Linas resedagbok

Eftersom jag för tillfället har mycket som inte ger mig tid för bloggandet vill jag rekommendera en bättre reporter: min kära syster som - just det - skriver resedagbok från sitt besök här i Taipei.

www.resedagboken.se
resenär: alleddi

Lördagssysslor

W ägnar sin lördag vid strykbrädan. Bredvid ligger skjortor i ett mindre berg som knappast rubbats under den senaste timmen. Jag tar en svettig men avstressande promenad. Perfekt förhållande.

Jag försöker blåsa tyfon i hjärnan. Skulle behöva en intrig att skriva om, men det är torrt i skalle idag. Istället funderar jag på om jag inte har något som också ska strykas..?

Oj, vad jag är sugen på mörkt choklad...

...kom jag på efter att snabbt tryckt i mig fem bitar Marabou Mjölk...

Ett random bostadshus i Taipei

En fyra för fem

Vår kära lilla mamma har varit på resa i Japan i fyra dagar.
Jag frågade W tidigare idag när hon skulle komma hem. Han sa: "I miss her"
Kom igen, tänkte jag. Det är ju så gött med extra plats!

Nu är hon tillbaka med buller och en fluffig, rosa jacka till mig.
(Det börjar ju bli kallt nu, ibland under 25 gr!)

Uppskattningsvis 70 kvm?
"Kök", "badrum" - liknar mer pentry och toan i Folkestorp! (Det du, Lina...!)
Tre sovrum, ett vardagsrum - klart mindre än svensk standard. (Just det, jag är ju i Taiwan...!)
Det är inte hemmet det är fel på, det är platsen.
Men så högludd hon är!
Jag inser en viss skillnad på en svärmoder och en moder....

När träffade jag min mamma senast? Fyra månader sedan.
Om en veckan ses vi igen!

Post it - vad är liksom skillnaden?

En blogg?
Ett block med post-it-lappar?

Nu undrar jag genomgående; what am I trying to say?

Alla (post-it-)lappar som skräpar runt min dator?
Alla (blogg)inlägg som aldrig blir färdigskrivna?

Maokong Gondola

En bild tagen när jag, M, N med pönnjous åkte gondolen upp till Maokong. Trevlig utsikt, inte sant? Enligt uppgift är dock denna fritidsattraktion tillfälligt under rekonstruktion - till följd av det senaste tyfonbesöket lär där vara en och annan småsak att fixa. Beräknas sex månader. Hörde jag?

30

Lite synd att inte fler ville vara med i min gissningstävling, men kanske det beror på att de flesta av er vet =) Min lilla pojke är - just det - inte längre twenty something, jag behöver inte skriva mer än så, ni fattar....

Han blev riktgt överraskad när jag trollade fram denna mycket simpla gåva i går morse! (En tvåspråkig kokbok som han blev jätteglad för)

På kvällen firade vi genom att äta middag på en närbelägen restaurang och det blev i mexikansk anda - annorlunda, särskilt för Winson (hemma i Sverige slänger ju syrran ihop tacos med jämna mellanrum), sedan tog vi en liten kvällspromenad innan vi gick hem och käkade tårta med familjen. Enkelt firande, men oerhört uppskattat och själv tycke jag det var extra mysigt att jag för en gång skull inte hade några läxor att tänka på.

Imorgon är det Taiwans nationaldag. Detta firas stort (??) med ledigt från jobb och skola. Jag har bjudit hem Lee och Johanna, vi ska käka lunch här och sen får vi se vad som händer därefter. Härligt med en långhelg!

Gissa åldern?

Idag är det Winsons födelsedag. Hur gammal tror ni att han är?

Jioufen

På vägen hem från Fulong stannade vi i Jioufen, en liten idyllisk bergsby som är lite av ett turistiskt must do när man är i krokarna. Här kan man vandra i riktigt trånga gränder, köpa köpa saker saker och provsmaka kakor eller torkade fiskar. Om man vet var man ska gå - o de visste ju Nicole som har en turistguide till far - kan man besöka byggnader som är riktiga guldklimpar när det gäller traditionell kinesisk feng shui. Genom en "underjordisk" hittade vi till ett av te-hus där vi fick dricka te bryggt enligt den traditionella tecermonin och samtidigt njuta av den otroliga utsikten över byn och ner mot havet.

Fulong Beach

I lördags var det som sagt date med havet. Vi körde körde kustvägen ut till Fulong och det tog väl ca 1,5 h att komma dit. Vädret var sådär, lite molnigt men då det iaf inte var kallt och havstemperaturen var baddugligt kunde jag bara bli supernöjd! Mmm, nej jag vill väl inte säga mer än att jag tycker om stränder helt enkelt.

O sen...

..har dom ju aldrig vett o gå hem!

AHH, jag vill sova nu, viktiga saker imorgon, som sagt date; jag och havet!

Jag mår illa

Ikväll ville Jacky och Jessie bjuda oss på middag med anledning av W's kommande födelsedag. Det blev thailändskt och det var ju gott och trevligt, nåväl problemen kvarstår: jag gillar bara kusiner när barnen är med + att sällskapet äter så groteskt mycket att jag mår illa bara av att se på det. Trots att jag själv slutar äta när mättnaden infinner sig så vill den där sprängdfyllda känslan liksom fortsätta plåga mig för resten av kvällen. Kort sagt; jag har många negativa känslor ankrade till detta "non-stop" beteende, jag behöver tydligen inte ens delta.

Pust, längtar tills imorgon. Då ska vi titta på havet!

I'm taking a stand

Mitt sällskap in need är TV:n och då är det CNN som gäller för en språkligt handikappad i Taiwan som mig. Just nu vice presidental candate debate, live. Outcome: jag har tagit ställning, jag vet vad jag hoppas på i America votes 2008. Vill ni veta vad? Vill ni veta varför? Jag hade ju verkligen inte tänkt att bli politisk på den här bloggen. Men i alla fall: Obama, kriget. Punkt? Vad tycker ni? Ska vi tycka?

Kom igen mina vänner, plugga språk!

Att lära sig ett nytt språk är verkligen en av de där kämpiga uppförsbackarna som är värt varenda tillryggalagt steg när man väl når toppen. På toppen är utsikten oslagbar, jag känner att klättringen går bra nu. Varje vecka tittar jag tillbaka och tänker wow, nu har det fallit på plats, varje gång W och jag konverserar och jag försöker mig på kinesiska blir jag förvånad över hur mycket jag faktiskt kan. Kanske är det jag som hade noll eller dåliga förväntningar, men efter tre månader märks resultatet. Igår hade jag en (dock mindre) konversation med en främling på gymmet. Det är så upplyftande när man märker att det funkar!

Så till alla ni som sitter där och funderar på att det skulle vara skojjigt och lära sig ett nytt språk men drar er för allt arbete ni måste lägga ner på pluggandet - kom igen! Det är värt det. Särskilt häftigt är det när man som jag bor och vistas i miljön där språket används dagligen. Då är det aldrig frågan om man kan lära sig. Bara man ger det tid och fortsätter framåt så kommer det till er. Jag lovar!