Jag lyckades faktiskt väcka entusiasmen hos min lilla sexåriga student idag. Med lockbete om ett stort klistermärke med Transformer motiv så kan man nästan säga att han kastade sig över korten med ord och bokstäver och hängav sig åt memoryleken som jag hittat på. Jag är så glad och nöjd. Och det känns så bra. Det finns alltid ett sätt.
Mitt motto har hela tiden varit att lura honom att öva. Det kanske låter lite elakt, men själv tycker jag det är ganska smart idé. Så länge han övar på bokstäver eller gör något annat som tar honom ett litet steg närmare läsningen så spelar det ingen roll om han själv tror att han slingrat sig undan. Så nu ber jag en bön för att han inte ska tröttna på klistermedaljerna.
Själv har jag ju minst en vecka på mig att fundera ut vad vi ska göra nästa gång.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment