Miljövidrida land, eller ett asiatiskt föredöme för utveckling?!

Det är inte helt ovanligt att vi tuffar runt gränderna i låååånga stunder för att leta parkeringsplats åt bilen. Utanför 7-11 låter man ofta moppen stå och tuffa ut gas medan man går in och handlar. Eller så markerar man med varningsblinkers att man inte orkade vrida om bilnyckeln innan gav sig iväg på en kort, sådär tjugo, femton minuters shoppingtur. På en höft vill jag påstå att nittio procent av lunchmaten säljs i pappkartong, plastkasse med tillhörande engångsätpinnar.

Det här inlägget skulle kunna bli långt, men jag är för trött. Det som retar mig är att taiwaneserna verkar så ignoranta för att välja ett, både för sig själva och omgivningen, eventuellt hälsosammare alternativ. Jag ska inte låta helt uppgiven, det finns hopp om den här staden, utvecklingen är snabb och målmedveten. Taiwaneserna är inte dumma i huvudet, inte heller är de bakåtsträvande, tvärtom verkar de snabbt nappa upp om de ser någon annan göra något på ett sätt som verkar bättre.

Men än så länge är miljö och hälsa inte första prioritet här. Om det finns något mer convienient eller billigare så vinner det. Till saken verkar också höra att för dem är luften helt okej nu. För tjugo år sedan, tillägger taiwanesen, då var det FULLT med skräp på gatorna och luften var helt grå och som det luktade! (den här staden STINKER! vill jag anmärka) Vi har fått det så fint i Taipei kan du tro! Jag har hört att den är betydligt sämre i Shanghai, men jämfört med i Sverige är det närmast katastrof i Taipeis inre. Dom tittar på mig, nickar åt det jag säger men svarar Sorry, så där funkar det inte i Taiwan!

(Hur ska lilla jag få tjugo miljoner människor att förstå att kanske just du som enskild kan göra en liten skillnad? Jag får nog fortsätta plugga kinesiska...ett tag till)