Tuesday, July 22, 2008

Kusinerna

I kväll har vi umgåtts med "kusinerna". Winson har tre kusiner som han står väldigt nära och de är alla som äldre syskon för honom och Nicole. När jag säger "kusinerna" brukar detta dock menas "brodern" Jacky och hans fru Jessie. De är underbart trevliga men jag avskyr att umgås med dem. Anledningen är enkel: jag känner mig så avskyvärt utanför. Eftersom de fyra är så nära varandra har de alltid mycket att prata om och när de träffas är det aldrig tyst och när de kommer hit stannar de gärna hela kvällen. 

Varje gång någon tilltalar känns det så konstruerat och avigt. Kanske gör de verkligen sitt bästa o kanske gör jag inte alls mitt bästa o kanske är detta bara en förbannat destruktiv känsla jag fastnat i men jag hatar verkligen dessa situationer!

Jag vill bara skrika och gråta, fly därifrån eller stanna och vara otrevlig, jag vill gärna förnedra eller förlöjliga. Jag vill inte se bilder från deras shoppingresa i Japan (de åker dit fyra gånger per år och råshoppar - jag lovar visa en bild på bagaget) jag vill inte höra om den nya kameran som kan si eller så och jag vill inte veta om detta eller detta märke som tydligen är jätteberömt. 
Allt jag känner är att jag vill bort från eländet och aldrig mer se dem...


2 comments:

Anonymous said...

pratar de mandarin eller engelska med varandra? ar det darfor du kanner dig utanfor for du inte beharskar spraket? jag har ocksa samma problem ibland med min sambo speciellt da vi var i taiwan. vet inte huur manga ganger vi gralade om hur han ibland plotsligt bara glomde bort mig medan han satt dar o babblade mandarin med nan familjmedlem eller kompis. fick riktigt SLA till han o saga "hello, i'm here too, translation please or speak english!". o sen att de kanns lite konstruerat o avigt nar de tilltalar dig ar kanske for de ar sa nervosa? de vet val inte vad de ska saga nar de plotsligt har en exotisk svensk tjej i rummet? ;) tror man maste forsoka ge o ta lite sjalv for att man ska fa bort kanslan. men kan saga att efter mer an 4 ar med min sambo kanns det fort. lite "konstigt" eller "konstruerat" att prata med vissa av hans kompisar.. lite kulturkrock faktiskt for vi ar verkligen heelt annorlunda! men du, kampa pa, det kan bara bli battre ;) kramar!

Anonymous said...

Hej Emma!
Jag tror jag vet hur du känner dig. Du är ju inte av den pratiga sorten och då inte förstå vad de säger.Gör som Bettie säger
Hallå jag är också här.Man kan också ibland känna det så nu när man är äldre.Man bli åsidosatt.Nya tag Emma. Puss o kram från mormor o morfar.