Mina pönnjåou

Kompis eller vän på kinesiska uttalas ungefär pönnjåou (egen transkribering =) Två goda pönnjåous som jag skaffat mig här är deutsche Johanna (t.v.) och american Lee (t.h.). I fredags hade vi en riktigt trevlig eftermiddag tillsammans då vi åkte hem till Lee Nankang. Nankang är en förort till Taipei, tar ungefär en timme att ta sig dit med tunnelbana och buss, och området är väldigt annorlunda från mitt i city där jag bor. I Nankang är det mycket grönare, lugnare tempo - vad vi skulle kalla ett barnvänligt bostadsområde. Eftersom Lees mamma är från Taiwan bor hon där med sin mosters familj. Vi var även och hälsade på hennes mormor och morfar som bor alldeles i närheten. Lees morfar är vad jag vill kalla one of a kind, särskilt i Taiwan : 85 år gammal, bor i ett stort hus tillsammans med sin fru och kan prata en någorlunda bruklig engelska. När Winson kom och hämtade oss på kvällen sa han dock att han hade lite svårt att förstå hans kinesiska. Jag visste sedan tidigare att Lees morfar kom från Kina till Taiwan i samband med Chang Kai-Shek och tydligen pratar han fortfarande en fastlandsversion av mandarin.