precis sagt upp sig från sitt jobb som inte trivdes på och ska ägna sin heltid åt att plugga engelska inför IELTS i december. När W kom tillbaka lagade vi mat tillsammans och det är verkligen en utmaning att vara tre pers i det lilla köket här!

NU ska jag bege mig till skolan. Detta är sista veckan på sommarterminen och på fredag får lov under två veckor. Nu återstår det bara att se om jag verkligen vågar lita på att bussen kommer...

Familjen Chang och jag

Det finns en svensk kock här i Taipei och idag besökte vi hans restaurang Flavors. Dagen till ära, eftersom det var Mama Changs födelsedag. Till vänster ser ni mig och Winson, till höger hans far, mor och syster.

Jag har fått nog

Jag vill inte vara svettig längre.
Taiwanesisk sommar - been there, done that.
Nu räcker det.

Snortolkare, någon?

Gult snor = bakterier
Vitt snor = virus

Sanning eller myt?

Tolka: två dagars vitt skyfall, idag gul kåda. Är jag sjuk eller?

Vad som hände

Min tyska 16-åriga lillasyster följde med mig till gymmet och genomlevde sitt första Bodybalance-pass. Det var roligt med en blondinkompis i salen, särskilt som det knappt är något folk på den här morgonklassen så utgjorde vi en respektabel procentenhet.

Där efter hade vi möte med våran franska filmagent och direkt började filmlivet med ett besked om att inspelningarna var uppskjutna och skulle börja två timmar senare. Men det var bara bra för oss, så slapp vi missa något i skolan.

När vi åkte tillbaka följde vår nyfikna klasskamrat Lee med. Vi fick vi vänta i timmar. Jag hade en trevlig eftermiddag då jag hann prata igenom många samtalsämnen med mina nya kompisar. Vi ett tillfälle blev jag ivägryckt, någon kammade till mitt hår i en ohygglig frisyr och kletade färg på mina kinder. Sedan fick jag gå framför kameran tillsammans med och en lång amerikan, låtsas prata om något trevligt och föreställa backpackers på ett hostel.

Och sen fick vi vänta och ingen visste något om vad som skulle eller inte skulle hända. Jag blev hungrig och grinig - jag litade inte helt på att vi skulle få några pengar även om vi slösade bort hela vår kväll där. Men det ordnade sig - vi fick gå och vi fick pengar (typ 200 kr var, eftersom bara en av oss faktiskt var med fick vi dela på en avlöning).

Det hela äventyret var nog som jag förväntat: långtråkig väntan, oklara besked och mest slöseri med tid. Inget jag måste göra om.

Under kvällen gick Winson och jag till en bokhandel och där hittade jag två svenska tidningar. W köpte en guidebok över Hongkong. Vi har bokat biljetter nu, åker mellan den 4:e och 7:e september!

Another day to come

Jag sitter här och väntar på att klockan ska ticka fram. Min klasskamrat ska följa med mig på BodyBalance kl 10. Det blir kul och se hur vi förklarar vårt ärende utan tolk i receptionen. Kanske ska vi sedan vara med om en filminspelning, men jag börjar känna mig skeptisk mot det hela... vill inte missa min lektion om jag nu ändå bara får sitta och titta på medan andra stirrar runder. Vi får väl se hur dagen artar sig...

Familjedag av trevlig sort

Det var barnens förtjänst. Kanske jag borde skaffa barn snart? Nej, det hade jag inte tänkt mig men det är lustigt när jag tänker på att jag inte kan minnas att jag var alls så intresserad och fascinerad av barn för några år sen som jag är nu. Det kanske finns en klocka ändå?

Hur som helst var det dessa små djävulsförklädda änglar som bjöd på dagens underhållning. Winson var tvungen att jobba - två lördagar om året måste man jobba på hans företag, annars blir inte totala antalet timmar per år tillräckligt - och jag följde med Nicole till kusinhuset. Frivilligt åkte jag dit - för jag visste att det skulle bli annorlunda.

Kusinhuset är samma plats där jag och Winson bodde när jag var och hälsade på i julas. Där bor farbror med fru, deras son Jacky som är W's kusin, hans fru Jessie och deras dotter som är två år. Idag var storasyster Christina med man och son på besök och dessutom var mellansysterns två småpojkar inflyttade i huset för några dagar....alltså mycket folk och mycket stök!

Vad jag vill ha sagt är att jag nu efter många dryga kusinmöten hade en väldigt trevlig dag tillsammans med dem. Om det var barnens förtjänst eller ej så märkte jag iaf att rummet förändras när ett barn stiger in. Allt fokus förflyttas och man föresäller sig saker genom deras stora ögon. Och man blir påmind om något och förvånad över hur fantastiskt enkelt livet är... eller, vad tycker ni?

Language exchange, första erfarenheten

Idag har jag haft ett möte med en kille som vill lära sig svenska. Överenskommelsen var language exchange - dvs jag lär honom svenska och han är mig mandarin - men jag gick därifrån två timmar senare och kände att detta inte riktigt var vad jag hade tänkt mig. Syftet med att skaffa mig en språkpartner var att det hitta ett roligare och mer spontat sätt att öva språket på. Nu förstår jag att jag vill ha en jämnårig tjej som tar med mig på shopping, tea time, eller annan aktivitet och kanske introducerar mig till någon ytterligare vän. Jag behöver språkövning, men ännu mer en ny kompis.

Kille jag träffade idag har varit i Sverige som utbytesstudent ett år och har en svenskbok som han vill ha hjälp med att tyda. Nu funderar jag på hur jag på ett snyggt sätt ska förklara att jag inte tror att jag kan ha lika mycket utbyte av honom som han av mig och att vi därför bör boka in rena svensklektioner som han kan få betala för...eller?

Födelsedag

Igår råkade även vara Novia födelsedag - så tårta blev det!

Luxy Ladies Night

Igår tog vi med japanskorna till en nattklubb. Det var mitt första möte med Taipeis nattliv och mitt första besök på nattklubb sen jag vet inte....Detta ställe hette Luxy och det var guldspeglar, marmorpelare, glitter o posh.

Ni vet när man känner sig lite "over age" alien? Man önskade att man hade baggyjeans och en söndrig t-shirt? När man har lust att visa att man gärna har en annan stil? När musiken är så hög och enformig att man kan varken prata eller lyssna? När man dansat en stund undrar man seriöst varför folk går hit - jag menar, man kan ju inte göra något?

Så detta är nog varför jag inte varit på nattklubb på mycket mycket länge. Skillnaden var att jag hade riktigt roligt igår. Jag skulle kunna göra det igen =)

Japanska Australien-vänner på besök

Taiwan har i dagarna besök av två japanska kompisar till Winson. I tisdags var vi te och åt middag med dem. Det var jättetrevligt och särskilt kul att den ena tjejen, Aya, påminner jättemycket om min favoritkompis Seiko som jag saknar mycket. Här sitter gänget och äter taiwanesisk isglass - som vanligt är det bara jag som tycker att det liksom är fullt i magen efter middagen...

Tomt

Ibland blir det tomt. Fast att det inte är tomt alls vet jag inte vad jag ska säga...

Att jag har nytt visum? Som gäller till mitten av oktober och att det kommer förnyas ytterligare när vi varit i Hongkong?

Just det, att vi ska åka till Hongkong, kanske? Eller inte kanske åka till Hongkong - för det ska vi - fast vi har inte köpt biljetterna än. I början av Sempember. Jag verkar dessutom ha lov precis då, flyt!

Att vi nu permanent har tre nya klasskamrater? En fransman som är den enda man i Taipei som bär paraply som skydd mot solen, en jättesöt tyska som ser ung ut men visade sig ändå otippat vara blott 16 år och en jättegullig amerikanska vars mamma är taiwanes men ändå ser hon inte alls asiatisk ut.

Att jag redan fått två napp gällande language partners, det blir nog en del dater i helgen.

Och jag som tycket det kändes tomt på skrivarinspiration?

Hot Pot och BBQ

Lördagskvällen innebar Hot Pot o BBQ i sällskap av min klasskamrat och hennes pojkvän. Detta är ett supertrevligt sätt att äta middag tillsammans med vänner, då man tillsammans grillar och rör om i grytan innan man plockar upp godsakerna. På denna restaurangen kunde för fast pris göra obegränsade beställningar, vilket även gällde glassen till efterrätt =)

Klassfika

Händelserik dag

Åkte till skolan tidigt, pluggade inför provet. 

Efter vårat "quiz" (så stavas det!) gick klassen på tur, läste meny och beställde mat.

Klockan tre (nej, jag var försenad) träffade jag en ny bekant på Starbucks. Agneta och jag utbytte erfarenheter om att plugga kinesiska och bo i Taiwan. (Härligt att prata svenska=)

Tog en promenad i solskenet innan jag åkte hem. 

Stretchade ut på min yoga-matta så länge att jag faktiskt vill påstå att jag utövade ett egenkomponerat pass.

Duschade, åt mat, "pratade" med mamman, pratade ännu mer när Winson och Nicole kom hem.

Nu är det kväll, här sitter vi.

Hos er är det eftermiddag, solen skiner?

Här sitter vi, hälsar helgen välkommen.