Det var barnens förtjänst. Kanske jag borde skaffa barn snart? Nej, det hade jag inte tänkt mig men det är lustigt när jag tänker på att jag inte kan minnas att jag var alls så intresserad och fascinerad av barn för några år sen som jag är nu. Det kanske finns en klocka ändå?
Hur som helst var det dessa små djävulsförklädda änglar som bjöd på dagens underhållning. Winson var tvungen att jobba - två lördagar om året måste man jobba på hans företag, annars blir inte totala antalet timmar per år tillräckligt - och jag följde med Nicole till kusinhuset. Frivilligt åkte jag dit - för jag visste att det skulle bli annorlunda.
Kusinhuset är samma plats där jag och Winson bodde när jag var och hälsade på i julas. Där bor farbror med fru, deras son Jacky som är W's kusin, hans fru Jessie och deras dotter som är två år. Idag var storasyster Christina med man och son på besök och dessutom var mellansysterns två småpojkar inflyttade i huset för några dagar....alltså mycket folk och mycket stök!
Vad jag vill ha sagt är att jag nu efter många dryga kusinmöten hade en väldigt trevlig dag tillsammans med dem. Om det var barnens förtjänst eller ej så märkte jag iaf att rummet förändras när ett barn stiger in. Allt fokus förflyttas och man föresäller sig saker genom deras stora ögon. Och man blir påmind om något och förvånad över hur fantastiskt enkelt livet är... eller, vad tycker ni?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
instammer helt! :) har umgatts med min sambos sma halvsystrar (3ar) och det ar verkligen uppfriskande, sa arliga och raka och varlden ar en anda stor lekplats. :) kram!
Hej Emma!
du talar om barn och hur trevliga de kan vara och oförutsägbara.Jag har många minnen av mina barn och inte minst av er barnbarn.Ja tänker ofta på när du var Lucia och kom in till morfar och mig i full skrud och sjöng, Magnus Ugglas fula gubbar.
Det visar väl en hel del.
Kul att du trivs bättre med kusinerna. Kram o puss mormor o morfar.
Post a Comment