Idag har jag överlämnat en tjock bunt formalia till de taiwanesiska myndigheterna. Däribland ett hälsointyg, kopior av mitt VISA kort, kvitton på bankomatuttag, närvarointyg från skolan, 3000 NTD, mitt pass, en handskriven studieplan för resten av min vistelse... och lite annat smått.
När jag stod där vid disken hos den tjuriga tanten som påpekade att jag måste minsann ange av vilken anledning jag vill stanna i Taiwan och plugga, och att det vore bäst om det jag skrev det på kinesiska då - då, om jag funderat lite vagt vid något tillfälle så var det verkligen då jag - önskade att jag bara bokat en biljett ut ur landet. Titta på Filippinerna några dagar? Eller en dagutflykt till Hongkong? Stämpla ut, stämpla in. Mycket trevligare än att stå här som ett fån, inget mer krångel för att få stanna ytterligare tre månader. Jag menar, de första sex var det ingen som undrade över varför jag var här.
Men sen gick jag ut, viftade bort det där störiga med att jag dessutom måste vänta sju arbetsdagar innan jag har det lagliga beslutet på att jag verkligen får stanna, och gick till gymmet. Och sen ligger jag där och gör sit-ups för mig själv och tittar ut mot solskenet som speglar sig i den blå himlen och inser att idag är nog ändå vintern över.
24°C och livet känns allmänt ljust. Jag kunde inte ha det bättre!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Oh, det låter ganska bra! Okej, jag tar det trots den jobbiga tanten. Såna finns ändå överallt! Jag byter februari-blask malmö mot sol och varmt.. tänk att äntligen inte vara kall om fötterna.
SÅLD
Post a Comment