Sunday, November 30, 2008

Förkylning

Här sitter jag, snörvlar och dricker te. Det är söndag, klockan är tolv och jag har såklart en skrivuppgift att trolla fram en lösning till. W är tyst - han har kommit in i den spännande delen efter sid 350. (Själv lämnade jag Stieg Larssons första bakom mig redan förra veckan.)

Igår var vi en sväng på Europeiska skolans julbasar. Jag fick smaka knäck medans W förundrades av hur många utländska barn det finns i Taipei. Kvällen innebar en middag med storfamiljen på thailändsk restaurang. Det var såklart jättegott och inte behöver jag väl tillägga att det var en utdragen tillställning där de flesta åt mer vars än vad två pers någosin behövt för att må bra? Innan vi avslutade kvällen åkte vi och tittade på det nya hus som Christina och hennes man nyss köpt. Ligger en bit söder om Taipei City och var ett väldigt stort och fint hus!

Trots en hel del aktivitet igår gick jag på halvfart, och det gör jag fortfarande. En rejäl förkylning har jag dragit på mig. Kanske för att vinden var överraskande kall när jag var ute och gick i fredags? Hur som helst lär jag stanna här i soffan idag.

Friday, November 28, 2008

Som sagt, detta är mitt jullov

Efter ännu en dags strövande i mitt närområdes shoppingpalats inser jag att jag har precis lika mycket julstämning nu som jag brukar ha i slutet av november. Och eftersom jag inte alls har någon plan på vad som ska hända när det faktiskt blir jul så passar jag på att köpa julkort och titta på tomtar. Jag nynnar med i musiken som spelas och jag ler - som jag ler, för jul det är ju ändå glädje!

Detta blir andra gången som jag, dels firar jul utan min familj och dels firar jul utomlands. För två år sedan var jag i Australien och jag minns att jag då tyckte det var ganska skönt att ha en paus från traditionellt julfirande. Det var 35+ och jag umgicks med främlingar på ett hostel i en håla utanför Townsville i Queensland. För mig var det bara en annorlunda upplevelse och hade inget med julen. För i den miljön var det bara absurdt att tänka på julen. Så som jag känner julen passade den absolut inte in där och det gjorde mig inget att den pågick någon annan stans utan mig och den lilla saknad jag kände just då hanterade jag enkelt med att tänka på all stress som jag istället slapp.

Men jag minns också hur märkligt det kändes efteråt. För en årscykel passerar inte oberört och i en årscykel hör det till att man firar jul. Någon gång i mars började det bli lite svalare i Melbourne och jag insåg att när jag väl skulle åka hem var jag tvungen att förstå att det inte längre var september i Sverige. När jag landade i Köpenhamn i slutet av maj var det med en längtan som jag behöll ända tills nästa jul då jag kunde fira den med familjen.

Det här året tror jag att jag kommer vara mer närvarande. Med det menar jag att jag är mycket mer närvarande i de förändringar som sker där hemma, även om jag inte själv är på plats. Kanske har det helt enkelt med Skype att göra. Kanske är det för att min vistelse i Taipei är en mycket mer medveten del i mitt liv. När jag reste till Australien tog jag liksom en paus, när jag reste till Taiwan var det för att mitt liv helt enkelt var tvunget att pågå här för ett tag. Och i mitt liv, på mitt lilla vis, firar jag jul. En gång om året.

Thursday, November 27, 2008

Mitt lilla jullov

Har precis varit på IKEA och investerat 472 NTD i julen. Lite får det ju ändå vara värt! + 50 dollar för ett paket pepparkakor. Slängde nämligen det gamla igår. Kackerlackorna hade hittat dit...

Det är ganska fantastisk ändå, att när man går omkring här i Asien, en plats där man inte har en enda ledig stund att fira själva julen på, så är det pyntat och spelas julsånger genom hela shoppingcentret. Den största skillnaden är att nog att stämning här bara är mysig och inte det minsta tok stressig - och, man slipper frysa!

Klockan är nu 14.27 här och så här långt har jag njutit av varenda sekund. Jag är helt ledig från skolan fram tills på onsdag. Egentligen tycker jag det är ett fånigt kort lov mellan två tre månader långa terminer, bara fyra skoldagar, men kanske är det just därför att det är så kort som jag inser att jag måste ta vara på varje stund. Här ska vilas!

Då ska vi se hur pyntet gör sig på väggen =)

Wednesday, November 26, 2008

Hur blir man ambassadör?

Ikväll har jag varit på Luciaövning i Svenska Exportrådets lokaler. Jo det är sant, vi har en stadig kör på över tio pers som ska utökas med lika många barn. Sveriges vårat favorithelgon kommer bli stolt den 13:e december!

När jag vandrade runt där i lokalerna undrade såklart vad folk som jobbar där egentligen gör. Vad har de för utbildning och hur hamna dom där? Eftersom Taiwan inte är en erkänd självständig stat har Sverige (och jag tror i princip alla andra länder) ingen ambassad där. Däremot har de ett Exportråd där en anställd sysslar med ambassadfrågor. I detta fallet vet jag att hon har en bakrund som översättare och fick jobbet genom sina språkkunskaper. Men i allmänhet; vad gäller om man vill arbeta med ambassadfrågor? Någon som vet?!

Målmedveten uppfostran

Igår kväll kom W:s faster på besök och med sig hade hon sina barnbarn åttaåriga Marissa och fyraårige Harry. Både Mama och Faster Chang fnissad och trissade och insisterade att den stackars åttaåringen "oh, kan ju prata engelska med Emma". Jag tänkte herregud och tog mig för pannan, nu vill de att vi ska leka skola.

Men så gömde sig tanterna bakom soffan, Marissa övervann sin blyghet och jag började min utfrågning. Jodå, hon både förstod och kunde prata och hennes uttal slog W:s på fingrarna. Det visade sig att hon gått i engelskskola två kvällar i veckan sedan hon var fyra år.

Marissas föräldrar pratar inte engelska. De betalar stora pengar för hennes "fritidsnöje". Det handlar enbart om att de anser att det är oerhört viktigt för henne att få möjligheten att lära sig engelska. Så tidigt som möjligt, så bra som möjligt.

Inga svenska åttaåringar pratar så bra engelska som Marissa. Men visst hade vi i Sverige tyckt synd om barnet och ansett att hennes lediga kvällar var till för lek och vila? Hur mycket planering och målvedmetenhet krävs för att kunna ge sina barn de bästa förutsättningarna i livet? Är det så att vi ibland är lite väl självgoda i Sverige? Vi tycker kanske att vi har det så bra som det är så att vi missar poängen med att ge dem det där lilla extra?

Jag hoppas iallafall Marissa får leka mycket på sina engelkaslektioner...

Tuesday, November 25, 2008

Nagot jag aldrig gjort forr...

Sitter i skolan o vantar pa att tiden ska passera
Jag satt tva timmar pa biblioteket sen tog jag en promenad o hamna vilse
Nu ar jag tillbaka

Jag passar pa att skriva ett menlost blooginlagg
Kanns mongo att sakna de tre fundamentala vokalerna
@ och ? sitter pa fel stallen
Hur klarar alla dom andra spraken sig?
Visst har jag anvant kinesdatorer forr
men jag har hunnit bli sa van vid min lilla vita

Den har passerat nu, tiden
Bara en timme kvar
Sen ar det date
Language exchange
Med en tjej som sa garna vill lara sig svenska
50 min och jag maste ju ata ocksa

Monday, November 24, 2008

Adventsmys

I närheten av Europeiska skolan finns ett tyskt bageri. Varje måndag när jag är i trakterna brukar jag passa på att köpa bröd.

Jag brukar ta tid på mig att välja - jag är ju ändå på ett europeiskt bageri i Taipei och det är ju ändå bröd det handlar om - men gick det snabbt att bestämma sig för en oliv foccacia och ett väldoftande rågbröd. Istället fördrev jag det långa besöket med att förundras av det nyinkomna julsortimentet. En hell vägg full med importerade choklad-julkalendrar. Man kunde till och med välja motiv! Och lustigt dekorerade pepparkakor, redo att hängas i gran (som få av oss ändå har)

Och så kom jag på en sak.
Jag ville ju faktiskt inte ha dessa prylar.
Visst var det lockande att ta hem och visa familjen Chang.
Visst var det lockande att bara för att se till att äga vad jag brukar äga vid denna tid om året.

Men ärligt talat.

Chokladen är ju inte god.
Ärligt talat.
250 NTD??! (Typ 70 jä*la spänn?!)
Eller 100 NTD för en liten gulglaserad pepparkaksstjärna?

Så jag bröt IKEA-trenden
(på IKEA har jag vid tillfällen bunkrat både det en och andra som jag aldrig skulle köpt i Sverige)

Det fanns ingen anledning.
(Jag hade ju redan delikat 70%ig Sverigeköpt hemma i mitt skåp.)

Jag kände mig nöjd med att överhuvudtaget ha fått titta på dem.
Och konstaterade att det var nog mitt 2008-års adventsmys.

Sunday, November 23, 2008

Jag har det bra här

(Efter en stunds aning gnällig attityd är det dax att vara positiv igen)

Vi har jäkligt schysst väder.
Inte varmt, inte kallt.
Man kan ha kläder utan att svettas.
Man kan ta av dom utan att frysa.
Man kan sitta i den lilla parken på andra sidan gatan och läsa hela dagen.

Eller som jag; ta med sig datorn och jobba med en skrivuppgift.
Att vårt trådlösa räckte ända hit var mest en bonus.

Saturday, November 22, 2008

Japp, då drog hon gardinerna för fönstret...

För det är ju lördag och dax att slösa bort sin tid med en koreansk dokusåpa.
De andra två sitter vid vars en dator.
W har försvunnit.

Okej, kanske inte doku...

Men jag måste ut. För jag blir bara elakare och elakare.

Vi är fortfarande inte vänner

Solen skiner, himlen är blå och jag anar en bris därute.

En skymt av vattnet, några träd och en öppen vy.
En joggingtur längs havet?
En strosande promenad på stan?

Det kunde varit helt underbart.

Därför är jag är fortfarande arg på Taipei.

När ska jag sluta slösa bort mitt liv på en massa ilska?

Friday, November 21, 2008

Ska vi göra en beställning?

På tunnelbanan på vägen hem studerade jag en medpassagerares mycket spaciga barnvagn. Huven och sitsen gick i ett och det fanns nät med blixtlås öppningar både fram och bak. Intressant, tänkte jag, undrar vilken liten som bor därinne? Så smart, funderade jag vidare, antingen kan man öppna ryggen för att bädda in en liggande bebis eller så kan man öppna framtill om barnet är sittandes och vill titta ut på omvärlden...

Just idag var det stängt på båda håll, där kunde man sova tryggt, välskyddad från Taipeis aggressiva attackerande av nya intryck. Och då såg jag en underlig rörelse... vad i hela...?!

Nog för att det gömde sig en sötnos därinne, men jag hade inte räknat med att den skulle ha långa öron, svans och fyra ben!

Så, Kriss, jag vet vilka promenader dina raska små ben är kappabla till.
Kanske din lilla skyddsling kommer bli trött om tassen?

Host, host

Efter en tid i värmen brukar jag uppleva den kyliga luften uppfriskande. Ibland är syret så krispigt att jag blir helt snurrig i huvudet, måste sätta sig ner för att kunna låta lungorna komma ikapp efter den chockartade omställningen. Som om man överdoserat och det utlösts en allergisk reaktion.

Dock brukar det handla om för mycket av det goda.
Frisk luft kan visst katalysera våldsamma reaktioner man brukar liksom inte dö av det.

Men här i Taipei har jag upplevt att den uppfriskande höstluften har en förgiftande bieffekt.

Jag frågade Winson igår hur det kunde komma sig att jag besvärades mer av stadens avgaser sedan vädret vänt och blivit kyligare. Läs väl, han är en smart kille och jag ska ju inte inbilla mig att jag har en framtid som ingegör:

När det är varmt så stiger luften och avgaserna med den.
När det blir kallt blir den blöta Taiwanluften tung och faller lagom ner i inandningshöjd.

Fuck you, Taipei - vi kommer aldrig bli överens, du och jag.

Thursday, November 20, 2008

En dag kommer storyn...

Jag språkade med min vän Robin @ msn häromdan.
Han tycker också att jag ska skriva en roman om mitt äventyr i Taijbadan.

Mm, den tanken har tänkts förr...

Jag har så mycket jag vill skriva.
Och så många ursäkter varför jag inte gör det.
Men...
Life is busy. Time flies.
En dag kanske man vaknar upp och har blivit gammal?
Kanske är det så iallafall?!
Jag som brukar säga: men Mormor, så måste man väl inte tänka?

Gå och lägg dig, Emma!

Så ses vi imorgon o imorgon är vi alla fortfarande unga.

Män som hatar Kvinnor - bestseller i Taipei

"Hur långt har du kommit?"

"Sidan 227"

"Haha, jag vinner!"

"Berätta inte!"

Winson och jag sitter och läser. Samma roman. På två vitt skilda språk.

Lite annorlunda är vi?

Wednesday, November 19, 2008

Det straffar sig alltid...

...att vara kaxig...

Över en natt! Idag har jag haft både långärmat och jacka, sjal och byxorna ordentligt neddragna över skokanten. Och det är plötsligt mycket varmare inne än ute. Vad händer?!

Men det som förvånar mig mest är mörkret; här är så jämngrått att det kunde vara Skåne...

Men inte är det synd om mig, by the end of the day; vem sitter barfota, shorts o t-thirt och är varm i pannan?

Hur har ni det idag?

Relationen mellan Taiwan och Kina

En svensk i Taiwan skrev den 16 nov ett utförligt blogginlägg som ganska enkelt förklarar den komplicerade relation mellan Taiwan och Kina. För er som är intresserade och vill ha lite förtydligande i historien bakom rekommenderar jag följande läsning: http://www.theforgetful.com/

Tuesday, November 18, 2008

Idag har jag upplevt något märkligt

Det är kallt ute och varmt inne.
För första gången på väldigt länge är allting precis som det borde vara.
Taiwaneserna tycker det är very very cold.
De frågar om jag inte ska ha jacka på mig?!

Hahaha!!!


19°C, jag har jeans och ett lager långärmat.

Dom har ingen aning....

Monday, November 17, 2008

Och nu...

... sitter vi här och tittar på hårresande cirkus. Bokstavligt talat; Ws nedladdning i tvrutan från någon very famous group jag fortfarande inte vet namnet på men som sannerligen kan sin akrobatik...

... jag har nyss tvättat bort överflödet från en välgörande ansiktsmask som Mama Chang vänligen uppmanade mig att prova. Mitt ansikte är just nu uppenbart lenare än någon av mina kroppsdelar någonsin någonsin varit förr men jag oroar mig ändå lite för att den där utlovade whitening effect ska slå in som en ovälkommen baksmälla när jag vaknar imorgon...

Gonatt!

Svenskundervisning vid Europeiska skolan

Kanske har jag nämnt att jag varje måndag besöker Europeiska skolan här i Taipei? I brist på meningsfull svenskspråkig aktivitet erbjöd jag min assistans vid svenskundervisningen där och jag välkomnades glatt i början av september. Sedan dess har "jobbet" bestått i att vara assistent till sjuåriga Annika, den yngsta av svensk-gruppens drygt tio elever. Annika har en svensk pappa och en taiwanesisk mamma och eftersom familjen bor i här i Taiwan är mandarin hennes huvudspråk. Detta leder oss ofta till följande fras:

Jag: "Vet du vad... är för något?"
Hon: "Jag vet, men vet inte hur man sa."

Hon menar naturligtvis att hon förstår ordet, men inte hur hon ska förklara det på svenska. Väldigt ofta pratar hon svenska med kinesik logik i form av meningsbyggnad och uteblivna verbböjningar. Detta är såklart jätteintressant för min som själv läser kinesiska och som har en pojkvän som pratar engelska efter liknande mönster. Och självklart tänker jag också att om/när Winson och jag får barn kommer det verkligen att bli intressant att följa deras språkutveckling!

Idag berättade vår lärare Marie-Louise att efter nyår kommer vi få tillskott av en gäng nya sexåringar och hon hoppades stort på min fortsatta hjälp. Till detta lovades en välkommen avlöning och samtidigt kommer det bli utmanande. Att hålla reda på en snäll unge som Annika är ju bara roligt, men hur ska det gå med ett helt gäng som kanske inte alls vill sitta still?

Sunday, November 16, 2008

Goda minnen

Idag kom några vänner till Winsons föräldrar hit och vi passade på att titta igenom lite av de bilder som togs under rundresandet tillsammans med min familj. För någon vecka sedan var vi alla i Kaoshiung, idag har vi varit på shoppingrunda här i Taipei. Äntligen har jag inhandlat en eltandborste samt ett par nya hörlurar till min iPod!

Friday, November 14, 2008

Idag...


- är det min vän Lees födelsedag - och jag visste inget i förväg!
- har jag pratat men Mormor på Skype, det var länge sedan och jag saknar henne så!! Även denna gången fick vi kämpa ihärdigt innan Skype gav upp med att försöka bränna tråden för oss =(
-har jag gjort lite research inför min nästa skrivuppgift som ska handla om en barndom i svenskt 50-tal.
-har vi ätit supergod sushi, sashimi och andra japanska läckerheter. Därefter tog vi en promenad till IKEA-varuhuset och shoppade lite mysig tedrickarutrustning. (ovan)

Kanske...?

Lund eller Stockholm. Det är platsen.
Eller kanske Göteborg, om jag hittar en riktigt lockande utbildning där. Men jag har inget kontaktnät där så det ligger just nu under.

Journalisthögskolan? Ska det bli det trots allt?
Isf är det klokt att börja med något annat, så att man har en kandidat först. Vilket ämne? Nutrition, miljövetenskap, människans fysiologi, lingvistik, engelska, spanska, kinesiska, japanska kanske, internationella relationer eller något annat politiskt...?
Eller ska jag grunda som civileekonom? Eller civilingenjör?
Så att det finns chans att man kan får ett trevligt jobb sen?? Vad är ett trevligt jobb?!

Vad är jag intresserad av? Har jag någon passion?
Vad är syftet med en utbildning?
Vad är det jag inte riktigt lyckas ringa in?

Thursday, November 13, 2008

Och framtidsgrubblerier!

Vad jag annars grubblar en del på är min framtida utbildning. Jag och Winson ska hem till Sverige nästa sommar och vi ska hitta en lämplig plats att bo på och där ska jag ännu lämpligare ska hitta en universitetsutbildning att läsa. Just nu är jag minst sagt konfunderad. Vad ska man satsa på liksom?

I min barndom ville jag bli författare. I tonåren såg jag mig som en framtida journalist eller forskare inom det samhällsvetenskapliga spektrat. När jag tagit studenten blev jag plötsligt besatt av att bli allvetare kring människokroppens hälsa och bestämde mig för att bli läkare. Den linjen varade ganska länge. Men förra året när jag läste tekniskt basår nickade jag en dag till på tåget hem från skolan i Malmö. När jag vaknade visste jag att jag inte kunde se mig själv lycklig på någon vårdcentral i framtiden. Men jag tyckte det var ganska kul med kemin och matten som jag höll på med så jag tänkte att jag kanske kunde bli ingenjör istället. Jag fastnade för Teknisk Nanovetenskap på LTH.

Och nu är jag i Taipei och pluggar kinesiska. Which makes sense because of my dear friend W...
Jag vill fortfarande skriva.
Jag drömmer fortfarande om ett välbetalt statusjobb inom ett forskningstätt område.
Winson vill bli företagare. Trading Sweden/Taiwan. Eller guida turister.
Vi funderar på att öppna Bed and Breakfast i Skåne och bo där sommartid.
Så kan vi ha ett hotel i Kending för och bo där vintertid.
Vad ska jag med en ingenjörsutbildning då?
Och sen barnen då? Om man får barn har man ju ändå inte tid med nån hektisk karriär.
Det här ska bli mitt liv. Har ni några kloka råd får ni gärna lämna dem här och nu.

Tack

Tre dagar i ett ögonblick

Det har blivit vinter i Taiwan! Folk klär sig i högklackade sandaler och fluffiga täckjackor. Det kyligare (märk väl ej kalla) vädret består och jag vet egentligen att detta bara är början. Inte mig emot; allt som liknar svensk sommar är ju ganska trevligt =)

Det där terminsprovet gick ju inte alls bra sa min lärare. Kanske inget höjdarresultat men jag var långt över godkänd och nu funderar jag på vilken nivå jag ska kliva in på i december. Jag hade nämligen bestämt mig för att, oavsett provresultatet, backa några kapitel och ta det lite lugnare några veckor med repetition. Men nu har jag second thoughts, det verkar ju rätt tråkigt att behöva läsa om...repetera kan jag ju göra ändå... Jag känner ju redan att tillvaron börjat lugna ner sig efter de galet fullspäckade veckorna när familjen var på besök!

Vad som också är galet är hur fort tiden går! Idag är det torsdag och snart är denna vecka också förbi. I måndags var jag peppad och tänkte att jag skulle komma igång med ett frekvent bloggande (lite varje dag) men i ett ögonblick hade det gått tre dagar...Kanske för att det även här i tropikernas gränsland blir mörk tidigare? Dagarna är helt enkelt inte lika långa längre, då är det kanske inte så konstigt om tiden går fort!

Monday, November 10, 2008

November calling

Så fort det gick. Och så oändligt länge sedan det är sedan dom kom!
I fredags morse kramade jag hejdå till mor och far för den här gången och igår åkte Lina vidare till Thailand. Jag är så glad för alla fantastiska stunder vi haft tillsammans - för det var verkligen fantastiskt. Inte bara för mig och min familj utan också tillsammans med Winson och hans familj. Värdefullt för oss alla!

Nu är det november, jag har börjat min andra lärobok i kinesiska och imorgon har vi ett omfattande prov inför klassindelningen för nästa kvartal som börjar i december. I lördags öppnade himlen sig och sedan dess har det fortsatt regna och temperaturen rasat. Inte för att jag anser att det blivit kallt men det här är början på nästa fas. Om två veckor har jag lov och jag ska se till att planera in någon avkopplande aktivitet då. Veckorna med besök har varit väldigt intensiva och nu ligger mitt fokus på att återgå till mina stadiga rutiner med skolarbete.
Och träning och matlagning och annat vardagsvälmående.