Kl 9.30, vi sitter vi skrivbordet framför respektive dator. Jag inser det oundvikliga; jag är hungrig och vill ha frukost. Jag sedan länge gett upp hoppet om sällskap så jag lagar ensam min gröt.
1) Vi har inget köksbord. Jag sätter mig framför datorn
2) Winson hämtar damsugaren och börjar städa. Han närmar sig min stol.
3) Jag flyttar mig till soffan. "Kan du flytta dig, jag vill damsuga soffan?"
AHHHH!!
Frukost är en helig stund för mig. I det här huset finns ingen känsla alls för det.
Dom kan inte ens föreställa sig att det kan vara så för någon annan.
Jag vill inte leva med någon som jämt är hungrig vid midnatt och då ställer sig och lagar nudlar.
Jag vill ha sällskap vid ett dukat frukost bord.
Jag slutar aldrig att vilja ändra på honom. Men vad ger mig ens rätten att försöka?
Ibland vill jag bara skrika.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
HEJ EMMA1
Tyst lugn frukost har du nog ärvt av mormor.Jag tycker om att sitta själv o ta det så lugnt. Men vi skall nog lära Winson det också tror du inte de.
kram mormor
haha, det här med att frukosten är helig är kanske något svenskt?! har inte sett någon annan nationalitet som är sådan, o engelsmannen är inte alls lika intresserad som jag är med att ha frukost tillsammans i lugn o ro! :)
Post a Comment