Nu sitter jag här i soffan, uppgiften är ivägskickad och batteriet tickar åter på urladdning. Här luktar rök, jag är inte särskilt hungrig och katten sover som ett barn med tassarna i vädret. Jag funderar på what to do, har inte varit ute om dörren idag, det är svettig o jävligt och jag undrar om jag har något vettigt att blogga om.
I fredags hade Mamma Mia! premiär i Taipei, i lördags satt jag på första raden (nåväl tredje, men det är alldeles för nära det med) och kände hur jag efter en ensam tycka-synd-om-mig-själv-dag genast blev gladare.
När jag tittade på dessa vackra bilder från turkosa vatten i Grekland, tänkte jag på hur viktig miljön och omgivningen är för mig. Jag tänkte på hur mycket jag älskar solen när det finns ett vackert hav som glittrar inom räckhåll. Hur gärna jag simmar och låter mitt hår blekas under saltvattnets inpackning. Hur mysigt det är att äta färsk frukt och olivbröd under trädets skugga på en stenlagd yard. Hur charmigt det är när alla människor är ens vänner och att det inte gör något att man inte kan ta hand om sitt gamla skruttiga hus själv.
Konstaterande: Taipei saknar dessa kvaliteter. (Det vet ni nog vid det här laget.)
Visserligen råkar ju detta vara en, bokstavligt talat, solskens musikal - där det aldrig ens när det regnar tycks hota några moln från himlen - men när jag såg alla dessa lyckliga ansikten kände jag mig hemma med dem. Hur blir jag en av dem? Hur gör jag för att sätta själva livet – och inte livets händelser - i fokus? Jag kom inte till Taipei för att här är vackert eller för att det händer något viktigt här - vilket det och andra sidan gör - jag är i Taipei för att mitt liv pågår här. Just nu. Simply
(any questions?? Läs: jag vill ha kommentarer!!)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment