Time to move on

Idag har jag avslutat min sista termin på Shidas Mandarin Training Centre. Jag har pluggat här i elva månader. Från stadiet av en fullständig alfabet är det här jag utvecklats till att ganska hyfsat behärska det grundläggande i kinesiskan. Kanske kommer jag en dag tillbaka. Kanske inte. Jag är så fantasitskt glad över att ha spenderat ett år här i Taipei tillsammans med Winson och att ha haft möjligheten att ägna mig åt språkstudier på heltid.

Om en vecka stänger jag min fullpackade resväska och checkar in på Taoyuan flygplats med slutdestionation Köpenhamn. Jag kan inte förstå att det är ett helt år sedan jag var i Sverige. Ett helt år sedan jag gick där på gatorna i Ystad, ett år sedan jag var hemma hos Mormor och Farmor. Men samtidigt kan jag inte tydligt minnas hur mitt liv var innan jag kom till Taiwan. Det ter sig liksom suddigt och som om något fattas. Som om jag fattades den här erfarenheten. Och som om jag aldrig kan gå tillbaka.

Jag har verkligen sett fram emot att åka tillbaka till Sverige och mitt kära Skåne. Naturligtvis är det männsikorna jag saknar och längtar efter. Men jag har även längtat efter den svenska miljön. Och det känns ganska ofattbart att jag faktiskt kommer att vara där om lite mer än en vecka. Jag tror att det kommer innebära en omställning att komma tillbaka. Kanske en omvänd kulturkrock? Men det känns inte outhärdligt sorgligt att lämna Taiwan. För jag vet att det inte är för alltid. Och just nu är det dags att gå vidare. Och det känns oerhört roligt att nästa epok, som troligen kommer bli längre än alla jag haft sedan gymnasiet, kommer utspelas i Sverige!