Xing-An Street, Zhongshan District, 104 Taipei

Fåglar sjunger i parken på andra sidan gatan. Bakom höghusen är himlen blekblå, ej ännu riktigt upplyst. Luften vilar nöjd med att trycket över staden fortfarande är lätt. På avstånd anas en stillsam trafikström under uppvaknande. Den sista restaurangen städas ut och längs trottoaren rinner ett vitt skum med vattnet ut mot brunnen. Kvar på serveringens plastpallar är två män i business suits som käkar Hongkong-style pekinganka med ris. Carporten till den traditionellt taiwanesiska frukostserveringen har varit öppen i mer än en timme men i köket är aktiviteten ännu i en rofyllt dämpad fas. Lukten av friterat bröd och sockrad seasampasta, vit bönvälling eller stekta ägg gör ett klent försök att tränga sig ut dit minnena från gårdagens trafik blandas med soporna som lastats på den skröppliga gamla mannens framvinglande cykelkärra.


De unga kvinnorna fäller upp färglada paraply för att skydda sina bleka kinder mot solens ilska. Himlen är klarblå men ingen vill se uppåt, alla skyndar fram. Trafikljusen lotsar bilar och scooters genom deras dagliga jäktande och parken är alldeles öde. Matos blandas med luftångor som bildas från den uppvärmda gatan. I ett fönster hänger grillade kycklingar med snedvridna huvud på rad. I väntan på att de ska styckas och packas i pappbox med wookade pakchoy och nudlar står hungriga i kö utanför. Mormödrar vankar sakta fram på den skuggade trottoaren, dragandes på rullkorgarfullastade med grönblad, lychees och bambu.


I snabb takt avtar ljusets intensitet. Solen har gömt sig bakom de högsta husen i väster och strålarna reflekteras ner från de blanka väggarna. Gubbar och gummor tjattrar i parken. Indonesiska husor skjuter rullstolar åt åldringar på deras dagliga utflykt. Aktivitetenär mättad och affärernas utbud avgörs på lukten. Otroliga vitaminpiller, vakuumförpackade fikabröd, vattenmeloner eller ägg kokta i thé. En och annan isande fläkt tränger sig ut genom dörrarna och kyler gångpassagerna under en bråkdels sekund. 7-elevens självöppnande ingång sjunger likt en speldosa. I sina ljusblå skjortor och blanka skor sitter männen och dricker iskallt ljusöl genom sugrör. Det ligger kort på borden, cigarettröken hjälper till att täta kvarteret ytterligare. På avstånd dånar ett rus av motorljud. Iklädda gula pikétröjor, kjol och svarta knästrumpor släpar småflickorna sina HelloKitty-väskor hem från skolan.


Kanske en enda stjärna, annars är färgen ovanför oss mörk och svart. Några enstaka neonljus har hittat sig hit och en bil letar längtansfullt efter en plats att parkera. Längs gatan är det fullt, här står mopederna på rad och med enkelt möblemang är gatan uppdukad för sena förbipasserare. I en köksvagn bubblar grönsaker sedvanligt enligt kinesisk hälsokonst och häromkring pladdrar släktingar intill långt efter andras läggdags. Någon tar sista chansen att köpa Bubble Milk Tea i en pappmugg med sig upp. I några fönster väntar ilskna lysrör på att få släckas ut från en stad som aldrig riktigt sover.