Mandarinplockning

Life goes on

2009-07-07T22:33:00.002+02:00

http://whatwedoinsweden.wordpress.com

Från andra sidan

2009-06-07T20:29:00.002+02:00

kallt
tyst
men kvällen är ljus
katten är mycket större än vad jag mindes
det doftar
blommorna är vackra
och luften är så frisk!

Det är lite konstigt att det inte känns konstigt att vara i Sverige
och att bloggen stannar här
för ett tag
semester
håll utkik efter länken till vår uppföljare

innan sommaren är slut
eller ens har börjat...

Kvällen före

2009-06-02T15:44:00.007+02:00

Det ska ju alltid firas när man ska ut och resa. Detta gjorde vi i familjen Chang med att äta japansk middag.

Sushi med avacado, en stående favorit.

Och en sista promenad till favoritparken. Hit har jag gått en sväng i stort sett varje morgon de senaste två månaderna. Nu är det ungefär sju timmar tills bilen ska gå mot flygplatsen. Innan dess ska vi helst hinna sova lite.

Vi ses på andra sidan!

Helgens Utflykt

2009-06-01T06:14:00.005+02:00

Riktig alpkänsla!

Mamma Chang och hennes vänner, utanför hotellet som vi bodde på.

Här är vi och ser en show som hålls av en nyazeeländsk fårfarmare. Dels får vi se hur hundarna vallar fåren ner för backen och dels visar han hur man klipper fåren. Men egentligen är det mest som ett spex - en otroligt humoristisk västerlänning som kan ta hand om får och dessutom skämtar på kinesiska - hur speciellt som helst för taiwaneserna?

Här besöker vi en av de får platser i Taiwan där det förekommer snö om vintern. Men vi är inne på sommarmånaderna nu och även om vinden är betydligt svalare här uppe på höjden är solen skarpare än någonsin och jag upptäcker att jag som i ett ögonblick fått en djävulsk solbränna.

Hos optikern

2009-05-28T03:34:00.004+02:00

Igår var vi och hämtade mina linser som lämnats in på specialrengöring och naturligtvis var vi tvungna att ta en bild tillsammans med vår glasögonkompis, som för övrigt är Winsons Army Friend. Vår vän frågade mig om jag tog med mig bilden hem till Sverige och visade mina föräldrar, skulle de då komma ihåg honom? Tror väl det - någon som sålt prima glasögon till en hel familj till rena välgörenhetspriset, det vill säga fyra par till samma kostand som hälften av ett billigt par skulle kosta i Sverige - honom glömmer man inte!

Helgfrukost

2009-05-28T03:23:00.004+02:00

Vi har precis varit och ätit frukost och det här är lite av en favorit jag kommer att sakna; Baozi, en slags ganska smaklös, ångbakad, lite klibbig bulle fylld med t.ex. vitkål, morötter,gröna bönor eller bambu som på bilden nedan. Naturligtvis finns de med kött också. För övrigt har vi två dagars allmän helgdag här i Taiwan vilket innebär att jag har W hemma från jobbet både idag och imorgon. Trevligt!

Klassfoto

2009-05-27T17:50:00.002+02:00

Igår var sista dagen i skolan men man skulle kunna säga att vi hade vårt avslutande kalas redan förra torsdagen då vi helt enkelt skippade lektionen. Visst kallade vi det fältstudie och visst fick vi fylla i papper och grejjer för att intyga att samtliga i klassen tänkte närvara vid studiebesöket på historiska museet, men att där sedan råkade finnas ett mysigt Café att slå sig ner på och vi valde att sitta där lite väl länge och skvallra om flickvänsjakter och andra bravader (ja, bravaderna var det ju mest pojkarna som stod för), det var det ju ingen på skolkansliet som visste. Jag kommer sakna den här klassen speciellt, dels för att det var min sista grupp och dels för att den bestod av så många roliga karaktärer som alltid lyckades bidra med underhållande diskussioner att distrahera gramatikplugget med. Kanske är det för att vi alla varit här ett tag, alla pratar hyfsad nivå kinesiska för att överhuvudtaget kunna prata om något vettigt eller så för att de flesta av oss var västerlännigar och hade likartade reaktioner över erfarenheterna här i Taiwan - eller så var det vår oerhört frågvisa lärare som jämt kom på sätt att fråga killarna vad de skulle ta sig till om flickvännen gjorde slut för att sedan använda informationen till att öva specifika meningstrukturer - hur som helst, jag kommer alltid minnas dem med ett leeende!
(F.v: min lärare, jag, Sharon från USA, Pieremichele från Italien, Jin från Japan, Daniel från Kanada och så finländaren som jag bara kan hans kinesiska namn... Två klasskamrater lämnade klassen tidigare, en tjej från Polen och en tjej från Schweiz)

Time to move on

2009-05-26T13:31:00.003+02:00

Idag har jag avslutat min sista termin på Shidas Mandarin Training Centre. Jag har pluggat här i elva månader. Från stadiet av en fullständig alfabet är det här jag utvecklats till att ganska hyfsat behärska det grundläggande i kinesiskan. Kanske kommer jag en dag tillbaka. Kanske inte. Jag är så fantasitskt glad över att ha spenderat ett år här i Taipei tillsammans med Winson och att ha haft möjligheten att ägna mig åt språkstudier på heltid.

Om en vecka stänger jag min fullpackade resväska och checkar in på Taoyuan flygplats med slutdestionation Köpenhamn. Jag kan inte förstå att det är ett helt år sedan jag var i Sverige. Ett helt år sedan jag gick där på gatorna i Ystad, ett år sedan jag var hemma hos Mormor och Farmor. Men samtidigt kan jag inte tydligt minnas hur mitt liv var innan jag kom till Taiwan. Det ter sig liksom suddigt och som om något fattas. Som om jag fattades den här erfarenheten. Och som om jag aldrig kan gå tillbaka.

Jag har verkligen sett fram emot att åka tillbaka till Sverige och mitt kära Skåne. Naturligtvis är det männsikorna jag saknar och längtar efter. Men jag har även längtat efter den svenska miljön. Och det känns ganska ofattbart att jag faktiskt kommer att vara där om lite mer än en vecka. Jag tror att det kommer innebära en omställning att komma tillbaka. Kanske en omvänd kulturkrock? Men det känns inte outhärdligt sorgligt att lämna Taiwan. För jag vet att det inte är för alltid. Och just nu är det dags att gå vidare. Och det känns oerhört roligt att nästa epok, som troligen kommer bli längre än alla jag haft sedan gymnasiet, kommer utspelas i Sverige!

Tuantuan och Yuanyuan

2009-05-19T15:24:00.004+02:00

I fredags var jag och Lee på Taipei Zoo, "bara för att" få en glimt av av de berömda pandorna som i en anmärkningsvärd vänskapsgest flögs hit från det kinesiska fastlandet i slutet av december förra året. Eftersom både Lee och jag lämnar Taiwan om cirka två veckor kände vi att det var på tiden att åka dit och hälsa. Att få dem på bild var dock inte helt lätt; övre bilden visar otåligt vankande strax innan stängningstid då de väntar på att bli släppta genom porten, nedre bilden visar slumrande panda med nosen bortvänd från glasväggen. (Brodern låg i detta ögonblick i liknande pose i andra änden av rummet)

Skolavslutning

2009-05-19T15:17:00.003+02:00

Igår hade vi avslutning med svenskagruppen på Europeiska Skolan. Egentligen är det en månad kvar till innan deras sommarlov börjar men eftersom både jag och läraren Marie-Louise flyttar hem till Sverige om två veckor så blev gårdagens lektion den sista. Detta firades med att leka charader!

Alltså...

2009-05-14T17:12:00.003+02:00

Jo, den där filmen filmades alltså igår och trots att taiwaneserna är kända för sin effektivitet kan den omöjligt finnas på youtube - än....

Det oroar mig lite att jag faktiskt inte alls förstår hur de ska använda materialet. Om ni nu någonsin får se tagningen i sin helhet så kommer ni förstå vad jag menar. Annars kan ni ju berätta för mig vad de kom fram till.

Jag har liksom slutat göra upp föreställningar när det gäller att ha och göra med taiwaneser. Inte ens de jag känner väl slutar att överraska mig. Med att bli överraskad är inte längre något överraskande. (Till exempel: min pojkvän satte just på värsta disco-skiten i stereon. Klockan är 23.20, jag tänkte typ borsta tänderna.)

Om tre veckor är jag i Sverige igen. För första gången på ett helt år.
Det ska bli spännande att se vilka överraskningar det kommer innebära!

Tvål med lamfett, någon?

2009-05-13T13:39:00.003+02:00

Kolla in det här:

" Hej allihopa!

Jag är xxx. Min mamma jobbade för den svenska kungafamiljen i över 40 år. Hon är prinsessan Viktorias personliga betjänt. Man kan säga att det är hon som har hand om prinsessan Viktorias vardagliga liv.

Sedan prinsessan Viktoria var barn har hon haft en känslig kropp, hon har haft lätt för allergier, speciellt huden. För varje ny årstid förändras Viktorias ansikte, huden blir röd, flagnar eller torr.

Hennes hud blev också rynkig, på grund av brist på fuktighet och så fort hon gick ut i solen blev huden solbränd och fräknig. På grund av detta så stannar hon inomhus och blir isolerad.

Kungens privata doktor har provat alla möjliga medeciner, bade ätbara och salvor, men inget har varit till hjälp. Efter en tid och många tester uppfann deras egen kosmetolog och aromaterapeut 「Rose soap」.

På grund av att tvålen innehaller rosor, lamm fett and mikroproteiner så visades en tydlig förbättring av huden efter att prinsessan hade använt tvålen i 3 veckor. Nuförtiden använder därfor Viktoria tvålen över hela kroppen. Efter ett halvår blev prinsessans hud extremt vit, fuktigare och fastare. För att tacka kosmetologen och aromaterapeuten gav kungen dem en speciell tillåtelse att sälja 「Rose soap」 till allmänheten och märka tvålen för kunglig användning och att varje tvål är märkt med en kunglig stämpel.

「Rose soap」 innehåller följande: extrakt från en ros som heter 「Bulgaria rose」, lamm fett och mikroproteiner. Därför är den så effektiv för att den kontrollerar hudens oljighet, gör den ljusare, lenare, kompaktare och bevarar huden fast och fuktig. Det som gör den här tvålen så speciell är att den dessutom kan tvätta bort smink. På grund av att tvålen innehåller dessa unika ingredienser kan den ersätta många rengoringslotions, lätt tvätta bort smink och rengöra på djupet. Det är den ända magiska tvålen som kan rengöra, förbättra och bevara huden vacker.Tvålens bubblor är små och det ar en skön och mjuk känsla när man tvättar ansiktet, och har också en lätt doft av rosor. I Sverige har kungafamiljen till vanligt folk någongång testat Rose soap. På grund av att tvålen är billig, endast 1000nt dollar for 6st tvålar, så darför kan vi också använda tvålen för hela kroppen och också få en ljusare hy och torr hud blir fuktigare och fastare.Tvålen är nu också väldigt populär i nöjesbranschen I både Amerika och Korea. Om du vill ha lika fin hud som mig, rekommenderar jag dig verkligen att använda Rose Soap. "

För några dagar sedan fick vi ett samtal, en kompis till en kompis behövde en svensk som kunde prata inför en kamera och göra reklam för den mycket kända Scandinavian Lanolin Egg white Soap. Jag skulle få 2000 NTD och det skulle max ta en halvtimme förhoppningsvis, inget svårt, snälla snälla snälla det vill väl Emma gärna vara med på...? Först sa jag nej eftersom jag inte alls ville ha besväret att översätta texten från kinesiska. Men snubben gav sig inte, skaffade en annan översättare och fortsatte ringa till W och tjata om jag kanske inte kunde ställa upp i alla fall...? Jag behövde inte lära mig texten utantill, de skulle trycka upp ett stort papper som jag kunde läsa ifrån, det hela skulle bli så enkelt för mig, absolut inte mer än en timme skulle det ta och de kunde hämta mig vid skolan vilken tid som passade mig. Och jag kände att det var ju ändå lite lockande att åka dit och inte bry sig ett skvatt om deras vansinniga påhitt och bara precis göra det jag var tillbedd.

Killen som jagat mig så förtvivlat hade inget som helst ansvar för innehållet. Hans jobb var att filma.
Mitt jobb var att prata.

Men ärligt talat... var får tokiga människor alla tokigheter ifrån?!
Lite efterarbete med Googles hjälp avslöjar att lanolin är ett slags fett som finns i lammull.
Det vet nog alla tvål fantaster.
Och att Victoria använt tvålen för att få vitare hy, det är säkert något alla taiwaneser skulle intresseras av.
Om de av en händelse förstod svenska.

Om detta någonsin visas för en svensk publik kommer jag möjligen dö.
Men troligen skratta likt något fullständigt hysteriskt okontrollerat tjut.

TOP

2009-05-02T18:07:00.002+02:00

Idag har jag skrivit Test Of Proficiency Hua-Yu, som är ett färdighetsprov i kinesiska. Det finns fyra svårighetsnivåer och jag hade anmält mig till den andra, Basic, en nivå som för mig fortfarande är lite av en utmaning. Provet påminde en del om nationella proven eller Högskoleprovet, för den delen. Man sitter i en knäpptyst sal med en massa okända människor, lyssnar på instruktioner från folk iklädda särskilda västar och fyller sedan i sina manualer med förtryckta A-D alternativ.

Ungefär halva provet består av hörförståelse och den delen var betydligt svårare än på skiva jag fått att öva på. Framförallt för att de pratade mycket fortare och att man sedan hade begränsad tid på sig att hinna med att fylla i svaren innan nästa fråga kom. I övrigt handlade det mycket om att avgöra det mest passande svaret, inte så mycket om rätt eller fel. Läsförståelsedelen var lättare eftersom jag tydligen lättare kom ihåg betydelsen av de nya tecknena jag pluggat snarare än vad de uttalade orden betydde. (Vilket är två helt skilda saker när man lär sig kinesiska...)

Ska bli spännande att se på resultatet. Jag väntar mig inget högt eftersom det verkligen var på en nivå jag inte var mogen för än. Hur som helst var det väldigt roligt. Jag har alltid gillat sådana här grejjer. Till skillnad från de flesta andra jag känner. Så när jag vill skrämma er i framtiden så säger jag: Haha, högskoleprov på kinesiska!

Arbetarnas Dag

2009-05-01T02:35:00.002+02:00

Idag är det den första maj. I Sverige känner vi denna dag som lovdagen efter Valborg, men vi vet också att det är en allmän helgdag tillägnad arbetarna. Jag blev lite förvånad när jag förstod att man håller helg den första maj av precis samma anledning här i Taiwan. Så nu har vi glatt oss och sett fram emot en extra dag ledigt.

Men igår sa min lärare åt oss att inte glömma komma till skolan imorgon. Många har ju lov, men inte vi. Vad i...? tänkte jag och var tvungen att fråga W så att han inte helt misstagit sig.

Nej då. Men. Det är arbetarnas dag. Inte studenternas.

W ligger fortfarande och snarkar. Och jag ska bara borta tänderna innan jag sticker till skolan.

Hur rädda när ni för "the great swine flue"?

2009-04-29T16:47:00.002+02:00

Här snackas det överallt. Ingen konkret oro. Taiwan ligger ganska bekvämt långt bort från de hittills värst drabbade områdena. Men jag tittar på CNN och kollar på svenska DNs hemsida oftare än vanligt. Jag har anammat inställningen att oro hjälper ingen, men ärligt talat känns det lite läskigt.

Min första tanke var att jag är mindre säker här i Taiwan än vad jag skulle varit om jag befunnit mig i Sverige. Jag tänker på hur illa våra skoltoaletter städas här, hur ofta jag äter mat lagad i ett campingkök någonstans längs vägkanten, eller för den delen hemma i familjen Changs kök ur en för mig illa diskad stekpanna. Här ser jag dagligen soprester förvaras på trottoaren där jag promenerar förbi. Vårt kök bor både myror och kackerlackor. Ja, ärligt talat - inte för att det kryllar av odjur i maten som jag stoppar i mig men - allmänhygienen i Sverige framstår som klinisk i jämförelse.

Sedan hör jag folk berätta om SARS. Och jag inser skamset att jag inte hade en aning om att det faktiskt var just Taiwan som var ett av de värst drabbade områden då för fem år sedan. Och jag minns hur jag hörde talas om detta skräckinjagande virus där jag satt hemma i Ystad. Och jag minns hur jag kände mig så tacksam över att vara svensk. Sverige skyddar mig alltid. Vi som bor i detta land, tänkte jag, vi är skyddade med stålsatta änglavingar. Känslan var den samma som när jag var liten och oroligt undrade om det snart skulle bli jordbävning eller vulkanutbrott.

Som i Pompeji, till exempel.
Nej, sa mamma, Sverige har vi inga vulkaner och vi ligger så långt från jordbävningsplatserna att det kommer aldrig skada oss.
Det var krig i Irak och sedan i Jugoslavien.
Tänk om Sverige går med i kriget? sa jag oroligt till pappa. Nej, sa pappa, Sverige går aldrig med i krig. Det är USA som sköter det.

När SARS-smittan härjade tänkte jag att i Sverige kan inget hända. Vi är säkra. Vi kommer inte drabbas.

Men i Taiwan hände det. Här är det jordbävning i snitt en gång i månaden. Åtminstone en gång på trettio år är den allvarlig nog att döda och förstöra hemmen för ett betydande antal människor. Varje år drar tyfoner in över ön och drar människoliv med sig härifrån. Sånt är livet. Naturligtvis är det skrämmande och förödande för de människor som drabbas. Men så länge måste vi komma ihåg att det är omöjligt att behärska. Då det händer gör vi istället vad vi kan. Då SARS drog in över Taiwan satte myndigheterna in åtgärden och som bl.a. innebar isolering av befokningen på vissa ställen. Doktorer i Taipei dog till följd av att de blivit smittade av sina patienter.

Jag skakas lite när jag tänker på att det faktiskt var verkligt här. Och att det kan hända igen. Och att i så fall kommer folk att dö. Kanske till och med i Sverige? Men många kommer också klara sig. Man är beredd på att hantera situationen. Materiellt, medicinskt och rent praktiskt kommer jag troligen bli likvärdigt räddad oavsett om jag befinner mig i Taiwan eler Sverige.

Men mentalt sett undrar jag om Sverige pallar trycket? Kan vi ens överleva tanken?

På CNN och uppdateras antalet insjukna och dödsfall i svininfluensankontinuerligt. På taiwanesiska nyheterna såg jag nyss en världskarta över utbredningen och igår översatte Winson när en läkare sakligt förutspådde att viruset kommer vara i Taiwan till näsa vinter. När jag läser DN:s rapportering tycker jag att fokus ligger på ett annat håll. Det skrivs mycket om hur liten risken är att vi drabbas, om vilka åtgärder vi kommer kunna vidta och att fallen som rapporterats faktiskt inte är så allvarliga ännu. Det står också om hur tacksamt det är för media att använda en sådan här händelse för att skapa dramatik. Det understryks att vi faktiskt inget vet säkert än och därför är det viktigt att inte oroa sig i onödan och drabbas av panik. Men jag, jag tycker att just detta är lite kusligt. För hur ska vi kunna hantera katastrofen om vi hela tiden försöker trösta oss med att vi inte är möjliga offer?

Plummonregn

2009-04-25T00:40:00.003+02:00

Vår lärare berättade om plummonregnet här i Taiwan, det kraftiga vårregnet som följs av stark hetta. Efter några dagars ösregn har det successivt blivit varmare och igår var det över trettio grader och hett på det där ilskna, jobbiga sättet då man instinktivt söker sig till skuggområdena när man är ute och går. Och nu vaknar jag, en lördag klockan 06.30, av oljudet från det vatten som forsar ner från en öppen himmel. Och tänker att hur sugen jag än är på att ta en morgonpromenad så är det nog inte värt det. Det sägs vara ordentligt med syra i regnet...?!

Lördagskväll med Tom i Kaoshiung

2009-04-23T12:31:00.006+02:00

Vår vän Tom som bjöd hem oss till Pingtung utanför Kaoshing. Han gör karriär som förare av metrotågen, och här på sin lediga dag passade han på att åka tillsammans med oss. Mycket trevlig kille, men tyvärr är han ingen mästare på att hantera kameror...

... men frontfigurerna är ju inte så viktiga, kolla in bakgrunden. I Kaoshiung tillämpas en innovativ design på metrons hållplatser. Längs rulltrapporna finns gräsmattor och i mitten ett ytterst modernt vattenfall. Taket ser ut som på ett luftskepp.

Hantera kameror klarar vi bättre själva, den här bilden är tagen med systemkameran och det är W som trycker av. Inte så illa!

En annan station utformad som ett cirkulärt rum med tak och väggar prydda av glasmålningar. Här ser vi resultatet av fotograf-Toms brist på känsla för timing...men det får jag väl bjuda på...!

Om jag skulle välja en favoritplats....

2009-04-22T15:42:00.006+02:00

Så skulle det nog i slutändan helt enkelt bli en badstrand.
Den här besökte vi i helgen, exklusivt för gästerna på Kentings Chateau. Inte dumt!

Värt att skåla för!

2009-04-22T11:28:00.001+02:00

Igår fick Winson sitt svenska uppehållstillstånd inpräntat i passet. Giltligt till april 2011. Värt att fira!

Vad händer annars då?

2009-04-14T15:38:00.002+02:00

Jag lyssnar på New Jazz Funk (står det på skivan. Och dessutom är det nog första gången någonsin vi lyssnar på riktig skiva. Snygga skivfodral i hyllan tillhör liksom en annan del av mitt liv.)

Jag studerar Jesus. Förutom att jag sakta, sakta åtagit mig treårsprojektet att läsa Bibeln (kan inte tänka mig att det är någon av de övriga i pakten kring bordet på Linas 20-årsfest som tog överenskommelsen på allvar; dvs återförening med diskussion om tre år) - och det är alltså nya testamentet och Jesus som jag börjat med - har jag av min superreligösa kompis fått en nätt liten pocket innehållande så kallade bevis.
More than a carpenter heter boken och halvvägs igenom kan jag väl säga att det finns gott om bevis för att Jesus fanns (att folk minns honom och minnen är ju minnen och alltid versioner av den icke objektiva sanningen), att han utgav sig för att vara Gud och att det fanns gott om andra som var övertygade om att han var Gud. (Men; om jag levt för 2000 år sedan hade jag varit en av de övertygade? Eller hade jag varit övertygad om något annat? För det är ju ändå oändliga återgivelser av andra människors övertygelser vi snackar om - kolla NLP definitionen av övertygelser - eller snarare väntas lyssna på. Och sen vill jag bara stöna lite irriterat i min undran om jag nödvändigtvis måste ha med Jesus i min exklusiva relation till Gud? Och den Gud som finns hos oss idag vill han verkligen att vi ska lära känna honom genom 2000 år gamla Biblen?)

Och sen övar jag inför ett Test Of Proficiency som jag ska skriva den 2:e maj. Den mest effektiva metoden är såklart att öva tillsammans med Winson. Och han vill gärna hjälpa. Problemet är att jag brukar vara för trött för plugg när vi har tid klockan nio om kvällen... På fredag åker vi hur som helst till Kending och stannar en natt på strandhotellet Chateau. På lördagen åker vi sen till Kaoshiung och stannar där en natt hos Winsons kusin. Sist jag var där var det väldigt fint väder...!!!

Spiket i kistan

2009-04-14T15:35:00.002+02:00

Imorgon är det den 15:e april och sista anmälningsdagen till högskolan för studier hösten 2009.
Jag precis fått ett mail som bekräftar rangordningen på mina åtta olika val. (Finns det liksom inga gränser eller?)

Veckans citat

2009-04-12T17:25:00.001+02:00

"Your crying point is very low"

säger Winson då jag snyfthulkar framför söndagens exceptionellt sorgliga kärleksfilm.

Som sagt...

2009-04-07T13:34:00.002+02:00

... här tog vi lite lätt på reglerna då vi städade ut julen. För övrigt står plastgranen fortfarande i det hörn bredvid ytterdörren som den förpassades till i slutet av januari. I brist på annat förvaringsutrymme.

Svett, svett och lyckotårar

2009-04-07T02:48:00.003+02:00

Jag har länge tänkt att jag vill dela med mig av entusiasmen som tränarna på vårt gym förmedlar. (Detta är en helt annan sida av motionsmöjligheterna här i Taiwan) Jag kan inte minnas något liknande på de olika gymmen jag testat i Sverige.

Det här är fest. Rockkonsert på Ullevi, Melodifestivalen på bästa sändningstid, snowbaording a la freestyle eller Sverige i VM-final. Tänk er själva. Träningscoacherna ser sig själva som artister som tar plats på scen för att engagera sin publik i veckans eller om så dagens party. Att leda en klass är att gå in i en roll och detta är något de tar på allvar. Taiwaneser jobbar hårt, och på gymmet är man anställd för att förmedla energi.

Men det allra roligaste är att se hur motionärerna lika hängivet släpper alla hämningar. Passion. Här åmar och kråmar man sig genom danspassen medan man dansar, hoppar och skriker för full hals i takt med kickboxningen.

Man kan säga att detta rockar lite mer än Friskis & Svettis där hemma.

Yangmingshan

2009-04-05T06:29:00.006+02:00

Ser ni molnet som tar sig ner längs berget?

Igår kom vi iväg på en spontanutflykt till Yangmingshan som är en by/ett bergsområde/en nationalpark i norr om Taipei. Det är fantastisk vackert där, särskilt nu på våren när det är grönare än någonsin och fullt med blommor överallt. Luften är fräsch och även om man inte är ensam däruppe så känns det som om man flyttas ljusår snarare än mil från det värsta folkvimlet och oväsendet i stan. Om jag flyttar tillbaka till Taiwan i framtiden så är det i den här delen av Taipeiområdet jag ska bo!

Kinesisk Motion

2009-04-05T06:24:00.005+02:00

I Taipei finns det gott om små parker. I dessa finns det alltid en lekplats, men det som förvånat mig är att hälften av de tillhörande redskapen inte är avsatta för barn utan som motionsredskap för vuxna. Så vad tränar man då när man använder den här mojängen? Med denna är det precis som de flesta andra (som för övrigt mest används av äldre, både män och kvinnor)

Styrka? -Nej!
Kondition? -Nej!
Men rörlighet då? -Jadå, alldeles ypperligt!

Vad har hänt?

2009-04-04T16:11:00.001+02:00

Har jag slutat blogga eller?!

Åh nej, det här får vi styra upp!

Helgen i korta drag

2009-03-29T04:26:00.004+02:00

Det var inga problem att guida gästerna rätt. Middagen var i traditionell taiwanesisk anda; massor av små rätter med räkor, kyckling, grönsaker, nudlar, ris, musslor och stekt ris.

Igår tog vi med dem till Juifen och några småbyar i närheten. Vädret var sämsta möjliga och vi blev blöta av regnet och frös mest hela dagen. Positivt var att det inte var så mycket folk ute och vi slapp den värsta trängseln! Efter en heldag på tur åt vi middag på ett ställe som inretts som en skolsal, därefter en promenad i Eslite Bookshop och när vi kom hem satt vi uppe och pratade till klockan halv tre... Det är roligt, men uttröttande att ha gäster! Även för dem; klockan är nu 10.40, jag sitter och dricker te men de andra sover fortfarande. Vädret är riktigt dåligt idag med, så det blir nog bara inomhusshopping som aktivitet. Dessutom ska jag och Winson få besök av Pappa Changs bäste väns son och hans japanska flickvän som funderar på att börja läsa kinesiska på min skolan.

I'm the local

2009-03-27T01:45:00.002+01:00

Vi får besök av en god vän från Hongkong i helgen. Vicky och hennes kompis ska bo hos oss, men vi är inte de enda vännerna som de vill passa på att träffa i Taipei. Därför har Vicky samlat ihop ett stort gäng på tolv personer som ska äta middag tillsammans ikväll och Winson bokat bord åt oss på en restaurang här i närheten av där vi bor.

Men eftersom Winson har möte på jobbet i eftermiddag kommer han att bli sen till middagen. Därför är jag utsedd till sällskapets guide. Klockan sju ska jag möta de två tjeerna från Hongkong plus de andra cirka tio taiwaneserna vid metron och leda dem till stället med den stora röda kräftan utanför entrén och be att få tillgång till bordet som bokats under namn 張雲翔。

Another Slumdog Millionaire?

2009-03-26T16:06:00.007+01:00

Den här tuffingen susade förbi mitt bilfönster när vi var ute och körde häromdagen. Visst är det härligt att lufta öronen i solskenet! Dessa bilder har naturligtvis inget med filmen Slumdog Millionaire att göra. Jag såg den härom veckan, ett riktigt lyckoskott!

Vårdekorerart Taipei

2009-03-25T12:12:00.004+01:00

Dessa blommor kantar just nu gatorna i Taipei. Antingen ligger de fallna på marken längs med vägkanten eller så sitter de stora och färgstarka på sina nakna grenar. Fina tycker jag!

Energy boost, please

2009-03-24T13:51:00.002+01:00

Finns det något snabbt, effektivt och alldeles hälsosamt sätt att höja energin i kroppen?

Eller är den bistra sanningen att jag inte lyckas hantera det nödvändiga med goda sömn och matvanor, tillfredsställande motion och alla dessa tankar som jag förvandlar till stressfaktorer? Jag tycker att jag till synes sköter allt efter bästa förmåga men tror ändå att jag kan lite mer. Det finns anledning att vara lite trött just nu, men inte så här trött som jag känner mig.

Jag undrar om det handlar om motivationsbrist? Vår nya lärare är ganska dryg har jag upptäckt. Hon går oerhört långsamt fram, men lägger inte tiden på att öva nya ord eller grammatik strukturer med oss. Istället pladdrar hon dagligen bort stor del av vår lektion om saker som kan vara intressanta eller fruktansvärt menlösa. Hur som är det på bekostnad av effektiv inlärning för oss elever. När vi väl snabbt och lätt ska titta igenom de oändliga övningsexemplen i boken känns allt så jobbigt och ingen vill svara, helst vill man bara gömma sig och komma undan. Just nu längtar jag till att lämna allting bakom mig och resa hem till ett blommande Skåne. Samtidigt vill jag inte känna så, det är ju trots allt bara lite och två månader kvar innan det är dax. Detta året här i Taiwan med studierna i kinesiska är något av det mest intressanta, givande och meningsfulla jag gjort. Jag är skyldig mig själv även ett värdigt slut.

Jag antar att jag hamnar på i dilemma likt hönan och ägget. Är det bristen på motivation som suger musten ur mig? (jag har faktiskt några idéer på hur jag ska åtgärda detta) Eller är det för att jag sover dåligt och är så trött som jag inte orkar engagera mig?

Så om ni råkar sitta på ett superrecept för en daglig energidrink, så fram med det nu! Det hade ju inte skadat...

Kamera-testing

2009-03-22T03:13:00.007+01:00

Så minns vi plötsligt tropikerna rätta ansikte

2009-03-21T16:24:00.004+01:00

Luftkonditioneringen är på mest hela tiden och varje gång jag går ut genom dörren undrar jag förvirrat om det läcker från något okänt närbeläget ångbad kanske? Det känns som på Lalandia och man undrar, varför har jag ingen baddräkt och varför luktar det inte klor, varför sitter här en katt som jamar och varför strömmar samma gamla enfaldiga matos genom fönstergluggen?

De senaste dagarna har värmen förändrats. Det har blivit lite varmare men det är inte det som är påtagligt. Temperaturen i sig är underlig, mina siffror är inte officiella men de sista två veckorna har vi haft varierat mellan sådär 12°C och 28°C. Det kan helt uppenbarligen skilja på över 10°C från en dag till en annan och om vi ska kalla tillståndet vinter, sommar eller vår är väl mest en attitydfråga. Det är alltså värmen som känts annorlunda de sista dagarna vilket betyder att när det är varmt är det också intensivare varmt och klibbigt och därmed ofrånkomligt svettigare. Det kan absolut inte jämföras med den taiwanesiska sommarvärmen, men ger oss en påminnare om vad som komma skall. Frågan är hur snabbt det går innan det slår över helt och definitivt överger det tropiskt alternativa tillståndet? Eller kommer jag har sån tur att vi behåller detta behagliga mellanläge ett tag till, så att man faktiskt kan vara ute och njuta lite av solskenet innan jag ska bege mig dit den svenska sommaren tar över?

Dumplings

2009-03-21T16:03:00.005+01:00

Idag har Mama Chang visat oss hur man förbereder fyllning till och sedan viker ihop degknyten. Dessa dumplings är en mycket karaktäristisk och välsmakande specialitet i det kinesiska köket. På minus sidan ligger då att jag fortfarande får fundera på hur jag ska förbereda degen när jag kommer till Sverige och ska bjuda min vänner, eftersom vi köpte travar med utskurna små plättar på marknaden smatidigt som vi köpte grönsakerna och köttfärsen i morse. Men jag är ju en hejare på att baka, så det blir nog inga problem.

Like a Virgin

2009-03-17T10:29:00.003+01:00

Jag snubblade över en roligt sida nyss. Klicka här så kan ni i några klick till exempel få reda på vilken låt som toppade billboard när ni föddes.

Och resulatatet, den 9:e januari 1985?
Jo, men förstår ni jag har alltid undrat varför jag inte kunnat låta bli att gilla Madonna och hennes odödliga fjomplåt.

En kalkon. Fast med så iögonfallande fjädrar att man bara inte kan ignorera den. Så klumpig att man i ren sympati måste dansa med. Vad lyssnade världen på när ni föddes?

Dagens incident

2009-03-15T12:23:00.002+01:00

Jag har haft mitt svenska Telenor-abonnemang vilande sedan jag reste ifrån Sverige i somras. Av anledningen att jag inte visste när jag skulle resa tillbaka frös jag endast simkortet till och med februari ut. Och nu har mina föräldrar bekräftat att det kommit "välkommen-tillbaka" brev till mig i Sverige.

Jag har nyss försökt ringa Telenor för att be dem stoppa kortet ytterligare tre månader men hamnar bara i återvändsgränder när det gäller att knappa mig förbi alla valen. Och lösenordet till min internetlogin har jag glömt och dessutom har jag knappat fel tre gånger så att det spärrats. Det jag kan göra är att be dem skicka en ny inloggningskod och detta gör dem då inom några minuter på sms. Finfint kan man tycka. Men nu är det ju så att jag som inte använt mitt simkort på närmare åtta månader inte för mitt liv kan komma ihåg var jag nu förvarar det.

Några timmar på Starbucks

2009-03-14T15:45:00.004+01:00

Idag har vi träffat en ny kompis, ett nytt tillskott i denna udda klubben av svensk-taiwanesiska par. Angelas pojkvän studerar i Lund och hennes kompis är gift med Winsons kusin.

Dagen till ära, 14 mars (som även råkar vara kusin Ickas 25-års dag - Grattis!) visade sig vara en asiatisk variant av Alla Hjärtans Dag. Detta firade Starbucks med "två till priset av en". Jag vet inte om ni som inte varit här kan förstå hur mycket folk det faktiskt finns i Taiwan. Man får jämt vara på hugget om man vill ha sittplats på Starbucks, och då ska ni veta att det finns mycket gott om filialer i Taipei. Men idag var det galet... ja, vi väntade i en och en halv timme innan vi fick vår dricka! Att temperaturen sedan igår sjunkit från 25°C till 12°C och att dörren stod i tvärdrag för att göra det smidigt för den långa kön som ville in, är väl mest beklagligt. Tur att vi hade trevligt sällskap!

U2 och Coldplay i Sverige

2009-03-13T14:41:00.002+01:00

Nämde jag att vi köpte biljetter till Coldplays Sverige besök i sommar för någon månad sedan? I augusti ska vi se dem i Stockholm. Jag såg dem på rekommendation på Roskilde 2003, men innan dess hade jag inte alls lyssnat på dem. Det började där och då. Sedan dess har kärleken till deras musik fortsatt.

För ett tag sedan bekände jag att utvecklingen av mitt mysiklyssnande stannade av ganska drastiskt för fem år sedan. Redan då var det - störst och främst av dem alla - Coldplay och U2 som gällde. Jag var förkrossad som inte fick biljett till The Vertigo Tour 2005. Och som sagt, kärleken har bestått och det gäller fortfarande.

Idag fick jag av en slump veta att U2 kommer till Sverige i sommar.
Och att biljetterna till Nordens enda konsert sålt slut.
Idag den fredagen den 13 mars.

Men det kommer ges en extra konsert.
Försäljning pågår.
Nu.
Kö på ticknet.
Naturligtvis.

Jag ringde Winson, jag ringde Sverige, jag såg till att ha sammanlagt fem datorer inloggade i kösystemet. Och vi kom fram. De var slut. Jag provade annan prisklass. Datorn strulade.

Och så visade det sig att mammas chef hade två extra.
Alltså, efter tre timmars spänning har jag nu biljetter!
Augusti 2009, vem hade tänkt sig det så bra?

Allergi..?

2009-03-12T15:50:00.002+01:00

Det är ingen förkylning, det vet jag. Men det kliar, kliar och kliar utan större uppehåll i min stackars näsa. Just nu kliar det så mycket att det känns som om hela ansiktet kliade...

Men om jag inte kan sova ordentligt så beror det nog till större del på den där pusseldeckaren jag håller på att läsa. Jag kan inte låta bli spänningen. Men den kan heller inte låta mig vara ifred. Inte helt odelat positivt, det.

Som privatlärare

2009-03-10T14:14:00.003+01:00

Jag lyckades faktiskt väcka entusiasmen hos min lilla sexåriga student idag. Med lockbete om ett stort klistermärke med Transformer motiv så kan man nästan säga att han kastade sig över korten med ord och bokstäver och hängav sig åt memoryleken som jag hittat på. Jag är så glad och nöjd. Och det känns så bra. Det finns alltid ett sätt.

Mitt motto har hela tiden varit att lura honom att öva. Det kanske låter lite elakt, men själv tycker jag det är ganska smart idé. Så länge han övar på bokstäver eller gör något annat som tar honom ett litet steg närmare läsningen så spelar det ingen roll om han själv tror att han slingrat sig undan. Så nu ber jag en bön för att han inte ska tröttna på klistermedaljerna.

Själv har jag ju minst en vecka på mig att fundera ut vad vi ska göra nästa gång.

101-hunden

2009-03-07T15:45:00.003+01:00

Jag och W på promenad. Passerar en igenbommad lokal. Ovanför dörren hänger en skylt: Taipei 102. Jag kommenterar anspelningen till byggnaden Taipei 101, som gjort sig känd som världens högsta.

W: There is a dog... do you know the 101 dog too?
Jag: A 101 dog?!
W: Yes, we have a 101 dog.
Jag: No, no... what?!
W: It has black spots, it's white with black spots...
Jag: Nej, nej nej!! (gapskratt) You know, that is a movie! "The 101 Dalmatines"!

Jag talar som till en femåring. Förklarar att 101 har med hundarna i filmen att göra, inte med hundrasen i sig. W lyssnar och nickar jaha men behåller sitt allvar. Förbereder sin förklaring.

W: 一零一忠狗 (uttalas: i-ling-i-zhong-gou)
Jag (förstår ju faktiskt kinesiska): Are you being serious?
W: Yes. In Chinese we say 一零一忠狗. "One-o-one-loyal-dog"
Jag: *€%#???*

Ibland är det exceptionellt underhållande att ha en kinesisktalande pojkvän. Honom tänker jag behålla. Vi kan nog skaffa hund och allt ihop.
"En ett-noll-ett-lojal-hund"?!

Funderingar en lördagsmorgon

2009-03-07T04:11:00.003+01:00

Så var det lördag igen. Förmiddagen känns lika förbipassad som vanligt. Jag sitter hungrig och brottas med min inre konflikt gällande tacksamheten över lunchen som håller på och lagas i köket. Om jag äter vad och när min kropp ber mig så kan jag dåligt delta i familjelunchen som serveras kring klockan tolv. Valet i att tacka nej eller vänta hungrig (och snurrig i huvudet) någon timme, brukar sluta i det senare. Att tacka nej skulle innebär att kliva ur gruppen och eventuellt få Mamma Chang att undra om hon borde laga något annat som jag tycker bättre om (som om det inte vore nog med att hon redan funderar på vilka grönsaker jag gillar och ser till att det finns fisk eler kyckling på bordet) - med andra ord ett mycket dåligt alternativ. Men men men - kalla mig otacksam om ni vill - en hungrig Emma är aldrig en glad Emma. Trots NLP och individens ansvar för sina egna känslor och skit; jag känner mig trängd i denna situation och ser fram emot att slippa ta emot servicen. Fan, är jag inte vuxen eller?

Det har regnat i 36 timmar nu, Taipei är fuktigt och rått och jag undrar var den där sommaren befinner sig nu då. Jag antar att det fortfarande inte är i Sverige. Jag bokade mitt flyg igår. Jag funderar lite på att inte säga när det går. Vet inte varför det skulle vara så kul egentligen. Men det lockar att ha en liten hemlis. Som kan användas till överraskning. Men så tänker jag att de som bryr sig bara blir ledsna eller irriterade. Och de som inte bryr sig, bryr sig ju ändå inte.Den 3:e juni reser jag.

Igår åt vi middag med ett stort gäng kompisar från Australien-tiden. The occasion var en tjej från Hongkong som kommit till Taipei på besök. Jag har träffat henne förr. Hon kände inte igen mig. Jag hade blivit mycket tjockare nu. På kinesiska säger man sånt till varandra, det är no big deal, tydligen. Men jag själv tänkt på det där. Jag tycker inte det är så stor skillnad, men lite är det. Det är liksom mjukare överallt. Byxorna sitter annorlunda (och andra sidan vet jag innerst inne att de aldrig suttit vidare bra under de fyra år jag haft dem). Men jag behöver ingen fettmätare för att veta att jag hade större procent muskler för något år sen. Kanske är det som folk brukar hävda beror av åldern? Det som jag brukar fnysa åt som en löjlig undanflykt? Men undanflykt för vad? Att man förändras, ålder eller inte? Det enda jag vet är att min kropp mår mycket bättre nu än vad den gjorde då. Jag vill ju faktiskt inte vara 17 år igen. Eller 20, för den delen. Om det var bra då så är det bättre nu.

Jaha, NU är maten färdig. Jag ska nog be en tackbön.

Alien Resident Certificate

2009-03-04T13:26:00.002+01:00

Det är så det kallas, när man får ett uppehållstillstånd i Taiwan. Jag hade gärna velat ta en bild och visa er hur mitt exklusiva plastkort ser ut. Det är ganska fint och liknar mest en blå variant av mitt körkort. Men Winson gav mig några smarta skäl för varför detta kanske inte är så lämpligt. Att slänga ut alla identitetsuppgifter (fullständigt namn, kön, nationalitet, födelsedata, passnummer, adress, mitt ärende i Taiwan - officiellt är det fortfarande studier - och det nya ARC-nummret) i ett blogginlägg kanske inte är så smart trots allt.

När jag tittar på utgångsdatumet så känns värdekortet plöttsligt mindre viktigt. Om exakt tre månader. Då är det bäst jag är landad i Sverige.

Otursdag

2009-03-02T08:59:00.003+01:00

Jag är fortfarande lite sur. Arg, förbannad, irriterad, frustrerad - ja whatever, helt enkelt inte okej med att ingen berättade något för mig. Det kostade mig 56 NTD (småpengar, men ändå inte gratis) samt två och en halv timmes bussåk och väntande! Och sen satt jag där själv i min ensamhet och undrade varför ingen kom. Varför det var så tyst. När jag tänker efter så var taklamporna släckta. Dom brukar nog vara tända. Och det retar mig att de två, ack så överflödiga, dörrvakterna inte sa något när jag sträckte fram mitt ID-kort och bad om ett Visitor's Pass. Detta gör jag varje måndag, dom borde fattat. Jag vet att dom förstod. Så varför sa dom inte "hej du, vad gör du här, ingen annan kommer idag". I överflödigt god tid innan dessutom, jag satt hmm så länge och knaprade på mitt bröd och väntade väntade väntade. På dagens uppgift, det var i princip bara detta jag skulle göra idag, komma hit och få vara lite viktigt. Sen kommer då Mr Brittish och undrar "Can I help you, Miss?" Jag försöker förklara att jag känner mig lite ensam och han bekräftar vad jag vid det här laget har fattat men fortfarande inte vill höra "Well, the school is closed today"

Kanske är det för att jag genomgått så många missförstånd under min tid i Taiwan? Kanske är jag bara en självömkande lipsill? Men jag kände mig så dum. Jag grälade på mig själv och undrade hur fasen jag kunnat missa en sån här grej och tänkte att det känts lite bättre om jag åtminstone inte varit den enda som inte förstått. Här på Taipei European School, min enda fristad där språket aldrig ska vara något problem, var jag tydligen den enda inte fattat en viktig detalj. Men jag vet att jag inte hade missat något. Jag hade helt enkelt inte blivit informerad. Och jag hoppas att alla dem som kunde besparat mig dagens nit genom att ge mig en liten hint förra veckan inte läser detta. Det är inte menat som något skuldbelägg. Bara ett jäkligt befriande uttryck för vad som trots allt stormade mitt sinne i eftermiddags. Och det som råkade bli den nya månadens otursdag.

Måndag

2009-03-02T03:40:00.002+01:00

Nu är det måndag, klockan är 10.40 och jag sitter framför datorn och äter frukost. Jag har lov nu i tre dagar innan den nya vårterminen drar igång. Just nu känns det som om våren tagit ett steg tillbaka, ute är det ca 17°C mulet och regn. Idag ska jag som vanligt åka till Europeiska skolan och där i krokarna ska jag handla på mig rågbröd, det har varit alldeles slut i min fryspåse nu i flera dagar.

Vad heter en sån där pryl som man liksom rullande stryker över sina kläder för att ta bort ludd? Iallafall, för en stunde sen räckte Pappa Chang mig skelettet av en sådan pryl samt 500 NTD. "Om du går till IKEA så kan du då köpa fyra sådana?" Och plöttsligt känns det som om jag måste se till att komma till IKEA idag med...

Helgen har varit bra, i lördags körde vi sydväst mot Hsinchu. Där hyrde vi cyklar och cyklade en tur längs havet. Där finns en 17 km, riktigt trevlig cykelbana. När jag väl vant mig vi hyrcykelns egenheter så var första sträckan hur härlig som helst. När vi sedan vände upptäkte vi att vi underskattat vinden. Och denna envisa havsvind skulle vi (som dessutom blivit riktigt olämpligt hungriga och glömt bort tricket med att ta med oss picknick) nu ha emot oss under 17km... Vi kämpade oss i mål och belönades med en härlig måltid på fisk marknaden: Sashimi, ostron, musslor, nudlar, soppa.

Och igår spenderade vi mesta tiden i den sanna andan av söndagsvila, på ett alternativt café (okej, jag gillar inte kaffe, det är bara Starbucks latte jag kan dricka) och läste.

Det kunde inte varit dubbelt så bra

2009-02-26T15:41:00.004+01:00

Idag har jag umgåtts med en av Taipeis absolut goaste bebisar. Honom kan nog se mer av här. Nils heter den lilla solstrålen som sken i stort sett hela tiden medan jag och hans mamma drack kaffe.

Efter fikastunden begav jag för att leta upp The Chinese Institute for European Languages. Och plöttsligt hade jag gjort ett kunskapstest i spanska och ett i tyska. Ni vet väl att jag gillar att göra udda saker. Nu ska jag plugga europeiska språk. På kinesiska. (Eventuellt....)

Ikväll har vi varit på veckas höjdare på gymmet. Det nya BodyCombat-passet har lanserats med var jag är ganska säker på är en remix av Status Quos version av What ever you want. Detta betyder automatiskt att goda minnen från de flesta epoker i mitt liv länkas till mitt redan goda humör.

Och ovanpå alltihopa är vädret helt fantasitisk!

Sökes

2009-02-25T16:12:00.002+01:00

- tips på hur man får en sexåring intresserad av att öva läsning.

- en stor, ljus, trea centralt i Lund för en billig peng. (Det kan väl inte vara så svårt..?)

Hemskt vad...

2009-02-25T15:52:00.002+01:00

...dagarna går fort....i den här delen av världen är det snart torsdag... och jag har svårt att komma på något vettigt att ska skriva för er...

Men ge inte upp, inspirationen kommer tillbaka! Kanske redan imorgon?

Vädersnack

2009-02-23T16:23:00.001+01:00

Sommaren är här. Imorgon ska vi få 30°C i Taipei.

Så då undrar jag om vintern är där. Ligger snön i Skåne?
Ni är väl försiktiga när ni är ute och kör på vägarna?

En tur till Shilin

2009-02-21T17:34:00.005+01:00

En rå potatis skärs lite snitsligt, träs på en pinne som en utdragen spiral och friteras i olja med kryddad med vald smaksättning. Så gör man chips på Shilin Night Market!

Jag har en klok kusin

2009-02-20T16:18:00.003+01:00

För er som inte läser på baksidan, dvs kommentarerna, vill jag delge en liten berättelse som min kusin Angelica skrev:

Det var en gång en tjej som var på stan och letade efter en klänning. Hon gick in och ut ur affär efter affär. Hon hittade en klänning som passade helt rätt, den hade rätt färg, längd och t.o.m. ett schyst pris. Men varför bara ta klänningen och gå och betala, hmm för lätt?
Tjaa kanske.

I alla fall var hon ju tvungen att gå och titta i några butiker till bara för att försäkra sig om att det var den "perfekta" klänningen hon hittat. När fötterna var helt slut och huvudvärken började tränga sig på återvände hon till butiken med klänningen som var precis så hon tänkt sig. Nu givetvis nöjd med att hon faktiskt hittat den "perfekta" klänningen och helt säker på att ingen bättre fanns i staden.

Skulle valet av klänning sen visa sig vara fel kan hon ju alltid hävda att hon letat i alla butiker och tjaaa säga att "detta va det bästa hon kunde hitta". Hon hade ju i alla fall varit rationell.
Skulle det visa sig vara ett bra val av klänning kan hon bli lite kaxig och tycka att ja så går det om man letar ordentligt.

Mitt i prick. Precis så gör jag när jag köper klänningar. Eller väljer högskola. När jag fattar beslut, om ni så vill. Jag tycker det är ett ganska trevligt sätt!

Om musik, passion och gamla minnen

2009-02-19T16:28:00.004+01:00

Jag klickar upp en låt i iTunes. En låt som jag en gång i tiden visste varje detalj om men som jag idag nästan aldrig tänker på. Jag lyssnar en stund, det är känslosamt och många minnen väcks. Goda minnen, men känslan jag har är lite för tung för att vara enbart trevlig. Det är starkt och liksom lite omvälvande.

Efter en dryg minut hör jag något i bakrunden:
"Good music. Good song!"
Jag blir glad åt Winsons kommentar. Den värmer och den sorgliga saknaden skingras.
"Who sing this song?"
Jag kan inte hjälpa mitt okontrollerade skratt. Jag kan inte förmå mig att svara. Han frågar igen. Jag känner mig stolt. Det är jag som sjunger.

Det var för fem år sedan då jag gick sista året på gymnasiet och tillbringade all min lediga tid i "studion" (pappas arbetsrum har väl mer eller mindre alltid varit en förklädd inspelningsstudion) tillsammans med Tony och Robin (mina bästa grabbkompisar någonsin) på uppdrag att slutföra vårt projektarbete. Men egentligen vet jag att vi älskade att slösa bort våra fredagskvällar på detta måstet. Vi hade så kul, vi var så tighta polare och det var magiskt att uppleva detta genom musiken.

Idag är inte ens mitt förhållande till iTunes är så särskilt passionerat. (Jag behöver uppenbart vänner med god smak för input till mitt musiklyssnande.) Jag säger ibland till mig själv att jag inte vet varför det blev så abrubt tvärstopp med musiken. Men det är inte sant. Det var precis som med ridningen.
Det blev helt enkelt för mycket. Jag minns att jag verkligen kunde njuta av att sitta en timme och experimentera på pianot. Men jag minns också att jag ägnade alldeles för mycket tid åt att fundera på hur bra jag önskade att jag var. Jag älskade något passionerat, men var hela tiden omgiven av folk med ännu starkare passion och drivkraft. Jag jämförde min kärlek och kom fram till att den inte dög. När jag tänker på det så skär det lite i hjärtat, jag saknar både ridning och musik och jag vet liksom att någon del i mitt liv fattas. Men då, först när jag var sexton och sen när jag var tjugo, kom jag till en punkt då jag inte kunde hantera hur mina föreställningar om mig själv inte stämde med vem jag var. Så jag slank iväg och lämnade det bakom mig.

Frågan är vad som ska hända nu? Mitt iTunes-bibliotek är verkligen en enda röra. Förutom ett endaste tillfälle har jag inte suttit på en häst på över sex år. Tiden går så fort. Och man kan inte göra allting, alltid. Nu fokuserar jag på andra saker som jag i framtiden inte vill se tillbaka på som borttappade. Det finns nog ingen nostalgi utan en gnutta sorg och saknad. Men det finns också en oerhörd skatt i att ha goda minnen som inspiration för framtiden.

Och nu sitter jag här - mitt emellan - funderar och har det bra. Anledning att sova gott inatt.

Vidare, medans kaffet kallnar:

2009-02-18T15:30:00.003+01:00

UPPSALA? -Njaä.... Nej. Helt enkelt.
GÖTEBORG? -Det finns ingen anledning. Eller, varför inte? Var det inte där trevligheten föddes?
STOCKHOLM? -Bo; ja. Skola; nej, passar inte mig.
LUND? -Det var hit jag tänk mig komma hem. Men hela den idén verkar plötsligt så främmande.
MALMÖ? - Malmö är ju Malmö, helt enkelt.

Det kan nog tänkas verka som om jag är riktigt förvirrad.
Men jag oroar mig inte.
Jag ska bara bestämma mig för att bestämma mig.
Fram tills dess lyssnar jag gärna på era råd.

Över en Semla

2009-02-17T16:33:00.003+01:00

Jag kan rapportera att efter timmars googlande är jag, förutom då oerhört romantiskt tilltalad av det exotiska snölandskapet i Luleå, förvånansvärt intresserad av utbudet på Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Linköping ser jag fördomsfullt som, utan något som helst belägg för det (kanske för jag minns en person därifrån som pratade så konstigt?) som en fruktansvärt tråkig plats. Umeå verkar trevligt, men jäkligt långt från resten av världen...

Nå, kan man möjligen bo på någon av dessa platser?!
Det kan ju ni fundera på.
Medans ni äter era Semlor.
Och jag istället går och lägger mig.

Höres!

Middag med Daisy

2009-02-15T05:39:00.003+01:00

Lördagskvällen tillbringade vi sedan med att äta Hot Pot tillsammans med en ny vän, Daisy. Hon är från Taiwan men bor sedan ett år tillbaka i Sverige med sin svenska pojkvän. Det var jättetrevligt att utbyta erfarenheter och jag tror absolut vi kommer hålla kontakt och ses igen. Nästa gång blir nog i Sverige!

Lördagsutflykt

2009-02-15T04:35:00.006+01:00

Igår tog vi tåget norrut för att titta på...vad? Vi besökte tre olika byar och det viktigaste att säga om det här området är att det finns en stark tradition att tända lanterns. Jag vet faktiskt inte vad de heter på svenska, det är i alla fall lampor i rispapp som man skriver små budskap/önskningar på och sedan tänder man eld undertill och lampan flyger upp mot rymden med dina buskap till gudarna.

Om det lilla och det stora

2009-02-11T15:15:00.003+01:00

Idag har jag överlämnat en tjock bunt formalia till de taiwanesiska myndigheterna. Däribland ett hälsointyg, kopior av mitt VISA kort, kvitton på bankomatuttag, närvarointyg från skolan, 3000 NTD, mitt pass, en handskriven studieplan för resten av min vistelse... och lite annat smått.

När jag stod där vid disken hos den tjuriga tanten som påpekade att jag måste minsann ange av vilken anledning jag vill stanna i Taiwan och plugga, och att det vore bäst om det jag skrev det på kinesiska då - då, om jag funderat lite vagt vid något tillfälle så var det verkligen då jag - önskade att jag bara bokat en biljett ut ur landet. Titta på Filippinerna några dagar? Eller en dagutflykt till Hongkong? Stämpla ut, stämpla in. Mycket trevligare än att stå här som ett fån, inget mer krångel för att få stanna ytterligare tre månader. Jag menar, de första sex var det ingen som undrade över varför jag var här.

Men sen gick jag ut, viftade bort det där störiga med att jag dessutom måste vänta sju arbetsdagar innan jag har det lagliga beslutet på att jag verkligen får stanna, och gick till gymmet. Och sen ligger jag där och gör sit-ups för mig själv och tittar ut mot solskenet som speglar sig i den blå himlen och inser att idag är nog ändå vintern över.
24°C och livet känns allmänt ljust. Jag kunde inte ha det bättre!

Mixed couples moving to Sweden

2009-02-10T15:15:00.004+01:00

Visste ni att Sverige erbjuder att ganska unikt "relations-visa"? Eller rättare sagt; att era utländska flick - och pojkvänner kan söka uppehållstillstånd i Sverige och att beslutet sedan fattas med ert förhållande som grund.

Det går till som så att, förutom sedvanliga dokument som ska kopieras och papper som ska fyllas i, så får den sökande uppsöka en svensk ambassad eller annan representant som behandlar visumansökningar (i Taiwan är det Svenska Exportrådet som står för denna service). Här hålls en cirka timmes lång intervju, ganska detaljerad, där den sökande får berätta om sig själv och sin partner, förhållandets historik och gemensamma framtidsplaner. När intervjun är slut kallas sedan den svenske parten i förhållandet till "kontroll". Hon eller han får besvara ungefär samma frågor som den sökande redan gjort.

Flickor och pojkar, det är bäst att ni känner varandra:
Vad heter din flickväns mamma? Ålder? Vad jobbar din pojkväns pappa med? Syskon gör vad? Var träffades ni? När? Vilka är era framtidsplaner? Vad ska ni göra när ni kommer till Sverige? Var ska ni bo? Vad gör du på fritiden? Vad heter din partners bästa vän? Har ni gemensamma vänner?

Själva situationen är ju ganska märklig; Tänk er att sitta med en främling som frågar ut dig - om ditt liv, din partner och ert förhållande - det handrar om detaljer som bara du kan veta och ändå sitter du där som ett fån och undrar om du svarade rätt. *Fick jag poäng nu eller?!* Typ.

Men ärligt talat, jag och Winson fick full pott idag, meiyou wenti som man säger på kinesiska. (Förutom att han sa att Lina studerar design, jävla miss :) Att jag och Winson dessutom befann oss i samma land och kunde göra interjuerna direkt efter varndra med samma representant, kan förhoppningsvis vara en liten fördel. Eller åtminstone påskynda den cirka sex månader långa processen.

Vi ses till sommaren!

Miljövidrida land, eller ett asiatiskt föredöme för utveckling?!

2009-02-09T16:01:00.005+01:00

Det är inte helt ovanligt att vi tuffar runt gränderna i låååånga stunder för att leta parkeringsplats åt bilen. Utanför 7-11 låter man ofta moppen stå och tuffa ut gas medan man går in och handlar. Eller så markerar man med varningsblinkers att man inte orkade vrida om bilnyckeln innan gav sig iväg på en kort, sådär tjugo, femton minuters shoppingtur. På en höft vill jag påstå att nittio procent av lunchmaten säljs i pappkartong, plastkasse med tillhörande engångsätpinnar.

Det här inlägget skulle kunna bli långt, men jag är för trött. Det som retar mig är att taiwaneserna verkar så ignoranta för att välja ett, både för sig själva och omgivningen, eventuellt hälsosammare alternativ. Jag ska inte låta helt uppgiven, det finns hopp om den här staden, utvecklingen är snabb och målmedveten. Taiwaneserna är inte dumma i huvudet, inte heller är de bakåtsträvande, tvärtom verkar de snabbt nappa upp om de ser någon annan göra något på ett sätt som verkar bättre.

Men än så länge är miljö och hälsa inte första prioritet här. Om det finns något mer convienient eller billigare så vinner det. Till saken verkar också höra att för dem är luften helt okej nu. För tjugo år sedan, tillägger taiwanesen, då var det FULLT med skräp på gatorna och luften var helt grå och som det luktade! (den här staden STINKER! vill jag anmärka) Vi har fått det så fint i Taipei kan du tro! Jag har hört att den är betydligt sämre i Shanghai, men jämfört med i Sverige är det närmast katastrof i Taipeis inre. Dom tittar på mig, nickar åt det jag säger men svarar Sorry, så där funkar det inte i Taiwan!

(Hur ska lilla jag få tjugo miljoner människor att förstå att kanske just du som enskild kan göra en liten skillnad? Jag får nog fortsätta plugga kinesiska...ett tag till)

Spanska på kinesiska

2009-02-08T14:18:00.004+01:00

Jag har köpt en ny lärobok. Det lustiga är inte att det är en nybörjarbok vars motsvarighet jag redan tagit mig igenom. Tro mig, femtio spänn kan man gott lägga ut för att ge lite mer kreativitet åt repetitionen. Det roliga är att jag inbillar mig ha överträffat kreativiteten.

För att förstå kinesiska är det många människor i världen som behöver en spansk lärobok. Men så här tänkte jag: Jag kan ju ta hjälp av den kinesiska jag kan för att istället öva min spanska. Och ibland när jag inte kan kinesiskan så kan det ju faktiskt hända att jag kommer ihåg spanskan. Spanska på kinesiska eller kinesiska på spanska. Multi-kulti-kul!

Eller så finns risken att jag kommer bli helt snurrig i huvudet. Eller att jag redan är galen?

Tur att det snart är måndag

2009-02-08T14:04:00.002+01:00

Idag har jag känt mig onödigt uttråkad. Jag menar, dagen har ju inte varit helt förpassad.

Jag har fått en ny vänsterlins (besöket hos optikern, som också är Winsons mycket goda Army friend, innehöll en lite misslyckad incident i form av att jag inte fick högerlinsen att hamna rätt och därmed fick ett rött öga som inte alls ville bli pillat i för stunden och istället fick åktea därifrån med linserna i burk. Förmaningarna från både W och Mr O om hur jag måste öppna ögat mer, stirra på fingret och blinka långsamt var så stränga att jag vekligen blev irriterad. Jag är inte dum i huvudet, bara lite rädd om mina ögon!).

... men annars då?!

Lördagsbrunch

2009-02-07T05:18:00.003+01:00

Sedan jag kom till Taiwan har jag vant av mig vid den obligatoriska frukosten på helgerna. Istället går vi direkt på en traditionell taiwanesisk lunch vid klockan tolv, alternativt en stadig brunch. Så här såg det ut i dag.

Ytterligare en läxa

2009-02-05T16:59:00.001+01:00

Imorgon är det tänkt att jag ska berätta en rolig historia för mina klasskamrater. På kinesiska, vilket skämt, tjing tjong vad kul det kommer bli...

Läggdax?

2009-02-04T16:53:00.002+01:00

Klockan är nu 23.57 och jag gäspar ansträngt. Medans Winson och jag fixat och donat med vårat har Melissa suttit i vår soffa (även vår säng) och kollat på TV. Jag tror hon snart närmar sig sin femte timme av intensivt tittande. Hennes farmor sitter i vårt vardagsrum och spelar Mahjang med mamma Chang och ytterligare en faster (i Taiwan är alla damer allas fastrar). Jag bara undrar när vår åttaåriga lilla kompis ska få komma hem och ladda sina batterier inför morgondagens läxor och extraundervisning i engelska? Och när jag ska få gå och lägga mig... ?

NLP på kinesiska?

2009-02-04T15:24:00.002+01:00

När jag lämnade skolan idag räknade jag att jag faktiskt allt som pluggat sex timmar idag. Ändå är klockan nu snart elva och jag har en viss läxa som inte är klar, skumt... Nu sitter jag istället här och summerar kommande helgprojekt: söka sommarjobb, plugga inför vårt stora slutprov nästa vecka (lite review kan ju inte skada, det konstaterade jag inte minst på dagens diktamen), träffa Sassi som fyllde år igår men blev sjuk och fick ställa in kalaset, redigera en text i mitt nya bokprojekt och boka om min flygbiljett...

När jag skulle ta tunnelbanan hem från gymmet gjorde jag ett stopp i vår under ground mall. Det finns en hörna intill rulltrappan som säljer böcker och tidningar. Jag passerar här flera gånger i veckan men idag var första gången jag tog mig en närmare titt. Det slutade med två övningsböcker för barn (en i det taiwanesiska fonetiksystemet åt mig och en ABC åt en liten pojke jag ska undervisa) och helt otippat en till synes superb bok om NLP på kinesiska (mycket kortfattad och överskådlig och till och med jag kan utifrån bilderna fatta att det är the real thing vi pratar om. Winson blev jättelycklig).

Övrigt ut över det vanliga var att vi hade middagsgäster i soffan som sjöng hurra rop när jag kom hem. En av var kusinbarnet Melissa och vi har tillsammans sett Madagaskar 2. Precis som jag minns den första filmen så kan jag inte säga att den handlade om så mycket, men och andra sidan gör det inget när den är så fylld av roligheter!

Måndag igen

2009-02-02T15:35:00.002+01:00

Då var vi tillbaka till vardagen igen. Det härligaste är att jag inte minns när jag haft så trivsamma måndagar på schemat som jag har för tillfället.

Jag börjar med att åka till Shida för min två timmars lektion i kinesiska, därefter följer lunchrast och en timmes läxläsning i biblioteket. När klockan blivit lite över två åker jag ut till Tienmu och Europeiska Skolan. Och här får jag prata svenska så mycket jag orkar!

Man kan säga att jag har tre huvuduppgifter vid svenskundervisningen: Första halvtimmen är jag rastvakt åt de äldre barnen och ser till att de går upp till klassrummet vid halv fyra när deras lektion ska börja. Andra halvtimmen ska jag se till att de nya sexåringarna övar lite på sitt alfabet och inte enbart snackar skit. De sista trettio minuterna ägnar jag mig i stort sett exklusivt åt sjuåriga Annika.

Annika har en svensk pappa och en taiwanesisk mamma och till skillnad från de andra barnen som går i engelskspråkig skola går hon i en vanlig taiwanesisk skola. Det är fantastiskt roligt att se hur mycket hon utvecklats sedan jag först träffade henne i september. Då var hon fortfarande osäker på vissa bokstäver och stakade sig långsamt igenom enkla ord. Dessutom var hennes tal ganska begränsat och hon använde ofta kinesisk grammatik. Visst förstår jag att hon fortfarande är konfunderad över alla olika former som vi har på de svenska orden men trots det skriver, läser och pratar hon i stort sett flytande nu.

När vi slutar vid halv fem brukar jag gå till det närliggande tyska bageriet Wendel's och köpa fullkornsbröd att stoppa i frysen. Det är bara så, jag vill inte leva utan riktigt grovbröd! Sedan åker jag till Taipei Main Station där jag parkerar mig med plugg på något Starbucksliknande ställe. Och sen avslutas dagen med världens roligaste BodyCombat pass. Det är trångt i salen, musiken är öronbedövande, folk skriker som tokar och svetten stänker på golvet. Och jag bara älskar det!

Lovet kommer till ett slut

2009-01-31T17:49:00.003+01:00

Det var aldrig något inplanerat beslut att ta en veckas lov från bloggen. Men mitt i allt detta ovanliga med att ha skolfritt och att uppleva den kollektiva andan hos lediga taiwaneser så tedde det sig så skönt med några dagars paus. (Och inte mer än rättvist gentemot min MacBook?)

Jag har upplevt något som liknar sucken som går ur stressade arbetare precis innan de går på semester eller kanske glädjen hos utarbetade studenter som äntligen får det lov de så väl gjort sig förtjänta av. Det mesta har verkligen varit väldigt, väldigt mysigt.
Höjdpunkterna summeras i tre:
* Mysiga långpromenader i staden som verkligen (nu tänker vi naturligtvis förhållandevis, det är ju ändå Taipei det handlar om) slumrat till, slagit av på takten (i stort sett alla småaffärer och gatustånd har varit helt igenbommade) och skingrats på folk. Vi avslutade i stort sett samtliga turer med en stor latte på Starbucks, vilket i sig bygger på mysfaktorn väsentligt.
* Vår mer än fyra timmar långa vandring i Sun Line Sea. Halva sträckan var i trappsteg, majoriteten brant uppför. Efter den här expeditionen var jag dödstrött men inte mindre salig över all den friska luften och friden jag skänktes av bara vetskapen om att inom de närmsta milen finns faktiskt fler träd än höghus eller bilar (även om det fortfarande var galet mycket trafik på serpentinvägarna upp).
* De ostörda timmar jag tillbringat med att läsa Stieg Larssons tredje bok (inte klar, men det blir jag imorgon senast, kanske stannar uppe hela natten..)

Baksidan må vara lite mycket intensivit (och högljutt) umgänge med diverse förlängningar av familjen Chang. Alla är naturligtvis exemplariskt gulliga och vänliga. Men den person som finns närmast (undantag såklart Winson) är också den jag inte kan låta bli att irretera mig på lite då och då. Eller åtminstone förundras över - jag vet inte, men hon ter sig så märklig för mig ibland. Jag har under dessa dagarna fått belägg för att jag ibland är en dotter/svärdotter som Mamma Chang vitt och brett skryter om för sina vänner (min kinesiska är klen, men jag är inte helt borta). Och ibland är jag en hundvalp som ska visas upp. Naturligtvis tillfrågas jag om diverse middagar och utflykter är okej (missförstå mig inte, det är inte mycket eller påtvunget, det är bara ett för mig så underligt sätt att styra upp aktiviteter på) men ärligt talat så ser jag inte hur jag skulle kunna säga nej om jag ville. Och det är det som stör mig. Omåttligt.

Det mest ofattbara i det hela är att W ( som säger sig dela min upplevelse) aldrig ens funderat på att ta strid. Visst är det oerhört skönt att ta sig igenom utan att bråka. Men av princip, om det varit i Sverige, om det varit mina föräldrar, om det varit... om? Jag inser att det aldrig varit om för jag tog alla dessa strider när jag var tolv och svenskar i allmänhet och mina föräldrar i synnerhelt sätter mig aldrig inför sociala tillställningar som jag inte kan ha en öppen åsikt om.
Hypotes: Cultural difference
I Asien säger man "vi dom vi dom" Respekt, solidaritet och gott uppförande.
I Europa, och kanske i synnerhet i Sverige, säger man "jag du jag du" Oberoende, frihet och intregritet....hm, kan någon hjälpa mig med den här analysen?

Kinesiska Nyåret

2009-01-25T16:39:00.008+01:00

En god middag med familjen,

Offergåvor, både hemma och vid besök i templet och ett rött kuvert till mig! (Enligt traditionen får alla barn röda kuvert med pengar i vid nyåret. Eftersom jag är student och inte tjänar egna pengar kvalade jag in i den gruppen!)

Händelserikt?

2009-01-24T03:42:00.006+01:00

Idag har jag bland annat röntgat lungorna, blivit utsugen på blod och lämnat bajsprov.
Detta är strängt obligatoriskt för ett så kallat Medical Certificate som behövs för att ansöka om vidare visum här i Taiwan. Känns lite fånigt att jag varit här i ett halvår utan något som helst granskande, och att jag nu ska behöva krångla så mycket för att få stanna ytterligare tre månader. Men reglerna är så att det två månaders Visitor Visa jag haft bara kan förlängas till max ett halvår och nu är alternativet att antingen lämna landet eller att ansöka om ett Resident Visa.

Vid lunchtid hade vi en trevlig återförening med Sassi (min klasskamrat från i somras som åkte tillbaka till Tyskland i september) och Wilson (Sassis taiwanesiska pojkvän som var totalt oförberedd och grät glädjetårar då hon överraskade honom med att knacka på hans dörr här i Taipei i måndags). Det var verkligen jättekul att se dem igen!

Ikväll har vi tagit en lång uppfriskande promenad i den 9°C vinterkylan. Uppvärmande, ska jag också tillägga. Efter att ha varit frusen hela dagen var det (som alltid!) motion som behövdes för att få fart på värmeproduktionen i kroppen. Nu sitter jag, relativt lättklädd, på vårt rum och svettas lite lätt. Kanske efterdyningar av promenaden? Troligen i kombination med effekten av Mamma Changs ingefärahuskur som tillagats enbart för att bekämpa min envisa förkylning? Känns bra i alla fall!

Det börjar bra i alla fall

2009-01-23T13:11:00.003+01:00

Nu har vi äntligen, äntligen lov. Winson jobbade sista dagen redan igår så idag kunde han följa med mig och hälsa på i skolan!

På vägen hem åkte vi och hämtade mina linser. Jag får inte ha dem på när jag badar i varma källor, sover eller simmar. Om jag åker moped måste jag ha ansiktsskyddet nedfällt. Ett par linser med en livslängd på 1-1,5 år kostade mig cirka 700 kronor. Det var de dyraste han hade. Med högsta möjliga kvalitet och komfort. Spännande...

Vad smuttar ni på?

2009-01-22T09:33:00.002+01:00

Jag köpte mjölk att ha till min havregrynsgröt härom morgonen. Valde en trevlig halvlitersförpackning på Family Mart och gick nöjt hem.
Men. Något fel. Mjölken smakar konstigt.
Det går upp för mig att jag omedvetet valt någon av taiwanesernas smaksatta varianter. Jag kan inte avgöra om det ska föreställa apelsin eller papaya. (Vilket i sig annars är två ganska olika frukter.)
Jag vet fortfarande inte vad det ska föreställa. Och jag dras med min halvliterspaket.

Nu; häller jag det i mitt glas med orientaliskt grönt te som är direkt importerat från Sverige. Exotiskt.

Hit går man...

2009-01-22T01:45:00.008+01:00

... för att köpa godsaker inför helgfirandet. Ihopsydda grisfötter, inälvor, rostadenötter, kanderade nötter, torkad frukt, kakor, sockervadd, konfekt inplastat i färgglada prasselpapper, torkade svampar, medicinalrötter, grillad bläckfisk och en låda med något dallrigt som jag skulle gissa på var maneter.

Sega kolaflaskor? Lite korv? Färsk druvsaft? Jag valde torkade aprikoser, rostade jordnötter, kanderade cashwe och "brown sugar cake".

Exakt nu...

2009-01-21T15:15:00.001+01:00

... har jag städat ut julen. Ganska precis fem minuter tog det.

Happy 牛 year!

2009-01-19T15:04:00.003+01:00

Det kinesiska nyåret närmar sig, till helgen ska det firas och nästa vecka får taiwaneserna (som typ aldrig är lediga) ledigt. Varje år i den kinesiska lunarkalendern företräds av ett av tolv karaktäristiska djur. Kanske hade några av er ingen aning om att året som vi nu håller på att avsluta är ett råttans år och att jag dessutom är född under råttans år?
2009 ska bli ett oxens år och på kinesiska heter oxe/ko 牛 och uttalas ungefär "njå" (pinyin "niu" och taiwaneserna tycker att det påminner om engelskans "new"). Detta utnyttjas friskt i media och visst får man hålla med om att det är ganska klatschigt. Happy "njå" year!

I en av Taipeis större parker annordnas i slutet av varje lunarår en blomsterfestival. Igår efter vår tidiga frukost på Far Eastern Plaza tog vi oss en promenad i Daan Forest Park. Här ser ni några av de fantasitiskt galna arrangemangen. Man kan i alla fall inte beskylla taiwaneserna för att vara fantasilösa!

Frukost på Far Eastern Plaza

2009-01-18T04:42:00.004+01:00

Pappa Chang hade extra biljetter till frukostbuffén på Far Eastern Plaza Hotel. Kanske är man lätt galen om man går upp halv sju en söndag morgon bara för att äta frukost, men Winson var uppspelt som en barnunge och jag ångrar inget! Här finns allt som jag sällan annars får; grovbröd med ost, musli i alla sorter, färskpressad juice i sju varianter... och så klart kakbuffén och bordet med alla asiatiska specialiteter såsom thekokta ägg och dumplings!
Även om jag var trött var det verkligen mysigt att gå upp tidigt. "Staden som aldrig sover" var just i en sovande rosa dvala och bakom höghusen längs motorvägen såg vi en vacker eldröd sol sakta stiga. Magiskt!

Strålande lördag

2009-01-17T04:00:00.003+01:00

Och sen till fördelarna då är att den tropiska vintern, i stor kontrast till den nordiska, inte är envis och seglivad. Den är tunn och bräcklig, den är kort, ombytlig och lättbesegrad. Jag vet att långkalsongerna kommer behövas igen innan våren helt tar över men efter en veckas huttrande är temperaturen idag uppe vid 20°C. Solen är framme och här på sydligare breddgrader betyder det att den kommit för att göra sitt jobb, vilket betyder att den lyser upp staden och värmer oss som bor här. Det är helg och jag är lycklig att slippa detta lager på lager på lager med kläder.

Winson är och avverkar ett av sina (i mitt tycke) mycket onödiga lördagspass på jobbet och jag sitter här och besväras av en stinkande lukt av kattpiss. Förutom katten är jag ensam hemma och det är skönt att vara själv i lägenheten för en gång skull. Närmast ska jag passa på att sammanställa mitt CV och lite senare ska jag nog besöka gymmet...

Fel

2009-01-14T10:57:00.003+01:00

VARFÖR dessa öppna fönster?!

Jag förstår inte poängen. Inte över huvud taget. De håller ju inte ens tätt om man stänger dem... ?!

Tror ni jag är varm?!

2009-01-14T09:06:00.002+01:00

Jag klädde på mig:

* Underkläder
* Linne
* T-shirt
* Finstickad bomullströja
* Fleecetröja
* Vindtät annorack
* Leggins
* Jeans
* Strumpor
* Stövlar
* Palestinasjal
* Mössa

Den här tropiska vintern gör sin påmind som en obehaglig upplevelse.

Det perfekta blogginlägget

2009-01-13T14:41:00.002+01:00

Ibland så händer det. Det perfekta blogginlägget dyker upp innanför pannloben. Som en solros i snöstormen.

Men. Så går jag hem och vilar en stund. Några timmar. Och det är inte samma sak längre. Liksom. Så jag bestämmer mig för att sova tidigt istället.

Ses imorgon!

Taiwanesiska svärföräldrar

2009-01-12T11:17:00.002+01:00

För tredje dagen i rad säger hon: "Emma, idag är det jättekallt, du måste ha mer kläder på dig!"

Och för tredje dagen i rad står fönsterna vidöppna för den under femton gradiga vinden. (Välkommen?! Var finns den taiwanesiska logiken?)

Dessa föräldrar, ibland vill jag bara svära över dem...

Visst är de fina?

2009-01-11T14:35:00.003+01:00

Blommorna jag fick av Lee var fyra stora knoppar i fredags, nu har de slagit ut.

Ungefär så känns det idag

2009-01-10T13:58:00.003+01:00

Muskelverk
Feber ?!
Öm nacke
En irriterad näsa
Och ett huvud fyllt med trögflytande gräddkola

Man har ju haft roligare lördagskvällar

Winson är iväg och får sin dator kurerad
Men jag har i alla fall fått ett fint paket från Sverige idag!
(Jag förstår inte hur min familj minns mig som ett godismonster?! Precis som när jag var åtta sparar jag nu högar i skrivbordsskåpet) Och nu kan jag ligga på soffan och läsa Stieg Larssons andra!

Med tårta och sång

2009-01-09T15:59:00.004+01:00

... är jag nu officiellt 24 år. I skolan överraskades jag av Lee; egenhändigt hade hon klippt och klistrat ihop världens finaste födelsdagskort där hon bla skrivit "Grattis på Födelsedagen" på svenska. Dessutom hade hon köpt blommor och släpat med sig till biblioteket. 好朋友!

Den här varma, tjocka, gosiga tröjan fick jag av W i morse, lagom för att slippa frysa under vår möjligen hittills kallaste dag (men nere på 5-6°C är det inte än iaf!).
Vill också tacka för alla fina brev, mail och övriga hälsningar från Sverige. Det värmer lika väl som tröjan!
Det gulliga kortet fick jag av Ws föräldrar igår. (Av någon för mig obegriplig anledning är det inte ovanligt att taiwaneserna firar kvällen före själva födelsedagen. Själv har jag fått tårta, tjusig middag och presenter idag men kortet fick jag alltså redan igår) *Fritt översatt från kinesiska:*

"Må alla dina dagar vara lyckliga. Vi tycker verkligen, verkligen mycket om dig."

Finns det något...

2009-01-08T15:52:00.002+01:00

...man absolut måste komma ihåg att göra medans man fortfarande är tjugotre år gammal? I så fall får ni säga det snabbt. Snart försent!

Förresten, ska jag räkna svensk eller taiwanesisk tid? Måste ju vara svensk eftersom jag trots allt föddes i Sverige. Men jag tänkte att man kan ju passa på att fira över tidzonerna? Alltså kommer jag ta lite längre tid på mig att bli tjugofyra än vad det vanligtvis tar att bli ett år äldre. En erfarenhet jag skulle kunna utvärdera i kommande blogginlägg?

Jag känner att jag seriöst har lite mycket blahablaha mellan raderna här...

När man inte har något att skriva om...

2009-01-07T14:58:00.003+01:00

...kan man alltid skriva om vädret!

På CNN hör jag talas om enorma mängder snö i Europa och om inte så lär det åtminstone vara kallt. Här i Taipei har det regnat i fem dagar, himlen är som en grå yllefilt och det känns faktiskt lite vinterdunkelt. Idag har det varit kring 16°C men vi spås få riktigt kallt, i alla fall ovanligt kallt, i slutet av veckan. Det pratas om 6-5°C. Det, mina vänner, kan jag lova kommer att kännas! I synnerhet som temperatur utomhus väldigt gärna ber vinden att gå genom dörrar och fönster för att jämka med "värmen" där ute...

Det finns lite gammal curry sen igår...?

2009-01-06T11:53:00.002+01:00

Jag har börjat få ont i ryggen. Sån där mördande trötthetsverk mellan skulderbladen. Misstänkt kopplat till timmar vid en MacBook. Eller krampaktigt repeterande av kinesiska tecken.
Så vad gör man? Fler besök på gymmet brukar hjälpa.
Jag provade idag, det gjorde iaf underverk för humöret!

Nu sitter jag här, har spenderat en timme med familjen vid Skype utan att säga särskilt mycket vettigt och undrar om jag fortfarande är hungrig eller om jag ska vänta lite till så kommer säkert W snart och när han kommer då blir ju allting alltid mycket roligare.

Slutsats; gitter inte laga mat själv. Måste ha sällskap i det kalla kusliga köket!

Unikt möte

2009-01-05T11:00:00.003+01:00

Hur många svensk-taiwanesiska par finns det? Förutom mig och Winson känner jag bara till ett annat par där tjejen är från Sverige och killen från Taiwan. Bettie och James bor i California i USA, men har varit i Taiwan över jul och nyår. Igår träffades vi och åt middag ihop. Jättetrevligt!

Det där med att fira nyår

2009-01-03T04:09:00.003+01:00

2005 var jag i Åre, jobbade fram till klockan elva och sen gick jag hem ensam och låste in mig på mitt rum. Eftersom jag inte hunnit lära känna någon hade jag ingen lust att hänga på alla främlingarnas ovissa planer och samtidigt betala minst 200 kr för en entrébiljett till nattklubb.

2006 var jag på Fraser Island och tältade. Inte ett enda fyrverkeri, jag tror att vi skålade billigt vin i pappmuggar utan att någon riktigt hade koll på vad klockan var.

2007 var jag i Taipei med Winson. Vi åt middag på någon slumpvis vald restaurang och lite senare träffade vi ett gäng kompisar från Australientiden. Vi blev insläppta på en av tjejernas jobb, åkte upp på taket och spanade därifrån fyrverkerierna från Taipei 101.

Vår nyårsafton 2008 var också en mycket opretentiös sådan. När Winson kom hem från jobbet vid halv åtta låg jag på soffa och slumrade. Vaknade med enorm magknip och vi gick ut för att äta. Alla restauranger vid Fuxing N Rd var såklart fullproppade men på en bakgata hittade vi ett ställe att slinka in på. Min magknip ville inte alls ge med sig så det blev ingen mysig middag, jag fick gå hem lägga mig på soffan och dricka Coca Cola. Vid halv elva tog vi scooterna och körde bort till Taipei 101 och det var faktiskt inte så svårt att ta sig fram som vi hade trott. Första klassens utsikt fick vi från Sun Yat Sen Memorial Hall. Snabbt var det hela över. Skålade hade vi redan gjort vid elva i vars en mugg varm choklad. Vi var inte i säng mycket senare än vanligt. Dagen efter klev vi upp klockan åtta för att åka på utflykt.

Jag lovade min syster att ha fest 2009. Kanske är det dags med en helkväll bland goda vänner, trerätters, uppklädda vid ett glitterdekorerat bord. Champagne? Vi får se...

Nyårsdagen

2009-01-02T13:22:00.006+01:00

Jag är ingen stadstjej. Jag minns inte när jag kände mig så avslappnad, lugn och harmonisk som igår då vi åkte på dagstur till pappa Changs hemort, ca 25 mil söder om Taipei.

Luft, ljus, plats!
Och ett virrvarr av kusiner, farbröder, barn och fruar...

Ibland går det inte

2009-01-02T03:05:00.002+01:00

Kl 9.30, vi sitter vi skrivbordet framför respektive dator. Jag inser det oundvikliga; jag är hungrig och vill ha frukost. Jag sedan länge gett upp hoppet om sällskap så jag lagar ensam min gröt.
1) Vi har inget köksbord. Jag sätter mig framför datorn
2) Winson hämtar damsugaren och börjar städa. Han närmar sig min stol.
3) Jag flyttar mig till soffan. "Kan du flytta dig, jag vill damsuga soffan?"

AHHHH!!
Frukost är en helig stund för mig. I det här huset finns ingen känsla alls för det.
Dom kan inte ens föreställa sig att det kan vara så för någon annan.
Jag vill inte leva med någon som jämt är hungrig vid midnatt och då ställer sig och lagar nudlar.
Jag vill ha sällskap vid ett dukat frukost bord.
Jag slutar aldrig att vilja ändra på honom. Men vad ger mig ens rätten att försöka?
Ibland vill jag bara skrika.

Kallt

2009-01-02T01:56:00.002+01:00

Det var 10°C i Taipei igår kväll.

"Fresch air" sa pappa Chang öppnade fönsterna.

Vi har två fönster i lägenheten, om man öppnar båda samtidigt blir det tvärdrag.

Jag har sovit med långbygor, strumpor och tre tröjor.

Gott Nytt År!

2008-12-31T09:14:00.004+01:00

Det svåraste med att fatta beslutet att flytta hit var skuld känslorna gentemot familjen.
Jag är ju lyckligt lottad med en familj där (mig veterligen) faktiskt ingen vill bli av med mig.
Jag skulle lämna dem, överge dem, sticka iväg och som om jag hittat något bättre.
Som om jag inte ville ha dem längre.

Jag vet själv att resonemanget inte håller, men det var så jag kände.
Inte minst då mot mina mor- och farföräldrar. Dom skulle inte ens ha möjlighet att hälsa på.
Min egen saknad skulle såklart bli stor, men inför mig själv skulle kunna stå upp för mitt val.
Familjen såg jag som offer för mina egoistiska val.

Jag har försatt oss alla i en knepig situation.
Under 2009 kommer jag bli ännu bättre på att ringa och maila hem.
Efter 2009 lever man inte utan msn, bloggar och facebook.
Jag vill vara närvarande och deltagande. Även när jag är fysiskt långt borta.

Jag ser mycket fram emot 2009.
Bakom utmaningarna finns fantastiska mål att uppnå.
Jag är ännu bara halvvägs genom min mandarinplockar - resa.
Jag har mycket kvar att lära och uppleva.
Men tiden går fort.
I början av juni är jag i Sverige igen. En sommar i Folkestorp.
I augusti kommer Winson och då flyttar vi till Lund för studier.

Ge och ta, ungefär så här kommer 2009 se ut.
Här i Taipei har vi bara sju timmar kvar.
Så nu finns det bara en sak till att säga:

新年快樂！

Summering 2008

2008-12-30T11:41:00.003+01:00

Jag stod på taket av ett höghus, spanade showen av fyrverkeri från Taipei 101.
Så började året 2008.
Imorgon kommer året avslutas.
Och jag är på samma plats.
Har jag inte kommit någonstans under detta året?
Jag har vandrat långt.
Cirkeln är sluten.

Dagen innan nyårsafton förra året landade jag i Taiwan för första gången, då för tre veckors besök hos Winson. Ett besök som ledde till stora beslut, vi ville vara tillsammans och det innebar att någon av oss måste packa sin väska och flytta iväg för ett tag. I dåläget var det ganska givet denna någon skulle bli jag.

Jag trivdes inte i skolan. Att dessutom fullfölja tekniskt basår utan något vidare mål kändes omotiverat och jag tänkte att jag kunde lika gärna resa till Taiwan och plugga kinesiska för ett tag. Men en sådan grej krävde förberedelser som kostade både tid och pengar.

Jag reste hem och sov ut min jetlag. Jag bestämde mig för att fullfölja basårsstudierna men att byta skola. Jag trivdes mycket bättre med att läsa på komvux i Ystad än på basåret vid Malmö Högskola. Livet bestod mesta av skola, lite träning på ledig tid och förberedelser inför flytten. Jag levde som i en egen omvärldsisolerad bubbla och umgicks knappt med någon annan än familjen.

Jag reste i mitten av juni, började läsa kinesiska i juli. Första tiden här har varit, och är till viss del fortfarande, en stor anpassningsprocess. Att bo trångt och i någon annans hem med människor som jag inte kan prata med. Att vänja sig vid all trängsel på gatorna, avgaser och att försöka förstå avsaknaden av swimmingpooler trots att det är över trettio grader varmt dygnt runt. Erfarenhet av att använda paraply till skydd mot solen. Att aldrig få rå sig själv och samtidigt ständigt känna sig ensam.

Nu har jag pluggat i sex månader, trivs jättebra och verkligen njuter av att känna hur språket sjunker in i mig. Det är fortfarande svårt svårt men framstegen gör att jag gärna vill kämpa vidare. Under hösten har jag också gått en skrivarkurs på distans via Österlens Folkhögskola. Det har väckt liv i mina gamla författardrömmar och jag funderar fortfarande på hur jag ska fortsätta med skrivandet. Det har verkligen varit roligt, men nu känner jag ändå att jag vill ha mer tid att bara fokusera på språkstudierna.

Jag har även assisterat vid svenskundervisningen på Europeiska Skolan här i Taipei. Det var varit jättekul eftersom det verkligen varit - till skillad från i många andra sammanhang i Taiwan då jag inte förstår eller gör mig förstådd - något jag kunnat hjälpa till med. Här i Taiwan hjälper alla mig hela tiden, vare sig jag vill eller inte. Det är viktigt för mig att kunna ge åt andra också.

Familjen kom på besök och det var en sådan glädje för alla att få träffas. Winson och jag fick anledning att väckas ur vår vardag och besöka en massa trevliga platser. Jag är så glad över att alla trivdes så bra ihop och verkligen uppskattade tiden tillsammans.

Jag visste redan för två år sedan när jag träffade Winson att han var fantastisk.
Att jag förmodligen skulle kunna spendera resten av mitt liv tillsammans med honom.
Då förstod jag absolut inte hur detta realistiskt sett skulle vara praktiskt möjligt.
Även när jag reste hit i somras frågade jag mig själv om jag åsidosatte mitt eget liv.
Utbildning och karriär.
Men så det är inte mitt liv.
Att inte veta hur hjärtat ska bli åter helt och lyckligt, det är inte mitt liv.
Jag hade inget annat val än att åka.
Och om jag först tvivlade så visste jag snart att det var här jag skulle vara. Just nu.
Varje dag låter han mig veta att jag är speciell.
För två år sedan handlade framtiden om två olika länder, världsdelar, kulturer och språk.
Om två totalt olika liv.
För ett år sedan var framtiden om två olika liv som skulle bli prova att levas tillsammans.
Kompromissa, ge vika för och ta från varandra.
Nu handlar framtiden om den gemenskap vi redan har.
Tre olika språk och minst två olika länder.
Framtiden handlar om oss tillsammans.

Två dagar till...

2008-12-29T15:15:00.003+01:00

Idag har jag skickat iväg berättelsen om Min tid i Australien. Känns så skönt att uppgiftsmomentet är klart, men själva texten behöver fortfarande ganska mycket putsning.

Imorgon är min lektion inställd. Detta ska firas med sovmorgon! Har varit sååå sömnig på sistone. Och sen har jag säkert lite läxor att sysselsätta mig med...

... o sen kommer nyårsafton!

Vad har vi gjort den här helgen?

2008-12-28T13:23:00.002+01:00

Jag har:
Pluggat, pluggat, pluggat, pluggat och pluggat.

Ni då?

Mellandagar

2008-12-27T08:04:00.003+01:00

Officiellt har Sverige gått in i de så kallade mellandagarna och här i Taipei märks förändring bla genom att julpyntet vid entrén utanför köpcentret SOGO redan i förrgår snabbt byttes ut. Nu ser vi istället röda rislampor med gulguldiga detaljer och detta är välvalda dekorationer inför det snart ankomande kinesiska nyåret. Det kinesiska nyåret firas då årslutet infaller enligt lunarkalendern, vilket vanligen är i slutet av januari. Detta är kinesernas viktigaste högtid och även för taiwaneserna är det oftast även den enda längre ledighet man får under året.(Oftast handlar det om en dryg veckas ledigt från jobbet, det är lääänge vet ni)

Persoligen tycker jag detta säger ganska mycket om hur ytlig och oviktig julen som händelse egentligen är här i Taiwan. Igår meddelade jag Winson att jag planerar ta bort julpyntet från vårt rum om någon vecka. Det verkade han inte varit riktigt beredd på. Han tycker det är så mysigt med alla gulliga saker vi pyntad rummet med sedan jag flyttade in. Jag kan inte låta bli att le, detta är taiwanestänk i ett nötskal. På min skola har det hängt julgranskulor och glitter i taket sedan jag kom dit i juli. Blinkande ljusslingor är åretrunt standard här. Men för mig får det ge mig mysstämning någon vecka till, sen får det vara nog. Julgranen får vara hur söt den vill. I itten av januari åker den ut. Även om den inte barrar...

En riktig jul?

2008-12-25T15:22:00.002+01:00

Vi är nyss hemkomna från en trevlig (jul?)middag med Winsons jobbarkompis Jeffery och hans flickvän. Fisken jag åt påminde sällsynt mycket om mormors lutfisk. Såklart samma sak blir det aldrig men det var en oväntad och trevlig överraskning.

Idag har jag kollat bloggar och facebook och konstaterar att det är dålig uppdatering. Och så bör det väl vara i jultider, folk har bättre saker för sig, upptagna med att fira julen efter alla dess regler. Eller hur är det med regler och traditioner egentligen? Själv har jag den här julen inte alls haft något särskilt att följa och jag måste säga att trots att det är lite avigt att befinna sig i Asien utan familj just vid julen så är jag riktigt nöjd. Det har trots allt blivit en riktig jul här med =)

Julafton 2008

2008-12-24T17:24:00.002+01:00

Jag har haft en jättemysig julafton. När jag vaknade tidigt och såg ljusen från granen fick jag den där härliga känslan i magen. Utan julklappsutdelning och trots att vi gick till skola och jobb med läxor och plikter så var det inte rutinmässigt. Jag hade bestämt mig för att jag ville ha myskänslan med mig idag och det lyckade jag hålla fast vid.

Jag och Winson har öppnat julklappar med familjen via Skype och webbkamera. Det är fantastiskt att göra detta tillsammanse med Winson. Eftersom han inte har växt upp med julklappstraditioner så blir han så glad och rörd och påminner mig om hur fint man kan uppskatta det lilla.

Ikväll har vi varit på julfirande i en kyrka. Vilken härlig show med julsånger och julspel, lite väl mycket öppna-ditt-hjärta-för-Jesus prat för min smak, och något obekväma stolar, men jag är helt klart nöjd! Det var trevligt, jag kände frid inom mig och som om jag öppnat mitt hjärta lite mer - om sen för Jesus eller för vem eller vad kan ju kvitta =)

Efteråt åkte vi förbi Shida Night Market och åt. Jag har precis pratat med Mormor, Morfar, Rolf och Britt. Alla har det bra. Tack för en fin julafton även detta året!

Och i den heliga andens namn...

2008-12-23T15:52:00.004+01:00

Idag inkluderade vår kvälls promenad (förutom vanligt daglig uppdatering; idag mestadels om hur Winsons chef deladt med sig av sin djupa kristna tro och ur detta en spinoff om vad vi själva tror, besök i videobutik och akvarieaffär) ett besök i ett tempel. Det var absolut inget planerat, vi bara råkade gå förbi - eller som Winson sa (han säger så mycket han) så var det Gud som ledde oss dit just ikväll. Här blev jag välsignad med lycka och välgång av en vis gammal dam i blå rock medans hon läste bön och viftade med rökelse runt hela mig.

Eftersom jag på sistone funderat en hel del över den andliga frånvaron i mitt liv tar jag tillfället i akt ett litet moment. Jag kände mig så ovan - jag menar hur ber man till Gud egentligen? Och i ett buddistiskt tempel, finns det andra regler där? - men här börjar jag trevande knäppa händerna (medan W håller ihop handflatorna och nickar tre gånger) Dear God, please give me strenght... ja just det, när jag inser att jag håller på att forma en bön på engelska så ler jag för mig själv och återkallar konversationen som jag och W just haft. Jag hade just berättat att min övertygelse är att Gud aldrig någonsin satte några regler för hur man ska tro och att min önskan är att vi ur alla religioner kunde mötas utan att döma varandra som olikar utan istället se till allt som vi har gemensamt.

Så jag gör på mitt vis. Vi står här en stund, en vers jag minns från Kyrkans barntimmar dyker upp i mitt huvud (Gud som haver...den är på svenska!) och när jag känner mig färdig (med vad?) säger W att vi ska vända oss mot den största guden, himlen. Kanske är det för att jag läser för mycket Paulo Coelho. Kanske är det för att jag inte kan släppa känslan av frid och tacksamheten som jag kände då vi bad bordsbön hemma hos Lee morföräldrar.

Att ägna en stund åt att känna tacksamhet över det man har.
Att lova sig själv att fortsätta vara tacksam för det goda som ska komma till en.
Det fyller ett syfte.

Jag föll på knä.
Det var väldigt konstigt, men det fanns inget hellre jag ville göra just då.
Jag tänkte på alla där hemma som jag jag inte kan träffa just nu.
Och det kändes inte alls konstigt.

Gud Välsigne Er Alla

Eller som man säger på svenska; Må väl och ta hand om er!
Med kramar och kärlek;
Godnatt