Funderingar en lördagsmorgon

Så var det lördag igen. Förmiddagen känns lika förbipassad som vanligt. Jag sitter hungrig och brottas med min inre konflikt gällande tacksamheten över lunchen som håller på och lagas i köket. Om jag äter vad och när min kropp ber mig så kan jag dåligt delta i familjelunchen som serveras kring klockan tolv. Valet i att tacka nej eller vänta hungrig (och snurrig i huvudet) någon timme, brukar sluta i det senare. Att tacka nej skulle innebär att kliva ur gruppen och eventuellt få Mamma Chang att undra om hon borde laga något annat som jag tycker bättre om (som om det inte vore nog med att hon redan funderar på vilka grönsaker jag gillar och ser till att det finns fisk eler kyckling på bordet) - med andra ord ett mycket dåligt alternativ. Men men men - kalla mig otacksam om ni vill - en hungrig Emma är aldrig en glad Emma. Trots NLP och individens ansvar för sina egna känslor och skit; jag känner mig trängd i denna situation och ser fram emot att slippa ta emot servicen. Fan, är jag inte vuxen eller?

Det har regnat i 36 timmar nu, Taipei är fuktigt och rått och jag undrar var den där sommaren befinner sig nu då. Jag antar att det fortfarande inte är i Sverige. Jag bokade mitt flyg igår. Jag funderar lite på att inte säga när det går. Vet inte varför det skulle vara så kul egentligen. Men det lockar att ha en liten hemlis. Som kan användas till överraskning. Men så tänker jag att de som bryr sig bara blir ledsna eller irriterade. Och de som inte bryr sig, bryr sig ju ändå inte.Den 3:e juni reser jag.

Igår åt vi middag med ett stort gäng kompisar från Australien-tiden. The occasion var en tjej från Hongkong som kommit till Taipei på besök. Jag har träffat henne förr. Hon kände inte igen mig. Jag hade blivit mycket tjockare nu. På kinesiska säger man sånt till varandra, det är no big deal, tydligen. Men jag själv tänkt på det där. Jag tycker inte det är så stor skillnad, men lite är det. Det är liksom mjukare överallt. Byxorna sitter annorlunda (och andra sidan vet jag innerst inne att de aldrig suttit vidare bra under de fyra år jag haft dem). Men jag behöver ingen fettmätare för att veta att jag hade större procent muskler för något år sen. Kanske är det som folk brukar hävda beror av åldern? Det som jag brukar fnysa åt som en löjlig undanflykt? Men undanflykt för vad? Att man förändras, ålder eller inte? Det enda jag vet är att min kropp mår mycket bättre nu än vad den gjorde då. Jag vill ju faktiskt inte vara 17 år igen. Eller 20, för den delen. Om det var bra då så är det bättre nu.

Jaha, NU är maten färdig. Jag ska nog be en tackbön.