Kanske har jag nämnt att jag varje måndag besöker Europeiska skolan här i Taipei? I brist på meningsfull svenskspråkig aktivitet erbjöd jag min assistans vid svenskundervisningen där och jag välkomnades glatt i början av september. Sedan dess har "jobbet" bestått i att vara assistent till sjuåriga Annika, den yngsta av svensk-gruppens drygt tio elever. Annika har en svensk pappa och en taiwanesisk mamma och eftersom familjen bor i här i Taiwan är mandarin hennes huvudspråk. Detta leder oss ofta till följande fras:
Jag: "Vet du vad... är för något?"
Hon: "Jag vet, men vet inte hur man sa."
Hon menar naturligtvis att hon förstår ordet, men inte hur hon ska förklara det på svenska. Väldigt ofta pratar hon svenska med kinesik logik i form av meningsbyggnad och uteblivna verbböjningar. Detta är såklart jätteintressant för min som själv läser kinesiska och som har en pojkvän som pratar engelska efter liknande mönster. Och självklart tänker jag också att om/när Winson och jag får barn kommer det verkligen att bli intressant att följa deras språkutveckling!
Idag berättade vår lärare Marie-Louise att efter nyår kommer vi få tillskott av en gäng nya sexåringar och hon hoppades stort på min fortsatta hjälp. Till detta lovades en välkommen avlöning och samtidigt kommer det bli utmanande. Att hålla reda på en snäll unge som Annika är ju bara roligt, men hur ska det gå med ett helt gäng som kanske inte alls vill sitta still?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment