Ett smakprov

Det ligger handukar överallt. Brokiga färger, randiga med prickar, Kalle Anka och nakna brudar. Flipflops och solkräm faktor femton eller fyra, badringar med rosa flodhästar, cykelkorgar både stora och små. Solen är så varm som den sällan blir i norra Europa, solen är varm, varm, det rinner glass längs barnens kinder och överallt syns rödbrända kroppar. Från havet är brisen stilla, en liten segelbåt syn, en färja i fjärran inbjuder, jag längtar till en främmande plats.

Min handduk är svart. Inget mer, bara svart. Så fult, så tråkigt, så oerhört varmt - ett riktigt jäkla korkat val. Den skär sig i mosaiken, den passar platsen lika illa som jag passar gruppen, den sticker ut som ett skrik på hjälp. Men ingen ser, för alla ser det vackra, barnen som leker, solljuset som bringar avkoppling, Östersjövågorna som harmoniskt vaggar lyckliga semesterfirare.

Alla tycks ha något att fira, all verkar så nöjda, jag ser bara glädje och skratt, tindrande ögon och gemenskap. Som en enda stor familj firar vi detta ögonblick tillsammans och jag undrar stilla när min bleka hud ska bli vackert illröd, när mitt grå hår ska bli glänsande blont, när jag ska simma ikapp därute, när mitt namn ska ropas från andra sidan bukten.

(del av den uppgift jag skrev till skrivarkursen; här skulle vi gestalta miljön kring en person som känner sig ensam på en strand)